Det är så varmt att jag ställt fram vattenhinken i bigården.

Med återanvända leca-kulor som flytbollar.

Det ser lite läbbigt ut på ytan, men fungerar toppen. Bina har redan invigt sitt nya vattenhål.

Tänk att det är mindre än två månader sedan hela bigården var täckt av en massa snö.

Min Esperans Herre  har slagit ut.

Ett litet spaljerat päronträd som klättrar runt köksfönstret och som fick alla knopparna bortfrusna förra våren. Nu tar den igen med råge, det är nog bortåt hundra blomknoppar.

Spaljen är i sydost, med en varm trävägg bakom och Esperansen verkar trivas med livet.

Nackdelen är att jag egentligen skaffade den som pollineringskompis till Juan Pärón. Ett vackert gråpäronträd som står på friland och säkert har två veckor kvar till blomning.

Så den ena kommer att ha vissnat när den andra slår ut.

Snacka om hopplös kärlek.

Jag får lita på att bina hittar rätt sorts päronpollen.

Hoffmanramar var klart enklare att slå ihop.

Men lika pillrigt att trä ståltråden som på de gamla. Och det saknas distanspinnar att fästa tråden i, så man får vara lite listig.

Att blanda olika sorter i lådan är i alla fall ingen idé, avståndet blir fel där de möts. Och kvaliteten på träet var i ärlighetens namn inget vidare. Snabbvuxen fluffgran och bara grovsågat.

Nu är det i alla fall bara 99 hoffmän kvar.

207 gram styck med vax, att jämföra med vanliga á 245 gram.

3,8 hekto mindre dödkött att släpa på alltså, per låda. Inte så dumt.

Det är dags att ta tempen på verkligheten.

Jag måste kolla hur det är med varroan. Helveteskvalstren har säkert överlevt vintern och laddar väl om. Förra året var ettans kupa svårt infesterad, det är nog en orsak till att de är lite klena i år.

De nya plastbottnarna är oändligt mycket bättre än de gamla. Enkelt att stoppa inläggen i luckan bak, man stör inte bina alls.

Om en vecka ska jag ta fram luppen.

Och storsläggan, om jag hittar något.

Dö, monsterkvalster, dö.

Bastarderna tycks inte ha tagit skada av att jag adopterat bort några yngelramar. Eller att jag nu varit i deras kupa för tredje gången på en vecka. De jobbar på och struntar fullständigt i mig.

Gullan fortsätter att lägga bombmattor. Det är täckt yngel, allt det gula på bilden. Här och där pluppar det upp en drönare men inga mängder. Och det är bara 15 maj.

Undrar om jag ska våga mig på en liten larvövning om några veckor.

Fortsätter vädret lär det i alla fall behövas fyra lådor rätt snart.

Nosemasporer kan överleva i gamla bajsfläckar i flera år, läste jag.

Så jag har skurat alla beg lådor, bottnar och tak. Riktigt ordentligt, här ska inte frodas några smitthärdar.

Dessutom vårskurat och städat slungrummet, spolat av slungan, torkat skåpen och diskat alla redskapen.

Nu ska jag ta mig en liten calvados, lägga upp fötterna, peta in en pinne i vedspisen och gilla läget.

Bli biodlare, det är underbart.

24 grader varmt i skuggan och maskrosorna har slagit ut en masse(k).

Inne terroriserar en spyfluga, som vägrar låta sig mördas trots flera attentatsförsök med grillracketen.

Men bina är lyckliga. Förspelet igår var inget mot idag. De kommer tillbaka alldeles gulmjöliga på huvudet, mulade av maskrosor och med jättebollar i pollenkorgarna. Somliga har baxat ner så mycket att de faktiskt inte kan gå, det ser rätt kul ut.

I år blir det riktiga skyskrapor i bigården om detta fortsätter.

Skit att man måste arbeta. Med annat än bina alltså. Jag kan glo på dom i timmar.

Idag var det förspel som hette duga. Ryssvärmen kom vällande vid 11-tiden, till allas stora glädje.

Det är mest gult pollen nu. Förmodligen vitsippa. De har inte vitt pollen, som jag trodde, utan mer ljust gröngult. Och helt värdelös på nektar, enligt boken ”Nyttiga växter för människor och bin”.

Enstaka bin kommer med blå pollenkorgar. Lite ljusare än för två veckor sedan, då scillan blommade. Nu kan det faktiskt vara pärlhyacinterna, som växer som ogräs. Helt ok på både nektar och pollen, tvåå stjärnor av tre står det i boken.

Bastarderna öser annars in mängder av allt. Idag fick de sin tredje låda. Jag vågar inte vänta längre.

Årets första skattlåda är på.

Medium, healer samt legitimerad läkare och medlem i Sveriges läkarförbund. Med den udda mixen pitchar en 72-årig man från Kronoberg sina tjänster i lokalbladet, rapporterar Dagens Medicin.

– Det handlar om att koppla bort intellektet och göra dig till en kanal mellan andevärlden och de så kallade riktiga världen, säger 72-åringen, som gått en healer-utbildning senaste 1,5 åren.

Hur man tar examen i andevärlden är väldigt luddigt. Är det ett knack i bordet för ok och två för kuggad..?

Det enda som  tycks glasklart är att intellektet absolut kopplas bort.

Bina gillade inte att få spärrgaller på flustret.

De har fått svårt att ta sig in och går fram och tillbaka utanför, på de nya fina bottnarna.

Så jag tog bort gallret. Tillfälligt i alla fall. Kanske funkar det bättre om gallret står vertikalt, så de kan promenera in utan ”tröskel”. Måste tänka ett par varv till där.