Det är rena körslaget i fårhagen. Små späda röster blandas med mogna alt-damer och en gammeltant leder allsången.

De fattar också att man måste vända bästa sidan till.

Nästan alla, alltså.

— Du, nu är den där biodlaren här igen. Och hon tar bilder. Kamma er tjejer, vi ska vara med på bloggen!

Det finns maskrosor och maskrosor.

Och som biodlare ställs man inför val som man inte trodde fanns.

Som att klippa gräsmattan, till exempel.

Eller låta bli.

Klipper jag så försvinner enorma mängder smaskiga maskrosor från binas meny. Maskrosen är stapelvara både för honungsbina och de små solitärbina.

Klipper jag inte så är faktum att det gröna sprutar ur marken med en hastighet av 10-15 centimeter i veckan nu. Och en förvuxen gräsmatta ser inte ut som en vacker sommaräng – tro mig.

Jag klipper nog till i alla fall. Och så får bina flyga till grannens.

Igår lekte jag Robin Hood igen, som Malin skrev. Jag tog från de rika och gav till de fattiga än en gång.

Gör-Anns etta har fem ramar proppfulla av bin nu, Aretha i fyran har sex. Och nu klarar de sig själva.

Men jag skulle verkligen vilja byta ut drottningarna.

Här ska Gullans döttrar nog få ta över. Och ju förr desto bättre.

Det mesta i inlägget var skräp, men jag sparade pollenklumparna.

Som kallas bi-bröd, består av blomprotein och är svindyrt att köpa. Gult är nog maskros, det gröna är säkert lönn. Sedan blir det knepigare, men jag gissar att sälg och vinbär finns med. Kanske också vitsippa, som är ljust gröngult.

Det handblåsta gamla snapsglaset hade nån tok förresten kastat i grovsoporna. Så nu bor det hos mig.

Folk är inte kloka.

Skål!

Vaxsmulor och några vaxlock. Ett par otroligt små spindlar som ser ofarliga ut. Några ben, en vinge och pollenklumpar som bina tappat.

Men inte ett kvalster så långt ögat når.

Inlägget har bara legat inne en vecka. Men ohyran från helvetet verkar hålla sig på mattan.

Vidriga kryp.

Som genom ett trollslag finns det nektar överallt.

Lönnen blommar, vinbären blommar, äppelträden slår ut i helgen och maskrosorna har arméer av gult överallt.

Det surrar av tusentals solitärbin, som frossar tillsammans med honungsbina.

Överflödet räcker till alla, och sandbina är inte så kräsna. Hoppas bara att draget inte är tvärslut för detta år om bara några veckor. Hallonen finns kvar, men peppar, peppar, det kan bli en stekhet juli med nästan inga blommor alls.

Man får hålla tummarna också för att naturen inte slår till med nattfrost och veckor av femgradigt iskallt regn, som förra året.

Biodling är inte så enkelt som man kan tro.

Och köp alltid lokalt producerad honung. Det är snart dags för den nyslungade sorten. Beställ hos din lokala biodlare. Nyslungad och pinfärsk är perfekt till jordgubbarna och glassen.

Bastardernas husbin har nästan byggt klart cellerna på de tomma vaxkakor jag hängde in för en vecka sedan, i första skattlådan.

Och dragbina står bokstavligen på kö för att leverera nektar. Det glittrar redan av honung i botten på den nya cellerna, påfyllning pågår trots att förpackningarna knappt är klara.

Otroligt. Det går fort nu.

Nästa skattlåda måste snart på. Fjärde ska ställas under den tredje, står det i boken. Då bygger de snabbare.

Om man tar en vanlig frigolitlåda och fixar så botten får fluster åt två håll borde det funka. Med en skiva som sluter absolut tätt mitt i lådan, med några matramar, ambin och kläckningsfärdiga larver på bägge sidorna. Och innertak som också är delat, så man kan öppna en sida i taget.

Som budgetvänlig parningskupa för två alltså. Ena ungdrottningen kan gå ut åt ena hållet och den andra åt det andra, utan att de stör varann. Plus att det inte väger så mycket, om jag åker iväg till ett ställe där det finns fina drönare.

Det enda som retar mig lite är att jag verkar vara tvungen att köpa jätteförpackningar med drottningmojänger, plastpluppar och kläckningsburar och sånt. Jag vill ju bara ha tio stycken.

Ska se om jag inte kan byta till mig det nödvändigaste. Koppen där larverna ska placeras ska i alla fall vara nio millimeter. Tror jag att det var.

– Har du tänkt på att man alltid  måste hålla på och fixa när den där biodlaren varit framme?

Säger väl bina till varann.

De är väldigt noga med att vaxet ska gå ända upp och tätar direkt alla springor och glipor på nya kakorna.