Som föreståndaren i lilla butiken brukar säga. Och mer snö är på väg. Bina har det i alla fall bra, det surrar rofullt i kuporna.

Så här ↓  kul kan man ha om man är biodlare i Kina. Under svärmen till vänster syns en liten bit av styrelseordföranden i biodlingsföretaget Quanjian Bee. Kvinnan till höger är en av hans anställda. Bilden togs i lördags, i samband med att man visade upp bina i provinshuvudstaden Nanning.

Kinesisk honung behöver nog all goodwill som går att uppbringa.

Om mina biodlande grannar har varroa utan att göra något – eller bekämpar på annan tid än jag – så kan jag bekämpa in i evigheten utan att komma särskilt långt. Ohyran kommer ju tillbaka direkt.

Tänk om det fanns ett gemensamt datum när alla biodlare i hela landsändan tog fram storsläggan och klippte till.

Samtidigt.

Någonstans mellan yngelfritt och nollgradigt, räknat på klimatzon.  En varroadödarhelg i oktober, återkommande lika säkert som julafton.

Då skulle helveteskrypen faktiskt gå ner för räkning.

Len och inte tillstymmelse till sandig. Åt det fasta hållet och bland de trevligare i konsistens och smak, så jag har kvalat in för SBR-etikett, om det varit aktuellt.

Inga bi-ben eller andra saker i botten av burken heller. Men det blev en generande minuspoäng ändå.

Jag kollade aldrig under locket innan. Eller rättare sagt – jag tog burken med bucklan. Smålänningen i mig tänkte att den är svårare att sälja, men man kan ju alltid bjuda på innehållet. Och just den burken hade en försmädlig liten partikel på ytan. Att det var en enda och pytteliten är ingen ursäkt. 

– Titta vilken tur vi har, sa experten glatt när han tog av locket. Pekade på en liten mörk prick som formligen lyste, och alla tittade intresserat. Medan mina öron blev illröda.

Skräpet var inte större än halva stortån på ett bi. Mindre än millimetern, så det blev inte mer än ett minuspoäng. Men det borde inte funnits där alls.

Lärpengar.

Min frukostburk.

Det är dags. Honungsprovning. Om bara några timmar.

Nu får vi se om jag hanterat binas underbara honung med tillräcklig kunskap för att få godkänt.

Inget i botten på burken som skvallrar om dålig silning. (Konsumenttips: Vänd alltid på burken och kolla!) Inga vaxrester eller annat främmande på ytan. Lagom fast och vackert skimrande. Rent och prydligt, inget klet och rinn. Vattenhalt under 20 procent. Och dessutom snyggt och prydligt burkat.

Plus att det naturligtvis ska smaka gudomligt.

Håll tummarna.

Man kan göra fint glühwein med honung. Knappt en 350-gramsburk blir precis lagom till 1 flaska rödvin. Värm med 4-5 kryddnelikor, en kanelstång, ett halvt strimlat citronskal och kanske en liten slatt vatten.

Jag såg förresten ett lysande litet tillbehör till skruvdragaren. Korkad no more. Den är farligt kul.

FRÖ-upproret har hållt Jordbruksverket med råge sysselsatta sista tiden. Drygt 650 remissvar har inkommit, förutom åsikter från vanliga gräsrötter. Orsaken är förstås de cirka 300 grönsaks- och blomsorter som väntas försvinna eftersom de inte blir lönsamma att sälja.

Nu kallar verket till informations- och dialogmöte.

Den 20 december är det dags. Dan före dan före dan före dan före doppardan. Och tio dagar innan det smäller. Men man ska nog inte räkna med några paket från tomten.

Oxalsyra kan köpas på apoteket och i den välsorterade färgaffären. Till betydligt bättre pris än i bi-butiken (samt rätt stavad). Man får hela 600 gram för cirka 70 kronor, istället för att betala 28 spänn för ynkliga 19 gram.

Visserligen ingår socker i pyttedosen. Men ändå. Det är en viss skillnad.

”Alla typer av oxalsyra går att använda. Den vanligaste oxalsyran i handeln är oxalsyradihydrat (men ofta står det bara oxalsyra) Korrekt kemisk formel är (COOH)2 2H20.
Samma typ av oxalsyra används till läder och rostfläckborttagning” berättar en kunnig bekant.

Bra tips. Själv tänker jag testa att fumera nästa år, alltså förånga kristallerna i en liten eluppvärmd kopp.

Undrar förresten om rabarberblads-folket har några bin kvar.

Nu har det hänt igen. Personal har släppt lös ett medium, för att rensa området från ”dåliga energier”. Den här gången i Sundsvall. Förskolan Blå draken samt Heliås friskola har luskammats på eventuella andar.

Undrar om personalen spelar banjo.

Bina har äntligen gått i klot. Och biodlaren har skottat snö runt kuporna för första gången i år. Mer än en decimeter kramvänlig blötsnö ligger tung på marken.

Mobilkameran har också tagit vilopaus, så jag kan inte lägga upp några bilder. Men kloten ser tillräckligt stora ut för att klara vintern (och det är toppen med innertak i genomskinlig plast, så man kan smygtitta på dom utan att stjäla värme).

Talgoxarnas ihärdiga räder har alltså inte orsakat några större katastrofer.

Hos Bianca och Gullan fyller bina 2/3 av lådan. De andra samhällena har krympt mer. Från vad som såg överfullt ut i september till knappt halva lådan nu.

Mat är det i alla fall ingen brist på. Och de håller värmen bra.

Hoppas ni klarar vintern nu, små bin.

All kinesisk honung ska bort från butikshyllorna i Storbritannien. Rester av kloramfenikol, antibiotika som kan vara blodcancerframkallande, har hittats vid stickprov. Bland annat i stora snabbköpskedjan Tescos eget märke med flytande akaciahonung. Men också märkena Sainsbury’s, Gales, Rowse, Bee´s Queen och Asda.

Larmet kom första veckan i november, bara två veckor efter att brittiska motsvarigheten till Livsmedelsverket beordrat att vissa utpekade sändningar av kinesisk honung omedelbart skulle dras in eftersom man hittat streptomycin, en annan antibiotika, i stickprov.

Obekräftade uppgifter säger att föroreningarna beror på att kinesiska biodlare använder desinficerande preparat med antibiotika rakt ner i kupan, för att hejda bisjukdomar.

Tur att jag har egna bin, egen honung och eget bivax. Och slipper fundera på vad som gömmer sig i billiga honungburkar med ursprung ”Icke EU-land” när jag dricker morgonté.

Jag kan lyxa med att bara bli rasande och heligt förb****d.