Vaxsmulor och några vaxlock. Ett par otroligt små spindlar som ser ofarliga ut. Några ben, en vinge och pollenklumpar som bina tappat.

Men inte ett kvalster så långt ögat når.

Inlägget har bara legat inne en vecka. Men ohyran från helvetet verkar hålla sig på mattan.

Vidriga kryp.

Som genom ett trollslag finns det nektar överallt.

Lönnen blommar, vinbären blommar, äppelträden slår ut i helgen och maskrosorna har arméer av gult överallt.

Det surrar av tusentals solitärbin, som frossar tillsammans med honungsbina.

Överflödet räcker till alla, och sandbina är inte så kräsna. Hoppas bara att draget inte är tvärslut för detta år om bara några veckor. Hallonen finns kvar, men peppar, peppar, det kan bli en stekhet juli med nästan inga blommor alls.

Man får hålla tummarna också för att naturen inte slår till med nattfrost och veckor av femgradigt iskallt regn, som förra året.

Biodling är inte så enkelt som man kan tro.

Och köp alltid lokalt producerad honung. Det är snart dags för den nyslungade sorten. Beställ hos din lokala biodlare. Nyslungad och pinfärsk är perfekt till jordgubbarna och glassen.

Bastardernas husbin har nästan byggt klart cellerna på de tomma vaxkakor jag hängde in för en vecka sedan, i första skattlådan.

Och dragbina står bokstavligen på kö för att leverera nektar. Det glittrar redan av honung i botten på den nya cellerna, påfyllning pågår trots att förpackningarna knappt är klara.

Otroligt. Det går fort nu.

Nästa skattlåda måste snart på. Fjärde ska ställas under den tredje, står det i boken. Då bygger de snabbare.

Om man tar en vanlig frigolitlåda och fixar så botten får fluster åt två håll borde det funka. Med en skiva som sluter absolut tätt mitt i lådan, med några matramar, ambin och kläckningsfärdiga larver på bägge sidorna. Och innertak som också är delat, så man kan öppna en sida i taget.

Som budgetvänlig parningskupa för två alltså. Ena ungdrottningen kan gå ut åt ena hållet och den andra åt det andra, utan att de stör varann. Plus att det inte väger så mycket, om jag åker iväg till ett ställe där det finns fina drönare.

Det enda som retar mig lite är att jag verkar vara tvungen att köpa jätteförpackningar med drottningmojänger, plastpluppar och kläckningsburar och sånt. Jag vill ju bara ha tio stycken.

Ska se om jag inte kan byta till mig det nödvändigaste. Koppen där larverna ska placeras ska i alla fall vara nio millimeter. Tror jag att det var.

– Har du tänkt på att man alltid  måste hålla på och fixa när den där biodlaren varit framme?

Säger väl bina till varann.

De är väldigt noga med att vaxet ska gå ända upp och tätar direkt alla springor och glipor på nya kakorna.

Det är så varmt att jag ställt fram vattenhinken i bigården.

Med återanvända leca-kulor som flytbollar.

Det ser lite läbbigt ut på ytan, men fungerar toppen. Bina har redan invigt sitt nya vattenhål.

Tänk att det är mindre än två månader sedan hela bigården var täckt av en massa snö.

Min Esperans Herre  har slagit ut.

Ett litet spaljerat päronträd som klättrar runt köksfönstret och som fick alla knopparna bortfrusna förra våren. Nu tar den igen med råge, det är nog bortåt hundra blomknoppar.

Spaljen är i sydost, med en varm trävägg bakom och Esperansen verkar trivas med livet.

Nackdelen är att jag egentligen skaffade den som pollineringskompis till Juan Pärón. Ett vackert gråpäronträd som står på friland och säkert har två veckor kvar till blomning.

Så den ena kommer att ha vissnat när den andra slår ut.

Snacka om hopplös kärlek.

Jag får lita på att bina hittar rätt sorts päronpollen.

Hoffmanramar var klart enklare att slå ihop.

Men lika pillrigt att trä ståltråden som på de gamla. Och det saknas distanspinnar att fästa tråden i, så man får vara lite listig.

Att blanda olika sorter i lådan är i alla fall ingen idé, avståndet blir fel där de möts. Och kvaliteten på träet var i ärlighetens namn inget vidare. Snabbvuxen fluffgran och bara grovsågat.

Nu är det i alla fall bara 99 hoffmän kvar.

207 gram styck med vax, att jämföra med vanliga á 245 gram.

3,8 hekto mindre dödkött att släpa på alltså, per låda. Inte så dumt.

Det är dags att ta tempen på verkligheten.

Jag måste kolla hur det är med varroan. Helveteskvalstren har säkert överlevt vintern och laddar väl om. Förra året var ettans kupa svårt infesterad, det är nog en orsak till att de är lite klena i år.

De nya plastbottnarna är oändligt mycket bättre än de gamla. Enkelt att stoppa inläggen i luckan bak, man stör inte bina alls.

Om en vecka ska jag ta fram luppen.

Och storsläggan, om jag hittar något.

Dö, monsterkvalster, dö.

Bastarderna tycks inte ha tagit skada av att jag adopterat bort några yngelramar. Eller att jag nu varit i deras kupa för tredje gången på en vecka. De jobbar på och struntar fullständigt i mig.

Gullan fortsätter att lägga bombmattor. Det är täckt yngel, allt det gula på bilden. Här och där pluppar det upp en drönare men inga mängder. Och det är bara 15 maj.

Undrar om jag ska våga mig på en liten larvövning om några veckor.

Fortsätter vädret lär det i alla fall behövas fyra lådor rätt snart.