Samtalet kom när farten hade stigit till nästan 20 km i timmen. Solen stekte över Essingeleden, bilarna kröp i fyrdubbla led och somliga förare hade redan inlett själva firandet.

– En stor bisvärm flög förbi alldeles nyss, sa grannen som ringde.

– Den kom uppifrån ditt. Vi hörde den först, och sen såg vi. Den var jättestor och flög förbi stora eken, upp mot byn. Sen försvann den.

Krypkörandet fortsatte i tre-fyra mil. När det släppte syntes fortfarande glaskross på vägen efter puckot som inte hållit avstånd och smällt.

Blyfot i all ära, men när jag äntligen kom hem hade svärmen hunnit försvinna. För gott, verkar det som.

Jag ägnade flera timmar åt att leta. Samt banna mig själv, för jag såg redan förra helgen att det var trångt hos Blixten. Men tänkte att jag väntar med att dela tills nya drottningarna kommer, så blir det enklare.

Uppenbarligen ville bina något helt annat.

Och att svärma lagom till midsommar är ju lite romantiskt, trots allt.