Jordbruksverket flaggade precis för en informationsträff i Skara angående Amflora-potatisen. Den som fått generna uppiggade på konstgjord väg och nu producerar enorma mängder stärkelse.

Snart åker de första genpluggen ner i den skaraborgska myllan.

Och verket har ingen större framförhållning. Det gäller för intresserade att hinna till Skara klockan 18 i kväll, för då drar man igång.

Gullans bastarder

Mööögel verkar vara ordet denna vår. Eller möjligen mögggel. Jag har nog kommit rätt lindrigt undan, men bastardernas enorma vinterförråd har tagit stryk. De har gått på två lådor fulla med mat och säkert hälften finns kvar.

Honungen verkar oförstörd. Men pollenet i cellerna på ramarna bak i undre lådan är övervuxna av luddbollar.

Som små grå vulkaner, det ryker när man petar på dom.

I andra änden av kupan förökar sig bastarderna i alla fall med bra fart. Så de får behålla fyra honungsramar. Resten åker ut för rengöring och fördelning hos övriga samhällen.

Jag ska aldrig ge så mycket vintermat mer. I höst får de helt enkelt knöka ihop sig på en låda, med tomlåda under, inte en som är full med saker som möglar.

Blixten i tvåan drar iväg rejält nu, man kan inte klaga på bistyrkan precis. Här kommer det att bli avläggare tämligen snart. De går på två lådor men föredrar den övre, som är riktigt full.

Fina bina.

Enda minuset i tvåan är en tendens till vildbygge. Mest propolis av alla också, och jag fick ta i rejält för att få isär ramarna. Hoppas det är sviterna av att jag glömde sätta tillbaka bakluckan när de fick vinterfodret i höstas.

Biodlare alltså. En klart tuff syssla på en ö som kan förvandlas till en gigantisk rökpust på nolltid.

Inte konstigt att isländska biodlare gillar pakkaflugur. Importerade från Åland.

Islänningar är intressanta människor. Åk dit.

Bloggaren Islandsmamman har hittat häftigaste spaningen.

Man kan kolla vulkanen via webbkamera, från närbelägna orterna Valahnúk eller Hvolsvelli bara några mil utanför Reykjavik.

Det är i alla fall inget fel på aptiten hos de boende i Chateau Honung.

Bina vräker i sig och är hur pigga som helst på insidan. Så här ser det ut under plexit på foderbrädan i fyran, som satt i sig ungefär 90 gram hemlagad foderdeg sista veckan:

Väderspåpersonerna måtte vara helt lulliga i planeten av all vulkanaskan.

I detta nu ska det vara 12 grader varmt och strålande sol i Byn, säger datorn. Icke, säger jag. Det slår fel med åtta grader. För att inte tala om resten.

Inte ens bastarderna gillar läget.

…och solnedgången blir extra skimrande. Idag har folk för övrigt rapporterat att det luktat svavel och skit i hela västra landsändan. Om det är vulkanen eller något annat låter jag vara osagt.

Danska drottningen (den tvåbenta alltså) kanske får glesare än hon tänkt sig till födelsedagspartyt i helgen, för nu drar det stora molnet in. Fullt av mikroskopiska glaspartiklar och inte så roligt att få i flygmotorn.

Undrar om bina känner av saken. De slipper åtminstone flygförbudet.

Rätt spännande är det.

Det är dags att ta fram vaselinet. Myrorna är på jakt och hur pigga som helst. Fast förra våren gick de bet på slanka kupben i metall, överdragna med vaselin. Tänkte upprepa succén nu.

Är man renrasigt miljöriktig använder man ullfett, men det jag inte lyckats uppbringa. Så det blir vaselin från varuhuset. En rätt budgetvänlig lösning trots allt.

Rödmyror, svartmyror, hästmyror och alla andra sorters myror – vik hädan.

Björnar gillar förresten att äta myror på våren. Det kittlar dödsskönt i kistan och raketrensar ut systemet.

Fibrer eller inte – jag kommer aldrig någonsin att testa.