Mina fina tyska rostfria abschlossen-mojänger till honungen klarade sig precis över gränsen. Sedan slog den analoga kolossen Posten till.

Först påstår de att man försökt nå mig för att köra ut. Beeep, inte sant.

De vill också att om jag vill ha grejset utkört, det där jag betalat nästan 700 kronor för redan, så får jag beställa en ny betal-utkörning. Rena skojarfasonerna alltså.

I Staden är vi 18 Olsson runt kvarteret där jag brukar övervintra. Vi får varandras post hela tiden, av skäl som Posten aldrig lyckats få oss att begripa – adresserna är faktiskt olika. Att det i flera fall inneburit dryga straffräntor och hot om inkasso när fel Olsson fått räkningarna – det skiter P fullständigt i.

Det är så man har lust att packa bina och emigrera.