Nu är tomlådorna på plats under och allt är klart för vintern. Mycket tack vare en hjälpreda som stod ut med mycket under själva processen. Tack snälla rara, så här i efterskott.

Att biodling fortfarande är på 1800-talsnivå är charmigt ibland, men verkligen inte när det kommer till ergonomi.

Med tanke på att biodlare varit organiserade i snart 100 år, och numera även har en intern genusklubb, är det märkligt att den biten fortfarande är ett snövitt fält på kartan.

Jag vill ha en travers i min bigård.

Folk frågar om jag har honung med saffran och andra exotiska smaker.

Jag har inte hämtat mig riktigt ännu, men inser att jag kanske måste göra våld på en helig princip:

Honung ska inte förstöras med en massa starka smaker som döljer att den är gammal eller av sämre kvalitet. Och sedan dessutom säljas till högre kilopris.

Möjligen ska jag göra en lyxvariant med saffran. Äkta saffran naturligtvis, och högsta kvalitet allt. Kostar det så ska det banne mig smaka också.

Det är inte lika mycket fruktos-nektar i sista honungen som jag trodde. Den har redan börjat kandera. Och jag måste köpa fler burkar, he he.

Om det blir lika fantastiskt biår nästa år som denna sommar, och alla di små överlever vintern, så måste jag nog göra mig av med några samhällen. Eller ta in bisysslan i någon form av företag. Det stod inget i boken om att man faktiskt behöver en mindre lada om bina mår som de ska.

Undrar om det går att leva på lingon, stekta kråkor och bin..?

Jag vill att det blir vår nu…

Lådorna efter årets honungshype tornar upp sig till regelrätta berg i det som en gång var min gäststuga. Och varenda ledig minut går till bisysslan. Antingen måste jag byta bostad – eller nöja mig med nio kupor. Inte lätt att välja där…

Slutskattning. ✔

Bara ljusa ramar kvar i vinterlådan, mörka ramar bort. ✔

Pollenram i alla samhällen.✔

Vinterfodring. ✔

Varroabekämpning. ✔

Ren och prydlig botten. ✔

Slungrummet skurat och rengjort. ✔

Alla redskap diskade och rena. ✔

Avtäckningsvax nedsmält och rengjort. ✔

Röra och burka årets sista honung. ✘

Göra rent tomlådor och ramar. ✘

Sortera ut pollenramar som är kvar och förbereda inför nästa år. ✘

Smälta ner gamla ramar, skicka till lutbad. ✘

Digitaltermometer i ett samhälle. ✘

Tomlåda under vinterlådan. ✘

Musgaller. ✘

Skålar med ättikssyra mot vaxmott. ✘

Genomgång av behov inför nästa år och vad som ska beställas. ✘

Göra nätskydd som stoppar talgox-marodörerna. ✘

Vilfåtölj framför brasan och honungsté, till biodlaren. ✘

Puh…

– Hon har inte diskat! Skynda er!

Först tänkte jag hålla all disk av stora frestande saker inomhus, för att inte utlösa röveri. Sedan insåg jag att det helt enkelt blev väldigt besvärligt.
Upp på skottkärran åkte allt stort och kletigt, och sedan iväg en bra bit bort.

Det funkade. Kvar idag är bara lättdiskade vaxsmulor. Samt ett och annat hoppfullt bi.

– Herregud vilka lortiga fingrar biodlaren har…

Idag är Stora Städardagen. Kanske sista chansen med bra väder, för kylan är nog snart här.

Jag har skruvat bort alla galler vid flustren så bina lätt kan få ut allt skräp.

De har helt klart fattat galoppen. Ut åker både gamla döda drönare och rester av getingar  och humlor. 

Galler har varit bra, men städningen har försvårats.

De har gömt sig i hörnen under sommaren och jag har inte hittat ett enda. Men en rejäl gasning skrämde ut de vidriga små krypen.

Läget är trots allt bättre än förra hösten. Då räknade jag till i runda slängar 1.400 exemplar bara i Ettan efter första bekämpningen. Nu är det inalles 54 på inlägget i samma kupa efter samma behandling. Seger är kanske att ta i, men ohyran är i alla fall nere för räkning.

De flesta varrorna (varååorna…  varrosarna..? …jämrans hopplöst namn som ingen kan uttala…) är döda, men några sprattlar energiskt.

Inte länge till, otäcka små blodsugare. Inte länge till. Ställ er i kö till kvalsterhimlen, för nu ska ni väck.

Somliga har en liten chic handväska på jobbet.

Biodlaren har en liten honungsburk. Kostar i fullt skick ungefär lika mycket som en äkta Vuitton, men är absolut mycket trevligare. Och väldigt behändig att transportera med spännband och en dramaten.

Det är alltså snart dags för årets absolut sista sväng med slungan. Med lite tur får jag en rejäl skvätt till, att sälja lagom till jul.

I kväll går honungscentrifugen för sista gången den här säsongen.

Det är verkligen något som fattas nu när bina är på väg att gå i vinterklot.

Å andra sidan är tillvaron bokstavligen tapetserad med desperat hoppfulla budskap som muntrar upp. Ibland på sätt som kreatörerna nog inte tänkt sig. Som det där med möjligheternas land. Och verklighetens folk. Eller om det var verklighetens land och möjligheternas folk. Katten om jag kan hålla isär dom, men Bodström lär i alla fall ha varit synlig utanför Fejsbook nyligen.

Politikerna håller på att bli som mördarsniglarna – överallt och slemmigare än man kan tro. Undrar om det är som med Arion vulgaris och Varroa destructor – att allt egentligen handlar om att hålla ner populationstrycket.