Talgoxarna och deras partners in crime, min tidigare favoritpippi blåmesen, går hårt åt bikuporna i höst. Dunbollarna har fullständigt tappat respekten för plastugglan Elvis och går loss som rena hackspettarna.

Varenda kupa har massor av fula märken. Flärpen på varroainläggen har fått rejält med stryk. Och att jag viftar och gormar innanför köksfönstret struntar de flygande marodörerna fullständigt i.

Fortsätter det så här så kommer de nedre lådorna och bottnarna att vara slut inom ett par år. Något jag faktiskt inte räknat med.