Men det surrar faktiskt där inne hos Bigitta och de andra. Svagt men tydligt. Bara tre månader kvar nu tills sälgen dignar av pollen. Och skidföre hela vägen fram tills dess, verkar det som.

Bara att packa ner skinkmacka, termos och något varmt. Det är dags att göra snöänglar under polstjärnan.

Sist jag var i Staden när det small var 1975. Jag satt jag på en sylta och åt en god varm macka när det sa BOOOM och delar av Kommando Holger Meinz gick i luften på Västtyska ambassaden. Den smällen hördes över hela stan.

Igår julhandlade jag vid Hötorget och hade precis hunnit upp på en buss och missade själva boomen. Men en halvtimme till på gubbdagiset med alla brahasakerna så hade jag blivit garnerad med slamsorna.

Som nån sa en gång: Make love, not war.

Från och med idag tar biodlaren jullov och rymmer till Byn. Och till en icke-digital verklighet bland kuporna i snickarboden.

Så, från alla oss till alla er – en riktigt god jul! Och ett gott nytt biår!

Av någon anledning ringer Stoneslåten ”Between a rock and a hard place” i öronen just nu.

Å andra sidan:

Kollegan Karin är förresten på Årets Fest. Read all about it här!

Var fjärde svensk blir på sämre humör inför julen. Stressen i julklappskön är inte något som ger större avtryck i historien – 15 procent av oss kommer inte alls ihåg vad vi fick i julklapp ens förra året.

Och nästan en tredjedel – 29 procent – ser inte fram mot julfirandet alls. Allt enligt en underslökning som Svenska Kyrkan gjort.

Slutsats: Ge bort en burk honung i julklapp. Ju större burk desto större chans att mottagaren minns dig länge.

Biodlaren rekommenderar en generös tesked om dagen.

Vampyrhonung i New York.

Flera amatörbiodlare i Brooklyn slog larm i höstas efter att bina  plötsligt kommit hem helt rödfärgade. Honungen blev också illröd, men bina verkade inte vara sjuka.

I veckan kom provresultaten. Honungen innehöll vanlig röd livsmedelsfärg. Närmare bestämt nummer 40. Exakt samma färg som används av Dell’s Maraschino Cherries Company, ett företag i stan som tillverkar cocktailbär. Fabriken ligger en bra bit från kuporna, men ägaren bekräftar att man haft stora problem med bin som tagit sig in. Till slut tog vd:n kontakt med ordföranden i New Yorks biodlareförening för att få hjälp.

Biodlarna, som jobbar efter biodynamiska principer, är mycket besvikna. Inte minst på bina, som uppenbart gett eko-märkningen fingret, ratat de omsorgsfullt odlade örtträdgårdarna i närheten och valt kulört snabbmat med turbosocker istället.

Krav-märkt eller inte – ingen kan kontrollera vart bina flyger.

Att bistick kan lindrar reumatiska besvär är ingen nyhet. Chefen för en firma i Nya Zeeland har gått ett steg längre. Kanske efter att själv ha fått drygt 1.500 stick i knäna under en sexmånaders terapiomgång.

Hans företag Nelson honey & marketing säljer honung spetsad med bi-gift och ansökte förra året om tillstånd att sälja produkten i EU.

Giftet utvinns med hjälp av elektricitet. Bina elchockas med speciell utrustning i kupan. De sticker genom en latexfilm, ner på en glasskiva, där dropparna torkas till pulver som skrapas av.

Om medlet funkar vet jag inte. Fast bin som elchockas lär bli så förbannade att de sticker allt som rör sig inom hundra meter från kupan ännu timmar efter att man stängt av strömmen, så det är väl tur att firman inte ligger här.

Bigift påstås för övrig hjälpa mot allt från reumatisk värk till ms, högt blodtryck, astma, eksem, benbrott och nedsatt hörsel. Vetenskapliga bevis saknas. Själv har jag känt efter varje gång bina stuckit mig och knäna knastrar fortfarande. Hörseln är inte heller ett dugg bättre. Fast det som inte tar livet av mig brukar göra mig starkare.

Bra för kramfläsket.

Folk gillar att ge bort honung. De små burkarna håller faktiskt på att ta slut.

Första omgången konfekt är också klar. 50/50 honung och mörk choklad (plus en massa kakao så det blir lagom konsistens), lätt spetsad, doppad i vit choklad och dekorerad. Apelsinströssel var en oväntad höjdare, speciellt med några droppar cointreau i honungsmassan.

Tur att firman försett mig med gymkort till nästa år. Jag kommer att behöva det.

Nu faller minusgraderna. Det smäller till så rejält att datorn uppenbart inte klarar av att visa allt, verkar det som. ➽

Skotta eller inte skotta runt bikuporna är frågan. Snön skyddar ju. Och bina vaknar till av skrapandet, det hörs på surrnivån.

Å andra sidan störs ventilationen av drivorna. Fast det smälter tydligt undan vid hålen i botten. Bina tycks faktiskt ha det vamt och någorlunda mysigt där inne.

Det finns hopp. Hoppas jag.