Illbattingarna har fått betala för sitt lättretliga humör och talgoxarnas ständiga räder.

De har övervintrat sämst och är klenast av alla. Klotet är inte särskilt stort, och i ett annat hörn av lådan frodas ludet svart mögel.

De borde klara sig om inget värre händer. Men där ska det in en ny drottning, basta.

Spår efter små fötter och näbbar. Talgoxens. Så här såg det ut under illbattingarnas fluster för en månad sedan. Men tack och lov bara där.