Talgoxarna och deras partners in crime, min tidigare favoritpippi blåmesen, går hårt åt bikuporna i höst. Dunbollarna har fullständigt tappat respekten för plastugglan Elvis och går loss som rena hackspettarna.

Varenda kupa har massor av fula märken. Flärpen på varroainläggen har fått rejält med stryk. Och att jag viftar och gormar innanför köksfönstret struntar de flygande marodörerna fullständigt i.

Fortsätter det så här så kommer de nedre lådorna och bottnarna att vara slut inom ett par år. Något jag faktiskt inte räknat med.

Det kan vara Israeli Acute Paralysis Virus som ligger bakom den mystiska bidöden. Förkortas IAPV, en mycket obehaglig bisjukdom.

Smitta har hittats hos bin som dött massdöden, men har också upptäckts i två av fyra prov med kinesisk drottninggelé.

Frågan är bara om bina får viruset för att de är försvagade eller om det är en verklig epidemi på gång. Bin som drabbats av massdöd tycks i många fall också varit utsatta för andra störningar, inklusive pesticider, varroa och återkommande flyttningar, hundratals mil på lastbilsflak över främst amerikanska kontinenten.

– Så den verkliga utmaningen blir att utsätta friska och starka bin för viruset och se vad som händer, säger en forskare.

Man kan läsa mer i bland annat Nature, MSNBC, Science Daily (som har en intressant bild på ett varroaangripet bi),  New York Times eller EurekAlert.

Jag har bättrat på utsikten på arbetsplatsen och ställt sortimentet på display. Stora, halvstora, inte så stora och små – här finns alla sorter.

Det kommer att ta slut långt innan jul.

Jag har smält ner allt avtäckningsvax nu. Plus lite annat gammalt vax som blivit över. Och insett att jag måste ha en plan för att ta hand om vaxet, för det blir ju en del.

Tvål ligger nog närmast. Det verkar okomplicerat, man tillsätter olja, vatten, värmer och sen ska luten i. Röra tills det tvålar till sig och hälla upp i form.

Viktigt bara att tvålen får stå och neutralisera nån månad eller två. Och sen kanske smältas om också. Jag vill bli ren, inte få skinnet bortfrätt av lut.

PS: En trevlig besserwisser har påpekat att luten måste tvättas ut. Inget annat. Viktigt!

Och så randas den årstid som bäst upplevs med en värmande eld i vedspisen, sköna tofflor och en kopp varmt te. Med honung.

Jag såg förresten honung till salu i hippa husprylbutiken Granit.

Ynka 350 gram stenhård och mycket ljus honung (lite ospecificerat ”från Mälardalen”) i glaskonservburks-liknande liten burk kostade 89 kronor.  Vilket gör drygt 254 kronor kilot. Och den är varken eko- eller kravmärkt. Däremot var burkarna ganska dammiga.

Hösten är här och en obehaglig småsnuva svider i näsan.

Godaste kuren hittills är att ljumma honung försiktigt, så den blir flytande igen, och röra ner vanlig kakao. Blaffa på bara.

Några skedar av denna blandning till varm mjölk är skamlöst läckert. Blandningen blir stenhård när honungen kanderar, men då kan man karva ut små läckra godiskulor. Och doppa i vit choklad. Eller mörk. Eller rulla i kakao. Eller kokos… nöthack… stoppa en bit torkad aprikos eller cocktailbär i mitten först och doppa i choklad sedan…

Fint för formerna alltihop.

Vid tiotiden idag grävde någon av fem kablar i Äppelviken, en idyllisk gräddhylla fylld av dyra villor i västra Stockholm. Konsekvensen blev att det inte gick att ringa varken SOS, polisen, sjukvårdsupplysningen eller annat viktigt via Telia.

I hela landet, på hela dan, lagat tidigast vid 18-tiden. Så sårbart är nätet.

Tur att bina klarar sig utan moderniteter. Och nästa gång de tassar över fingrarna blir tidigast i slutet av mars nästa år, för nu är invintringen klar.

Jag vill att det blir vår nu.

Arbete av annat slag hindrade mig från att få av foderlådorna i tid. Bina var inte sena att sätta sin egen prägel på dem, med vaxbygge både här och där.

Dessutom har lådorna möglat på insidan. Svarta fläckar som är svåra att få bort. Så det blir till att måla hela rasket inuti till nästa gång. Med färg som tål högtryck.

Hej & hå.

Inte bara den icke godkända potatisen ska förstöras. Jordbruksverket har nu bestämt att all potatis från GMO-odlingarna i Norrbottten ska destrueras meddelst frysning.

Dessutom väntar en anmälan om brott mot miljöbalken.

Så kan det gå.

Flitens lampa lyser i kuporna trots att hösten kopplat greppet. Speciellt hos de nya köpta drottningarna, där har vaxkörtlarna jobbat för högtryck.

Deras samhällen har klart mer vildbygge jämfört med Gullan och hennes barnbarn. Rejäla vaxlabyrinter har skapat bigång överallt. Det är alltså gott om utrymme att umgås under plastlocket och ingen risk att någon känner sig klämd.

Men ser det ut så här när våren kommer så lär jag behöva ett bräckjärn för att få isär ramarna.