Fråga: Hur vet man att det finns 100 biodlare på en insnöad golfbana?

Svar: Det står dussintals pallar med bikupor, slungor och annat intressant på parkeringen. Helst i vackert motljus tidigt en strålande kall vintermorgon, med vindsnurror i bakgrunden.

Ett par decimeter blötsnö är på väg ner i rask fart och det råder blixthalka hela vägen till årsmötet i Omberg.

Hoppas det är någorlunda plogat och sandat i morgon bitti. Annars blir det nog en och annan biodlare i diket. Bina är smartare, de håller sig inne.

Kom igen då, solen.

Lys och värm. Lys och värm. Lys och värm.

Det retar mig att man får sälja färgad fruktos/glukos för drygt 63 kronor kilot och ge sken av att det är honung.

Har precis sett en vacker liten rund glasburk med gult kletigt innehåll. Hur mycket honung den innehåller framgår inte, men ordet fanns sist i innehållsdeklarationen. Efter fruktos, glykos (aka glukos) och vaxkaka.

Man kan alltså peta ner några honungskletiga vaxbitar i en burk, hälla på monosackarider av oklart ursprung, lite färg och sedan – simsalabim. Eller rättare sagt – Sasoon.

Murmeldjuret Phil i Punxsutawney tror på en en tidig vår. Samtidigt som det är snöstorm i halva USA. Så här såg det ut i år, på 125-årsdagen av väderjippot.

Hoppas den lille gnagaren har rätt. Det vore underbart och statistiken säger 40 procents chans.  Pennsylvania är nästan samma breddgrad som Norduppland, så jag håller tummarna.

Kuporna står i varsin stor snögrop. Den har smält av värmen från bina, jag har inte skottat något alls. Och det är säkert en månad kvar innan saker ger sig. Men allt verkar som det ska på insidan och kloten är stora och fina.

Bianca i ettan 5 februari. ☞

I sexan har några varit ute och rensflugit. Förmodligen med livet som insats, det är små talgoxfötter i snön just där. Där verkar det vara mest drag på insidan också. Surrnivån är i alla fall klart högst.

Jag kikade som hastigast under locken på tre samhällen – genomskinliga innertak är toppen.

Om det inte var så kallt skulle jag ha gläntat och klappat på dom också.

Fina bina.

Bigittas kupa. ☟ Bina har skött skottningen själva – pysvärmen från klotet har smält bort all snö som var i vägen.

En kreativ entreprenör säljer en manick som sägs göra kranvatten tvåpoligt. För knappt två tusen kronor får man en snurrmojäng som skruvas på vattenledningen.

Mojängen påstås bland annat göra att att vattnet ”förbättrar energibalansen mellan hjärnhalvorna”. Dessutom påstås vattnet kunna göra ett rum ”tvåpoligt” och avstört från diverse jordstrålning. Allt som behövs är flaskor med sagda mirakelvatten i hörnen.

Jag säger bara – går man på den bluffen så hjälper inget vatten i världen.

Dessutom ska Ranelid juck-chocka i tv.

Hjälp! Det är dags att fly.

Mot bina i Sherwoodskogen.

Det droppar. Det kvittrar. Solen lyser.

Och det surrar faktiskt svagt i kuporna.

Nu behöver bina bara hålla ut några veckor till. Sedan vankas färskt sälgpollen och skumhonung.

Undrar om Gullan fortfarande lever…

Det finns en gammal sanning om imperiers uppgång och fall: Första generationen bygger, andra generationen förvaltar och den tredje sprätter iväg alltihop.

Biavel tycks inte vara något undantag. Inte ens arvet efter broder Adam, aka Karl Kehrle, den biodlande munken som korsade fram världens bästa bi i klostret Buckfast. Han dog 1966 och hann bli hedersdoktor vid SLU. Men ingen har fyllt hans sandaler sedan dess. Och det råder inte precis gudomlig frid i svenska avelsgrupperna.

I potten finns dessutom ekonomiska bidrag, som frestelser från fan själv. Och möjligen lyser guldet klarare än vägen framåt. Ett bi vars namn betyder ”snabba cash” kan nog vara mindre bra för moralen.

Det ska i alla fall bli spännande att se hur det går och vad som består.

Som Konfucius (551-497 f Kr) sa: Gift dig aldrig för pengar. Det är billigare att låna.

Om det blir kanonväder även nästa försommar så ska jag slunga även sånt som inte är helt täckt. Fem burkar som blev kvar i gamla skafferiet i höstas har blivit hårda nog att böja skeden.

15 procent, står det på refraktometern. Smakar lent och fint när det väl smälter, men det krävs nästan stämjärn för att få ur.

Det är mycket med det jordiska.