– Oj, nu har hon upptäckt att jag nallar i grönsakslandet…

Igår ösregnade det hela dan. Ett oavbrutet strilande av vertikal fukt och inget läge att öppna bikuporna.

Idag blåser det småspik. Så jag kommunicerar med den senast inflyttade istället. En halvvuxen harpalt med fantastiskt långa ben. Dessutom alldeles för tam för sitt eget bästa.

Harry. Och han vet inte att jag har en hageltolva runt hörnet.

Tur det.

Det har varit ett väldigt rännande av drönare i ungdrottningens kupa. De kommer i klasar, två-tre åt gången ibland och det må ju vara omständigheterna som lockar, för ingen annan kupa är lika populär.

Jag har bestämt mig för att inte störa ännu. Men snart måste jag se om det hänt något. Flygvädret i helgen kunde man i alla fall inte klaga på.

– Var det vänster? Eller höger, kanske? Fast det var nog vänster i alla fall…

Feromon-ambulansen hos avläggarna ryckte ut i söndags, för att underlätta hemfärden för virriga flygare.

Nu verkar de klara sig själv, de startar och landar obehindrat och verkar flyga rätt, för det finns bra med bin kvar på bägge sidan väggen i lådan.

Det fungerar faktiskt oväntat bra med två små samhällen så tätt ihop. Bina är påtagligt noggranna och verkar ha fattat galoppen – blå landningsplatta till vänster, vitrandig till höger. Och varsin spejare i flustret, för att jaga bort inkräktare.

Men jag fick förstärka stoppningen vid listen inne i lådan. Den list som ramarna vilar på. Lite skumgummi i springan funkade inte, de hade nästan bitit igenom. Nu ligger det en bit avsågad fetspik där istället. Den kan ni ju gnaga på, små bin.

Nu är första avläggarna iväg.

Jag ställde lådan bland mormorshallonen, där knopparna för övrigt ser lovande ut.

De har varsin rejäl matram, varsin yngelram med gott om ägg och spätt yngel, bra med pollen och dessutom varsin fin ram med täckta celler, bin som nog kryper ut rätt snart. Dessutom kidnappade under bästa flygtid, så det var nog inte så många dragbin med.

Skivan i mitten verkar hålla tätt också, inte oväsentligt.

Det ser helt enkelt bra ut ikväll. Och de kivas inte utan håller sig i varsin ände på flustret.

Nu gör de alltså varsin ny drottning. Lite magiskt är det faktiskt. Max 16 dagar, sen kryper hon ut. Ungefär när kronprinsessan vaknar och inte längre är fröken utan fru.

Hoppas det blir fint flygväder till midsommar alltså.

Inte ett enda kvalster så långt ögat når, varken i inläggen eller i drönarcellerna.

Men det var brutalt att skära bort kakan, bryta isär och pillra runt bland en massa levande larver. Inte roligt, jag trivdes inte alls med att ta livet av hundratals fina bin.

Jag tror inte att jag ska mörda fler drönare nu. Inte när kvalstertrycket är så här lågt. De andra får kläckas i lugn och ro, de behövs inom tre veckor.

Med lite flax kanske det blir ägg i fyran till helgen, för nu är det dags.

Drönarna är lite tunggumpade. Men de flyger, även om honungsförrådet i kupan fortfarande verkar vara mest lockande.

Håll tummarna.

Jag gör det enkelt för mig och citerar pressmeddelandet:

”Lantmännen SW Seed AB har fått dispens från Jordbruksverket att använda syntetiska pyretroider i blommande oljeväxter i fältförsök under 2010. Anledningen till dispensen är utdragen blomning i fältförsöken som ökar risken för skadeangrepp. Beslutet är villkorat med:
1. Bekämpningen får ske bara under nattetid mellan kl. 22:00 till 03:00 (svensk sommartid)
2. Lantmännen SW Seed AB måste i förväg underrätta ägare av bisamhällen placerade inom ett avstånd av 2 km från odlingen om tidpunkten för behandlingen.”

Kommunerna är Svalöv, Vara och Klippan. Målgruppen är rapsbaggar. Och syntetiska pyretroider är nervgifter. Tur att man inte har bin i de trakterna, Gullans bastarder sover lätt och flyger långt.

Bina dör om de får medlet på sig.

De kända effekterna på människa är följande, källa Kemikalieinspektionen:

”Personer som handskats med naturliga och syntetiska pyretroider har rapporterat en övergående ”stickande och brännande” känsla i ansiket vid direkt exponering.

Orsaken antas vara spontana signaler från känselnerver, åstadkomna av cypermetrins förmåga att sänka nervernas retningströskel. Känslan varar oftast några få timmar och är aldrig kvar mer än ett dygn efter exponeringen.

Ett flertal fältstudier har visat att cypermetrin normalt i mycket liten grad tas upp av huden. I en utländsk rapport har dock kraftig och långvarig exponering för (cypermetrin, preparatnamn) utan skyddsutrustning visat sig kunnat ge yrsel, kräkningar, muskelryckningar och eventuellt kramper. Även dessa symptom rapporterades vara övergående.”

Det vill i alla fall SBR, som idag gav Victoria och Daniel ett presentkort på 100.000 levande bin i lysningspresent. Förhoppningen är att kupan – eller möjligen kuporna – ska placeras på Haga.

Förslag: de kan få mina illbattingar. Enbart Säpo skulle spara hundratusentals kronor. Bara att koppla snubbeltråd till kuporna, sedan blir det en fantastisk fart på terroristerna.