70 procent av människornas och svampdjurens gener är identiska, visar en DNA-kartläggning. Detta trots att svampdjuren saknar både hjärna, muskler och mage.

Jag tycker mig ha anat sambandet en längre tid.

No brain, no pain. Ingen säger det bättre än Berglins. Världsklass.

Dragbina har jobbat hårt i sommar och nu börjar de se slitna ut. Vingarna är fransiga, pälsen nött och de tacklar långsamt av.  De äldsta kommer att störta snart, på väg hem med nektar för sista gången. Eller bara sätta sig ner och dö på en lugn plats.

Ett enda kilo honung kräver cirka 70.000 blombesök.

Det är som att springa till jobbet och hem 191 gånger varje dag, sju dagar i veckan, under ett helt år.

Fast bina gör det på några korta, intensiva sommarveckor och mångdubblar turerna.

Honungsbin har levt jämte människor i minst tiotusen år och bygger sina samhällen likadant nu som då. Och vilken 1800-talsbiodlare som helst skulle kunna kliva rakt in i min bigård, känna igen det mesta i kuporna – och börja jobba direkt.

Det känns rätt fint.

Kletig fukt i luften och fuktigt klet i kuporna.

Jag måste skaffa en refraktometer. Och förmodligen också en torkfläkt, det är säkert något halvdussin lådor x 10 ramar med honung som inte har tillräckligt låg vattenhalt.

Bannade skitväder.

Lilla mattan är omistlig när det måste skakas eller borstas bin av ramarna. Bina fattar galoppen direkt och trippar hemåt i god ordning.

Det är rätt kul att se också. Faktiskt så intressant att jag borstat av lite fler än nödvändigt, bara för att se hur de snabbt orienterar sig och sedan vandrar raka vägen mot flustret. Som ett litet lämmeltåg.

Somliga stannar upp en stund och kommunicerar, andra pinnar på för att komma tillbaks till jobbet i kupan så snart som möjligt.

Väldigt bra tips jag fick där, tack till Per Thunman.

– Titta inte, men det är en människa i konstig nätmössa som står bakom och glor på oss..

Från början var det akut brist på spärrgaller som gjorde att jag hoppade över det i flera kupor när superdraget kom och skattlådorna åkte på. Sedan insåg jag att bina öste in enorma mängder honung överallt, även i yngelrummet. Möjligen för att jag inte haft så mycket utbyggda ramar, bara vaxkakor, till skattlådorna. Så jag tog bort alla spärrgaller och lät bina organisera sina tillgångar som de ville.

”Nu får jag väl larver i honungen” tänkte jag. Men hittills har jag bara hittat tre (3) yngelceller på ramar ovanför andra lådan. Långt färre än jag befarade.

Intressant.

Mitt favoritfönster just nu. Har inget med bina att göra, det är bara fint.

Nu är det nog dags att ta fram burkarna. Honungen börjar se väldigt fin ut och mycket tjockare ska den nog inte vara om den ska rinna ner i burkarna själv.

Att det förmodligen är fuktigaste dagen på året, som ett våtvärmande omslag ute, ösregn och åska och dessutom otroligt klibbigt varmt, det är väl bara enligt lagen om alltings jävlighet. Hoppas den hygroskopiska honungen inte suger åt sig för mycket fukt.

Det försvinner redskap, drottningar, yngelramar och bin ur kupor även i Småland, senast i Villastad.

Tjuven tycks också ha vanvårdat sina egna bin till döds, eftersom h*n ersatt stulna ramar med smutsiga och tomma. Kanske i ett försök att dölja räderna. Man får förmoda att det är de egna smitthärdarna som bytts ut.

Hoppas att den samvetslösa idioten kan identifieras och lagföras.

Synd att bistick inte finns på straffskalan.

För övrigt tycker jag att trimmer är ett hin håles påfund. Speciellt när energiska kulturmarodörer outtröttligt piskar ihjäl favoritblommor och örter med detta vrålande plastsnöre som borde bannlysas.

Så var det sagt, denna dag när P1 Naturmorgon berättade om Ängens dag.

Drottning Bigitta och avläggaren i tidigare i Grupp Gul har blivit ett stort fint samhälle i hallonlandet.

Snälla är de också. Och lika kolugna som mormor och bastarderna.

Att rota igenom ett helt samhälle och ta honungsramar medan regn och åska hänger i luften måste vara den ultimata testen på fromhet.

Mormor Gullan.

Det blev lite gurgel dagen efter att battingarna blev sambos med Pippis lilla skara. Ett antal av den senare sorten blev tydligt utslängda dagen efter. Något dussin kanske.

Idag städas det ut små pappersflagor och friden har återvänt, till allas fromma. Nu är det gemensam kamp mot humlor och getingar som gäller.