Eftersom bastarderna inte är det minsta intresserade av min rojalistiska lilla idé utan själva detroniserade fyrans drottning och tog över, så tar jag nog det säkra före det osäkra.

Jag vill ju inte frestas att börja kalla dom Bin Ladin. Ifall Gullans barnbarn blir tvärilska, alltså.

Renrasiga drottningar är härmed beställda. Parade och av bästa märke, från en duktig yrkesbiodlare med krainer som specialitet. Dessutom rätt långt bort, så det blir lite nya gener i trakten.

Om allt går som planerat så dyker de upp i brevlådan. I varsin liten bur med följebin, lagom till den värsta prinsessyran har lagt sig.

Drottningar på postorder alltså.

Väldigt praktiskt.

Jag spanade in den ena stora biodlarorganisationen, SBR, och upptäckte att de på pappret gjort mig till vilande medlem. Med personnummer och allt.

Jag har alltså gått ur. Men de påstår att jag vilar.

Undrar vad ”vilande medlem” innebär. Det framgår nämligen inte.

Får man till exepel räkna in oss vilande i det totala medlemsantalet brutto? Innebär det att organisationen kan peka på den i så fall rätt pumpade medlemssiffran och äska bidrag? Ungefär som några mindre nogräkande politiska ungdomsförbund gjort. Och, hemska tanke, kan man vara medlem även om man kilat vidare?

Eller är det helt enkelt ett misstag? Jag är ju långt ifrån vilande, jag är högaktiv.

Bara inte i det gänget.

Frågor, frågor och inga svar.

Superdrottningen stiftar i byggramen.

– Alltså, du måste bromsa upp innan du landar. Annars går du på skallen! Koncentrera dig på flygningen, inte på den där ungdrottningen i kupan intill!

Gullans drönare har flygövning idag, för första gången. Med patetiskt resultat.

Den första eskadern gav sig ut vid 14-tiden, smidiga som kylskåp. Flyga gick bra, men en potatissäck hade landat bättre.

Man får verkligen hoppas att de har mer koll när det kommer till parning.

Det har inte burits in något pollen i fyran på hela veckan. Så idag kollade jag hur det stod till egentligen.

Och hittade en nykläckt ungdrottning. Som inte är äggläggande. Men pigg som en räka.

Så kan det gå. Robin Hood fixade ju även några späda yngel, så bina tog tydligen saken i egna händer.

Av Aretha finns inte ett spår. Och den nya fröken, som fortfarande har pälsen vackert onött och lite rufsig på ryggskölden, har rivit upp minst fyra andra viseceller. Ganska nyss också, på en satt locket till och med på glänt.

Hon får heta Kajsa den första. Kavat helt klart. Och dotter till Gullan. Fast jag ska nog inte döpa officiellt förrän hon börjar lägga ägg. Innan dess är goda råd faktiskt ganska dyra.

Det bara att hålla tummarna för att drönarna ska orka masa sig ut. Det ska vara minst 19 grader i skuggan för en lyckad parning. Ryssvärme, kom hit!

Hoppas jag. Väldigt praktiskt i alla fall med material som inte kräver en hel snickarverkstad.

Både Malin och Åke säger att det funkar att ställa ramarna 90 grader mot flustret. Det kan till och med vara bättre – och det går att övervintra. Vilket känns tryggt, de vet vad de gör.

Så nu kör jag. Årets nya kupfärg blev lite mera – ja, vad säger man – än jag tänkt mig. Men den döljer å andra sidan andra små skavanker. Den får heta lejongul, det låter ädelt.

Nu är det bara att räkna ner. Och det är lite frestande om nya drottningar tittar fram och kan parningsflyga lagom till prinsessbröllopet. Tokigt men lite kul.

Och då är det är riktigt bråttom. 16 dagar inalles tar produktionen. Ta bort tre då ynglet bara är ägg och kanske en dag till, ifall biodlaren är lite seg.

Den 7 juni måste alltså de nyfödda larvas om för att hinna krypa ut 19 juni. Och någon vecka tidigare ändå om de ska hinna parningsflyga samtidigt som Vickan och Daniel hoppar i halmen.

Det är mycket nu.

Det var samling vid pumpen i eftermiddags.

Bokstavligen.

Mer än ett dussin små bin parkerade sig av någon anledning vid en liten björk som bor i en konservburk vid trädgårdskranen. Och de kommunicerade livligt, i all tysthet.

Jag fattade ingenting förrän jag insåg att det låg en liten bit vax intill. Från stora skurardagen.

Luktsinnet sitter i antennterna, som är klädda med känselhår och tusentals små sensorer. De där små spröten registrerar doft, smak, temperatur och relativ fuktighet med stor exakthet.

SMHI ligger i lä, helt klart.

Blommande äppelträd är bland det vackraste som finns.

Men det är bara 10 grader ute just nu, råkallt och blåsigt, även om solen tittar fram ibland. Bina flyger tappert, men en kvick rödhake ligger i bakhåll och överfaller när de flyger in mot flustret ensamma.

Nån fjärde låda blir det i alla fall inte på en stund.

Snälla rara vädergudar, kan vi få hit lite mer av den där ryssvärmen..?

Myrorna här i byn må ha besökt någon av bastuklubbarna i Fjollträsk, för de tar sig obehindrat upp för pallbenen trots en massa vaselin. I en kupa satt till och med en hästmyra.

Så nu är det fullt krig.

Hästmyrorna har fått en skål med Fun light rakt utanför dörren. Den där saften som knockar myrornas nervsystem alltså. Plus att jag tagit fram grova artilleriet ur skåpet. Myrpulver, med två avsvimmade kryp på etiketten.

Bina verkar inte bry sig alls. Och de rör sig inte nere vid benen på marken. Men jag funderar på att sätta någon sorts små kjolar på benen också, för säkerhets skull. Myror och bin är ju rätt lika.

Annars verkar det funka. Kuporna hade myrfritt efter en timme och har hållit sig så sedan dess.

Små myror, jag ber om ursäkt men ni är portade från bigården.

Det var lite pillrigt. Men nu har jag tillskapat en avläggarkupa. Skiva i mitten, fem ramar på varje sida och tätat med utrangerade rosa sittunderlag som det står Sportbladet på. Perfekt material.

Jag var lite frestad att göra tre kupéer. Men då kan man inte övervintra något, det blir för smått. Det är nog bättre att dela fler lådor. De kan ju stå på varann om det kniper, och dela på värmen.

Frågan är bara om ramarna kan hänga med kortsidan ut mot det gemensamma flustret, eller om det går åt pipsvängen då. Jag såg den varianten på en trågkupa från Småland och det funkade bra. Och det vore enklast, då slipper jag ändra något permanent, bara ha ”staket” mellan grannarna.

Å andra sidan kanske det är som att svära i kyrkan. Biodlarkyrkan.

Om det finns någon som vet – berätta. Jag har inte hittat något i litteraturen.