Någon tog en ”tour de miel” och knöt kontakter i samband med stora biodlarkongressen i Sydfrankrike förra året. Min butik har nämligen fått in fransk honung.

Pris 458 kronor kilot för ljunghonungen. Rosmarinhonung är lite billigare – 318 kronor kilot. Fast innehållet ser precis likadant ut, vilket är lite skumt.

Värstingen – för övrigt den dyraste honung jag hittills sett – är en liten spansk lerpotta med ytterst ordinär honung. Det lilla kruset rymmer 150 gram och kostar 79 spänn.

Per kilo blir det 526 kronor och 67 öre. En ettöring avrundad uppåt.

Folk borde köpa honung av sin lokala biodlare istället.

Då får man ett kilo honung, oftast av mycket bra kvalitet.

För en femtedel av priset.

Tillägg 100207: Det är ett företag i Skara som importerat.

Det finns en nolla i veckan som kommer. Den första på flera månader.

Om väderdatorn inte drabbats av sammanbrott igen, vill säga.

Det finns biodlare och biodlare.

Den där macken i Falun kommer att bli turistmål i flera år framöver. Och mer lär rinna ur den stinkande kompost som kallas slasken.

Hybris var den största synden hos de gamla grekerna. Det var att utmana gudarna. Med given utgång, naturligtvis.

Att folk inte lär sig. Och att närstående blundar och låter grabbarna hålla på, i slutna rum och slutna sällskap.

Fiffan, som min kompis i närbutiken sa.

Det är enklare med bin, helt klart.

Bönderna på Gotland har uppmärksammat Jordbruksverkets senaste rapport om bisjukdomar.

Rapporten pekar tydligt på binas positiva effekt på bl a rapsskörden. Enligt Thorsten Pedersen på Jordbruksverket ökar ju binas pollinering värdet på landets skördar med upp till 325 miljoner kronor. Till landets bönder alltså.

Att jämföra med landets honungsskörd, värderad till högst 135 miljoner för biodlarna.

Det ska svida i plånboken först alltså, innan poletten trillar ner.

Pedersen målar också upp en bild som borde kännas även på den mest hårdhudade:

Varroa på ett bi är ungefär som människor med fästingar stora som tennisbollar. Och alla vet ju var fästingar helst vill parkera sig.

Plus att han lite fint inflikar att utomlands är pollineringstjänster minsann något som bönder är beredda att betala för.

Heja Jordbruksverket!

Fint att ni säger högt att bina är värda mycket mer än honungen. Må bollar i ljumskarna drabba di som inte vårdar sina bin.

Såg i ett amerikanskt chattforum att somliga biodlare i USA dammsuger samhällena när det är dags att skatta. Massmördar bina alltså, med en portabel dammsugare som kan laddas med gift i påsen.

Honungsproducenten som berättade sa att det var för att rationalisera. Minimerar risken att bli stucken samt för att förenkla och snabba på jobbet alltså.

Suck och ve. Ibland blir man riktigt ledsen.

Jag bor numera ihop med en extremt hipp mobiltelefon.

Den är snygg men ytterst känslig, skör, irriterande seg ibland och otroligt lömsk. Om man är lite för hastig så skendör hela manicken som hämnd.

Har funderat på att skaffa megafon istället, i ren protest. Men den lilla iPhånen har i alla fall en fördel. Man kan fylla magen på den med roliga appar.

Har precis hittat en liten gratisgrej som blixtsnabbt räknat ut att det bara är sekunder kvar tills bina är ute och blaffar ner grannes merca. Rensflyger alltså, efter att ha hållit sig i månader.

Senast om ungefär sex miljoner sekunder sker det. I mitten av mars och kanske tidigare.

Jag ska förresten köpa lite extra metallnät när jag skaffar till nya kupbottnarna. Till skorstenen, ifall bina lurar mig och svärmar.

För sämjans skull kanske man skulle ge nät till grannarna också.

En billig försäkring.

Ser du något underligt som klänger på skorstenarna så är det alltså inte tomten som försovit sig utan en biodlare med tumstock som förbereder inför våren.

Håll tummarna så jag inte trillar ner.

Centerpartiklarna lockar fram mina sämsta sidor.

Nu vill distriktsordföranden i innerstadsreservatet Södermalm minska skyddet för kulturmiljö för att enklare kunna bygga fler skyskrapor.

Inte konstigt att partiet krymper som snablar i en isvak. Om de blandar ihop vandringskupor för bin med bostäder för människor – vad mer är då månne i oordning på övervåningen..?

Jag hoppas Mauds förtrupper flyttar in i skraporna allihop och överlåter sina egna, ofta mer idylliskt belägna bosättningar till bättre behövande.

Biodlare till exempel.

Jag är inte nöjd med bottnarna i kuporna och har bestämt mig för att fixa nya. Man ska ju inte behöva lyfta undan hela hemmet för att städa i källaren, om vi säger så.

Har dammsugit marknaden efter köpevarianter, men faktiskt inte hittat något som är bra. Vilket egentligen är rätt konstigt.

Däremot har jag hittat ritningar som ser lovande ut på Alingsåstraktens biodlares hemsida (fin sida förresten).

Det blir att sätta den lilla hemmafixaren i arbete igen. Frågan är bara om det blir ek eller lärk. Gubbdagiset har i alla fall utmärkta metallnät på meter i rätt bredd. Jag får också äntligen en bra ursäkt att investera i liten en japansåg av god kvalitet.

Lådvin kan rädda liv.

Särskilt om man gör som talesmannen för skridskoklubben Solstaskäret i Värmland och återvinner emballaget.

– Blås upp vinpåsen och lägg den i ryggsäcken så flyter man utmärkt, säger han till Värmlands Folkblad.

Funkar utmärkt och är klart mer hanterligt än min gamla variant, en plastkasse med påsklämma.

Enda nackdelen med skridsko är för övrigt att sporten inte kan utövas sommartid.