Först intog de redaktionen, till någras förtjusning och andras fasa. Sedan bar det av hem till kuporna för nummer 29, 30, 31 och 32.

Fast det var lite segt på slutet. Jag hittade aldrig den nykläckta ungdrottningen i avläggare 5 och gav upp vid 23-tiden. Vid fem i morse gjorde jag ett nytt försök, som inte gick bättre. Nummer 31 får vänta i en reservkupa tills vidare.

En sväng i slungrummet runt midnatt, under månens sken, gav i alla fall drygt 15 kilo nyslungad honung. Smakar fantastiskt.

Sova mitt i sommaren är kraftigt överskattat.

Mollusken från Oberhausen, även känd som bläckfisken Paul, anklagas för landsförräderi. Han tippar nämligen Argentina, enligt senaste rapporterna från fotbolls-VM. Bläcksprutan får alltså välja mellan flaggprydda lådor med musslor och har hittills haft 100 procent rätt.

Parallellt är mina nya bin i detta nu på väg till redaktionen. Med bud.

Silly season har startat.

Nu är de på väg.

I var sin liten bur, med varsitt litet hov, har de nya rasrena små krypen lämnat drottninguppfödaren, som är rekommenderad av Carnica-föreningen.

Med tanke på vad trappsnigeln i Staden har för sig ibland så är det bara att be till högre makter om tur.

Hoppas de kommer fram i morgon.

– Tack tack. Förresten, är alla ambina lika stora som du..?

Som yngre var jag med och drog ut kalvar. Drönare är absolut lite enklare.

Drottning Kajsa har nu fått en vackert blå prick på ryggskölden. Och faktiskt bara där. Biodlaren lyckades undvika att kleta ner resten för en gångs skull, men hon gillade inte att vara i märkburen.

Hon har också fått tillökning med en yngelram och en stor drös ambin från Gullan. Allt för att få de svärmsugna bastarderna på andra tankar.

Jag har alltså inte längre fyra bikupor utan åtta.

Undrar var detta ska sluta, jag börjar känna behov av ytterligare ett ställe att parkera bin.

Idag fick jag stick nummer två. Som egentligen borde varit tre, fyra, fem och ännu fler.

Jag demonterade Gullans enorma höghus till kupa för att dela samhället och stävja fler svärmar. Och lyckades tappa femte lådan, som var blytung och mycket oergononomiskt parkerad 180 cm upp. Full med honung och små bin, som blev väldigt upprörda när ramarna damp i backen.

Jag fick ett stick i foten som tack.

Det har för- och nackdelar att vara lättklädd i bigården.

Blixten försvann spårlöst ut över ängarna. Tack och lov verkar hon inte ha tagit vägen ner i nån skorsten eller annat olämpligt, men svärmen är nog förlorad.

Kännetecken: tippex ända ut på höger vinge och kvick i steget. Född ovanför spärrgallret för ett år sedan, rätt varroafri och uppenbarligen med stor vandringslust. Dessutom svag för vildbygge.

Hoppas någon tar hand om henne och ger svärmen ett fint nytt hem.

Det är fint med blommor och bin.

Det har gått till i fyran.

Ungdrottningen har fyllt tre ramar lagom till midsommar. Två har hunnit täckas och det ser bra ut överallt. Inget puckel eller annat konstigt, och hon har lagt ynglen tätt, tätt.

Kära lilla Kajsa, om dina ätteläggar blir lika snälla och flitiga som din mors så ska jag behålla dig.

Samtalet kom när farten hade stigit till nästan 20 km i timmen. Solen stekte över Essingeleden, bilarna kröp i fyrdubbla led och somliga förare hade redan inlett själva firandet.

– En stor bisvärm flög förbi alldeles nyss, sa grannen som ringde.

– Den kom uppifrån ditt. Vi hörde den först, och sen såg vi. Den var jättestor och flög förbi stora eken, upp mot byn. Sen försvann den.

Krypkörandet fortsatte i tre-fyra mil. När det släppte syntes fortfarande glaskross på vägen efter puckot som inte hållit avstånd och smällt.

Blyfot i all ära, men när jag äntligen kom hem hade svärmen hunnit försvinna. För gott, verkar det som.

Jag ägnade flera timmar åt att leta. Samt banna mig själv, för jag såg redan förra helgen att det var trångt hos Blixten. Men tänkte att jag väntar med att dela tills nya drottningarna kommer, så blir det enklare.

Uppenbarligen ville bina något helt annat.

Och att svärma lagom till midsommar är ju lite romantiskt, trots allt.