Det finns strategier för att undvika stora förluster av bin.

Klicka och läs.

Kom på att det där lysoranga i binas pollebrallor faktiskt är saffran av allra dyraste sort. Rätt hyfsat pollenvärde också.

En ynka pyttegnutta gick på 35 kronor i butiken i vintras. Vi pratar världens dyraste mat.

Och det lever dom på just nu, plus hassel, sälg och fjolårshonung.

Om jag vore troende skulle jag definitivt välja den variant där man blir återfödd, och sedan försöka ta mig tillbaka till jordelivet som bi i en varroafri zon.

Peter Bruegels version. Med lite korrigeringar.

Pollenexpressen har landat på flustret utanför svit nummer 2 på Hotell Kupan. Klart uppskattat när det drar lite kallt runt benen.

Blixten & co leder förresten över Gullans bastarder, både i antal och flit & nit just nu.

Intressant.

Blixten blir ett år i sommar och tog sig till världen mot alla odds. Hon hittades ovanför ett spärrgaller hos kassören förra sommaren. Äggläggande och pigg och hyfsat renrasig dessutom.

Och hon verkar må finemang.

Det här kan bli hur bra som helst.

Skumhonungpuck med pudersocker och pollen.

Soooolen är här. Min favoritstjärna. Binas också, verkar det som.

Jag kom på hur man kan göra för att kunna mata även plastlådorna uppifrån utan att störa så mycket:

Lägg plexi på en lös foderbräda, hasa på alltihopa på kupan (och hasa av täckbrädorna), ner med krubbet i hålet och sedan på med plexit igen, innan dom fattat vad som hänt.

På söndagsmenyn idag: skumhonungpuck späckad med pudersocker och panerad i hasselpollen.

Undrar om bina vet hur bra dom har det.

Så var det dags igen. Det finns helt klart biodlare och biodlare. Nu åker haspen på en gång till.

Behållningen blir nog formuleringen ”intellektuellt kalhygge”. Fem plus.

Rabaldret påminner väldigt om det som händer när en reporter skriver att hund av viss ras ätit upp större delen av – säg ansiktet – på ett barn. Det mejlar hundägare, fullständigt rasande över att journalisten haft mage att nämna hundrasen, som de själva äger och absolut säkert vet är fullständigt ofarlig. Att den där stackars ungen aldrig blir människa igen ägnar hunddårarna inte en tanke.

Ska ut och klafsa nu och hitta tio hyfsat raka hasselgrenar. De gamla, som bar upp mina blå alpklematis, har förvandlats till kaffeved i vinter och snart sätter grönsakerna fart.

Bina är smarta och håller sig inne. Det utlovade varma soliga vädret lyser fullständigt med sin frånvaro så det där partyt får vänta.

Det gick åt ett halvkilo sockerdeg till påsk, plus fyra honungsramar som jag sparade i höstas.

Nu i helgen ska jag lägga in resten.

Har också investerat i nya hoffmanramar. Hundra stycken, som ska sättas ihop. Vi får se om de är så mycket bättre som påstås.

Bli biodlare! Det är aldrig brist på sysslor.

Jaha, nu är det blötsnö som gäller igen. Samt marktjänst.

De befriade bina i fyrans kupa tackade genom att klamra sig fast överallt och bajsa ner overallen. Inklusive på och kring den lite svårtvättade huvudsaken. Har lika många överlevt som det finns bajsfläckar på kläderna så finns nog hopp om livet även i den kupan.

Det får gå som det vill, ner i maskinen åker grejorna, med slöja och allt.

Läste en ovanligt intressant tråd hos yrkesbiodlarnas lilla organ angående import. Av drottningar och paketbin.

Förutom själva sakfrågan sticker två andra saker ut:

Ingen vill berätta varför Sverige måste importera bin från till exempel Argentina. Alltså varför dessa biodlare inte vill (eller inte kan) ta fram bra drottningar själva nu när bimassan ska fram.

Dessutom är många skeptiska och säger nej. Vilket uppenbarligen inte hindrar storimportören, en tidigare framgångsrik uppfödare av köttdjur,  numera storbiodlare samt ordförande. Han jobbar också på att Jordbruksverket ska öppna en gräddfil för import av bin och inte vara så trilska.

Återstår att se hur mycket integritet Jordbruksverket törs ha i år.

Samt att föra upp ”illegal import” på skandal-listan.

Det är i Sala-trakten man hittat yngelröta. Och många i Norduppland har tydligen mist bin i vinter. Varför vet man inte. Men jag sätter en peng på att varroa har med saken att göra. Tråkigt är det i alla fall.

Gullans bastarder fortsätter att regera i Byn. En landade med lysorange pollen i benkorgarna i eftermiddags. Misstänkt krokus. Att det ligger två decimeter snö överallt hindrar tydligen inte de här bina.

Om Gullan får ha hälsan så kommer hon att se sina döttrar ta över i grannkupan, helt klart. Stort A i städning, sanslöst flitiga, friska och snälla, såna bin vill jag ha.

Frågan är bara vem den andra anmodern ska bli.

Inte konstigt att bina i fyran varit så blyga trots vårvädret.

De kom inte ut.

Ett flera centimeter tjockt stinkande lager döda bin låg i botten och täppte till flustret ordentligt. Som tjockast fem centimeter, otroliga mängder. Jag lät locket vara kvar och lyfte lådan, det vällde ut nödiga levande små bin. På bilden har jag krafsat mig ner till flustret, lagret var jämntjockt innan.

Det var nog i grevens tid att svida om.

Broder Adam var inte så dum som skrev ”byt början av mars”. Jag ska fixa bottnar som går att tömma tidigare, utan att röra lådorna. Allt annat verkar ju direkt galet.

Intressant dock att nackabottnarna har klart färre döda kvar på insidan överlag. Skillnaden syns på bilden, det är bastardernas botten, trean.

Töreboda-bottnarna finns i två samhällen, ettan och fyran. Bägge såg lika hemska ut. På dom tänker jag inte övervintra något mer.