Nosemasporer kan överleva i gamla bajsfläckar i flera år, läste jag.

Så jag har skurat alla beg lådor, bottnar och tak. Riktigt ordentligt, här ska inte frodas några smitthärdar.

Dessutom vårskurat och städat slungrummet, spolat av slungan, torkat skåpen och diskat alla redskapen.

Nu ska jag ta mig en liten calvados, lägga upp fötterna, peta in en pinne i vedspisen och gilla läget.

Bli biodlare, det är underbart.

24 grader varmt i skuggan och maskrosorna har slagit ut en masse(k).

Inne terroriserar en spyfluga, som vägrar låta sig mördas trots flera attentatsförsök med grillracketen.

Men bina är lyckliga. Förspelet igår var inget mot idag. De kommer tillbaka alldeles gulmjöliga på huvudet, mulade av maskrosor och med jättebollar i pollenkorgarna. Somliga har baxat ner så mycket att de faktiskt inte kan gå, det ser rätt kul ut.

I år blir det riktiga skyskrapor i bigården om detta fortsätter.

Skit att man måste arbeta. Med annat än bina alltså. Jag kan glo på dom i timmar.

Idag var det förspel som hette duga. Ryssvärmen kom vällande vid 11-tiden, till allas stora glädje.

Det är mest gult pollen nu. Förmodligen vitsippa. De har inte vitt pollen, som jag trodde, utan mer ljust gröngult. Och helt värdelös på nektar, enligt boken ”Nyttiga växter för människor och bin”.

Enstaka bin kommer med blå pollenkorgar. Lite ljusare än för två veckor sedan, då scillan blommade. Nu kan det faktiskt vara pärlhyacinterna, som växer som ogräs. Helt ok på både nektar och pollen, tvåå stjärnor av tre står det i boken.

Bastarderna öser annars in mängder av allt. Idag fick de sin tredje låda. Jag vågar inte vänta längre.

Årets första skattlåda är på.

Medium, healer samt legitimerad läkare och medlem i Sveriges läkarförbund. Med den udda mixen pitchar en 72-årig man från Kronoberg sina tjänster i lokalbladet, rapporterar Dagens Medicin.

– Det handlar om att koppla bort intellektet och göra dig till en kanal mellan andevärlden och de så kallade riktiga världen, säger 72-åringen, som gått en healer-utbildning senaste 1,5 åren.

Hur man tar examen i andevärlden är väldigt luddigt. Är det ett knack i bordet för ok och två för kuggad..?

Det enda som  tycks glasklart är att intellektet absolut kopplas bort.

Bina gillade inte att få spärrgaller på flustret.

De har fått svårt att ta sig in och går fram och tillbaka utanför, på de nya fina bottnarna.

Så jag tog bort gallret. Tillfälligt i alla fall. Kanske funkar det bättre om gallret står vertikalt, så de kan promenera in utan ”tröskel”. Måste tänka ett par varv till där.

Nu har jag sett dom alla fyra.

Drottning Gör-Ann, Blixten, Gullan och Aretha – alla drottningar lever och verkar må bra.

Tippexet på ryggskölden har flagat lite, men alla fyra hade en prick kvar.

Konstigt att man kan bli så förtjust i småkryp.

Gullan & bastarderna har slagit till igen. Det finns ett drygt dussin ramar fulla med yngel i de två lådorna och det är proppfullt med bin (fast på bilden har de drivits ner med lite rök).

Helt otroligt. Dessutom är bastarderna fortsatt snälla, kakfasta och vansinnigt flitiga. Just nu med vita pollenbrallor, gissningsvis vitsippa.

Kära bastarder, inom en månad blir det avläggare.

Jag adopterade förresten bort två ramar för att få bättre sprutt i ettan och fyran, som bägge ligger klart på efterkälken. Ambina fick följa med, det går bra så här års, står det i boken. Och det gick hur bra som helst, inga slagsmål alls.

Blixten är alltså omsprungen.

Jag hittade också drönarceller i både tvåan och trean. Dags att sätta in en byggram.

Denna vår är det väldigt kul att vara biodlare.

Först tänke jag sätta ståltrådsnät på skorstenarna i Byn, för att hejda eventuella svärmar.

Efter visst funderande valde jag spärrgaller framför de nedre flustren istället. Proppar jag till de övre också så kommer drottningen inte ut.

Lite brutalt kanske. Men väldigt praktiskt. Och definitivt enklare än att äntra skorstenar och träd i jakten på pigga bisvärmar.

Plastfärgen till bikuporna hade stått lite för kallt i vinter, så bägge burkarna frös.

Järnspikars, tänkte jag först och trodde det var kört.

Sedan bestämde jag mig för att testa en grej. Köksmixern.

Det gick hur bra som helst. Hackelihack med en sked först, en slatt vatten sedan och så full fart.

Resultatet täcker, torkar och sitter kvar på kuporna. Förvillande likt ofrusen färg, faktiskt.

Man ska inte tro på allt folk säger.

Man har hittat Small Hive Beetle på Hawaii. Aetina tumida. Lilla kupskalbaggen.

Liten men fruktad.

Och den ön får man importera drottningar från.

I alla fall än så länge.

Hoppas nån begåvad människa drar igen luckan snart, så vi slipper den ohyran en stund till.

(och nu har jag korrat länken. Det råkade bli bom)