Det blir inga konstiga smaker i min honung i år. Basta. Jag vägrar hålla på med karamellfärg och arom och annat mysko.

Däremot tänkte jag ta ett litet strategiskt grepp på etiketter. Customisera alltså, främst till de som ska ha många burkar till jul. Det är lite pillrigt men blir väldigt bra.

Jag köpte fina genomskinliga plastetiketter på nätet, en sort som man enkelt förser med sin egen lilla bild och text och vad man nu vill ha, och sedan proppar ut genom en laserskrivare. Små serier och A4-ark. Inget för stordrift, men det funkar för mig.

Ge bort honung i julklapp! Med en fin etikett!

Som salig Beppe brukade säga: Fääärdig!

Och fastighetsägaren i Staden har mycket riktigt smygstartat värmen, efter anmälan och hot om böter. Det var hela 17 grader inomhus i morse när jag besökte min lilla skog av burkar i köket. 700-grammare, 500-grammare, 350 (som jag fyllt till 370 gram, de såg snålfyllda ut annars) samt tjusiga sexkantiga 250.

Om jag får sålt allt detta och håller samma höga produktionstakt framöver, så kommer jag att ha hämtat in mina konkreta utgifter om sex år.

Förutsatt att jag inte tar ett öre för mitt eget arbete, alltså.

Om inte biodlare var ett vänligt och stryktåligt släkte skulle det banne mig inte bli någon svensk honung alls.

Köp lokalt producerad honung! Den är alldeles för billig.

Nu har jag skaffat fler burkar, i kväll ska det ske.

Tack vare en ofattbart snål fastighetsägare har jag bara 16 grader inomhus i bostaden i Staden just nu, så honungen kristalliserar betydligt snabbare än jag räknade med. Och fanskapet sätter väl på värmen efter allt mitt högljudda gnäll om saken, så processen stannar upp när jag väl burkat.

Livet.

Min nyinförskaffade fukthaltmätare visar i alla fall 17 procent – faktiskt mindre än jag trodde, för nästan allt åkte ner i slungan, täckt eller inte. Jag kollmätte förresten också den svindyra inköpta Krav-honungen. Drygt 19 procent…

Ha! tänkte jag. Min honung är alltså finare. Och minst lika god.

Så har brunskjortorna officiellt kapat mina blåsippor. Kletat ner vårens vackraste blomma med brunt äckligt klet.

Det är för jävligt, på ren svenska.

Bina tar absolut sista chansen att få in lite mer pollen och ser ut som de blivit mulade. Med ganska kul maskeradeffekt.

Upptäckte också en levande drönare i Bigittas viseriktiga kupa.

Drönaren is no more, kan vi säga. Så snart jag lyfte på locket åkte han ut.

Nu är tomlådorna på plats under och allt är klart för vintern. Mycket tack vare en hjälpreda som stod ut med mycket under själva processen. Tack snälla rara, så här i efterskott.

Att biodling fortfarande är på 1800-talsnivå är charmigt ibland, men verkligen inte när det kommer till ergonomi.

Med tanke på att biodlare varit organiserade i snart 100 år, och numera även har en intern genusklubb, är det märkligt att den biten fortfarande är ett snövitt fält på kartan.

Jag vill ha en travers i min bigård.

Folk frågar om jag har honung med saffran och andra exotiska smaker.

Jag har inte hämtat mig riktigt ännu, men inser att jag kanske måste göra våld på en helig princip:

Honung ska inte förstöras med en massa starka smaker som döljer att den är gammal eller av sämre kvalitet. Och sedan dessutom säljas till högre kilopris.

Möjligen ska jag göra en lyxvariant med saffran. Äkta saffran naturligtvis, och högsta kvalitet allt. Kostar det så ska det banne mig smaka också.

Det är inte lika mycket fruktos-nektar i sista honungen som jag trodde. Den har redan börjat kandera. Och jag måste köpa fler burkar, he he.

Om det blir lika fantastiskt biår nästa år som denna sommar, och alla di små överlever vintern, så måste jag nog göra mig av med några samhällen. Eller ta in bisysslan i någon form av företag. Det stod inget i boken om att man faktiskt behöver en mindre lada om bina mår som de ska.

Undrar om det går att leva på lingon, stekta kråkor och bin..?

Jag vill att det blir vår nu…

Lådorna efter årets honungshype tornar upp sig till regelrätta berg i det som en gång var min gäststuga. Och varenda ledig minut går till bisysslan. Antingen måste jag byta bostad – eller nöja mig med nio kupor. Inte lätt att välja där…

Slutskattning. ✔

Bara ljusa ramar kvar i vinterlådan, mörka ramar bort. ✔

Pollenram i alla samhällen.✔

Vinterfodring. ✔

Varroabekämpning. ✔

Ren och prydlig botten. ✔

Slungrummet skurat och rengjort. ✔

Alla redskap diskade och rena. ✔

Avtäckningsvax nedsmält och rengjort. ✔

Röra och burka årets sista honung. ✘

Göra rent tomlådor och ramar. ✘

Sortera ut pollenramar som är kvar och förbereda inför nästa år. ✘

Smälta ner gamla ramar, skicka till lutbad. ✘

Digitaltermometer i ett samhälle. ✘

Tomlåda under vinterlådan. ✘

Musgaller. ✘

Skålar med ättikssyra mot vaxmott. ✘

Genomgång av behov inför nästa år och vad som ska beställas. ✘

Göra nätskydd som stoppar talgox-marodörerna. ✘

Vilfåtölj framför brasan och honungsté, till biodlaren. ✘

Puh…