Nu säger Posten att man försökt köra ut pallen med honungsbehållarna direkt, utan att avisera sin ankomst, men att jag inte varit hemma. Visserligen får dom inte dumpa en pall gods för tusentals kronor vid landsvägen utan att någon skriver på, men att försöka finns inga regler mot. Och ingen hade kryssat i rutan att man skulle ringa först, så brevbäraren har minsann försökt leverera.

Därför vill dom att jag betalar en ny utkörning.

Fast dom har lite svårt att förklara det faktum att adressen man kört pallen till och som de kallar min bostad, är en postlåda vid vägen. En liten grön låda som det helt uppenbart inte bor någon inuti.

– Den är helt enkelt för liten, sa jag till kundtjänst.

De verkade inte uppskatta skämtet. Jag blev också upplyst om att jag måste låta hela leveransen gå tillbaka till Tyskland om jag ville att någon faktiskt skulle göra som de först påstod att de redan gjort:  Ringa och avisera att leveransen är på gång, så någon kan berätta vart de ska köra, ta emot och skriva på.

Sant.

Jag ska gå ut till bina nu och lugna ner mig.