Skam har klivit upp på torra land. Det finns nämligen påshonung. Bag-in-box, fast utan box, bara en sladdrig påse.

Det mycket lättflytande innehållet kallas blomsterhonung och är  ”tillverkad av honung från länder utanför EU” står det i produktbeskrivningen. Vilka länder framgår inte.

Förpackad i en plastpåse med liten skruvkork i ett hörn. Precis som flytande tvål i refillförpackning.

Undrar om någon gjort en kemisk analys.

Tips: vanlig sirap är mycket billigare.

Tre av fyra samhällen har varit ute och rensat. Bara i fyran håller de sig och är kvar inne. Den kupa som varit minst angripen av fåglarna, för övrigt.

GörAnns samhälle i ettan har inte orkat mycket längre än till ytterväggen. De var värst drabbade av varroa och elände förra året, hoppas att det inte blir några allvarliga attacker av utsot nu. Diarré alltså, i miniformat. Bina har inte gjort nummer 2 sedan slutet av förra året. Deras små magar är känsliga för störningar och de kan bli krassliga av alla möjliga skäl.

Men det surrar i varenda kupa. Temperaturen hos bastarderna är konstant – närmare 18 grader – och sälgen visar alla tecken på att leverera pollen i tid när snön ger upp.

Dessutom vakar Elvis över alltihopa.

Det känns faktiskt som den här våren blir bra, trots allt.

Det handlar om att vrida lite på gardinstången han tronar på.

Sen kan man jäsa vidare i vårsolen.

Kaffe, takdropp och nybakat vetedopp är livet på en pinne.

Gullans gäng var ute i solen och flög idag igen. Ett par bin tittade ut från GörAnns kupa också, men kröp tillbaka in. Mer hjärna i det gänget, helt klart.

Den här gången gick ännu fler åt i kylan, runt en halv deciliter bin i volym räknat. 

Inte bra alls.

Men några tog sig hem och in i värmen igen och det är nästan 20 grader på insidan. Hoppas bara att de inte sparkar igång yngelproduktionen ännu.

Det fungerar.

Varenda talgoxe larmar som besatt och de håller sig faktiskt borta.

Kråkorna är visserligen vansinniga, men Plast-Torsten är ny kung i bigården.

Jag ska nog döpa om den till Elvis.

Den lokala jaktbutiken har grejor som lär hålla talgoxarna borta ett tag.

Dyrast är en praktfull berguv som kan röra hotfullt på plastvingarna. Pris drygt 700 kronor.

Sen finns det en budgetvariant för mindre än hälften. Den kan inte vifta på något, men är rätt lik en kattuggla.

Efter viss beslutsångest blev det en stor uv som inte kan vifta men har en garanterat uppseendeväckande färg.

La Uva. Fast den ser ut som den heter Torsten.

Var den ska sitta vet jag i alla fall.

Rakt ovanför bikuporna.

Ät upp mina bin nu om ni vågar, små marodörer.

Google har fått patent på en teknik som visar var en person befinner sig. Meningen är att kunna skicka riktade annonser.

Suck.

Fast å andra sidan – om det pep till i mobilen när folk var inom räckhåll för en äkta svensk biodlare och lockades att ta en omväg för att köpa lite honung så kunde det ju vara rätt bra.

Kanske.

R.I.P lilla bi.

Bastarderna är mer än vakna. Det är nästan 18 grader i kupan och snön utanför är fläckad av bi-bajs. Och det är alldeles för hög aktivitet runt flustret, bina ger sig till och med ut och flyger.

Resultatet syns i snön. Små döda kroppar. Säkert ett par tre dussin, om jag räknar in de som dött på flustret.

I snön vid bigården syns också spår av små fötter. Särskilt runt bastardernas kupa.

Talgoxfötter.

Hela klanen sitter i lärken intill och väntar bara på att jag ska gå, så de kan ta för sig av bina igen.

Nästa vecka vet jag en som skaffar en stor rovfågelsattrapp och sätter upp.

Vi får se om ni tycker det är lika kul att terrorisera då, små marodörer.

Jag vill ha!

Imorgon ska jag skotta snö och spana på bina.

Och skotta snö och baka.

Och skotta snö.

Och sen ska jag leta rätt på en grej som jag gömde så väl i våras att den har försvunnit spårlöst.

Och skotta snö.

Nån säljer förresten snö på Blocket. Gratis, mot avhämtning, tio kubik.

There is no happiness without action, som Benjamin Disraeli sa.

Yes!

Det är på gång.

På torsdag börjar det droppa från kuptaken.