Nu är jag besprutad mot svinpestflunsan. Fick fylla i formulär, visa leg och sen var det som ett lindrigt bistick. Känns mindre efteråt än bina, dock. Tur det.
Och bilden är lätt manipulerad, jag har inga tatuerande fingrar på armarna i verkligheten.
Men man skulle kanske skaffa.
Som Fantomens goda märke.
Det ligger döda bin i flustret både hos Gör-Ann och Aretha.
Jag krafsade ut högen som syns på bilden, det var lika mycket i bägge samhällena. Plus små vaxsmulor.
Inga enorma mängder, men tillräckligt för att ordna massbegravning i miniformat.
Inte roligt alls, även om en kollega försäkrade att det är rätt normalt.
Det började i alla fall surra ilsket och ordentligt på insidan när jag skrapade ut dom, trots att jag var försiktig och rakade med en liten pinne utifrån, så några lever. Hoppas de klarar sig och att vintern blir mild och jämn.
Håll tummarna för SLU-forskaren Eva Forsgren.
Hon doktorerar den 11 december om bisjukdomar, vad som orsakar dem och vad man kan göra för att fördriva sattyget.
Bägge sorters yngelröta, DWV (deformerade vingar) och nosema (utsot), inklusive ett nytt och ännu otrevligare tarmvirus kallad nosema ceranae.
Avhandlingen Molecular Diagnosis and Characterization of Honey Bee Pathogens finns här.
Har bestämt mig för att inte lämna iväg någon burk till honungsprovningen, trots allt. Inte för att den inte duger – min honung är toppen och har nu utvecklat lite fin rimfrost på insidan. Låg vattenhalt, hög kvalitet, len som… ja, honung.
Jag har gett bort mer än hälften av min magra skörd, nämligen. Det finns bara fyra burkar kvar. Knappt så jag klarar vintern. Provkommittén får vänta till nästa år.
Då kommer bina att få lösa julklappsproblemen också.
Lika bra att börja jaga snygga burkar redan nu. Alla gillar att få honung i julklapp.
Svinflunsaterror, vik hädan.
Före och efter.
Larvmysteriet är löst.
Drottning Gör-Anns ex-skötare hittade den i boken ”Insekter i färg”.
Den blir en brunsprötad skymningssvärmare.
Jag har åkt dit. Pinsamt men sant.
Jag kunde inte heller räkna utan skrev av. Utan att kolla. (se comments och inlägget ”För biodlare som inte kan räkna”).
Det är bara att erkänna.
Tack snälla Räknar Nisse. Ska hämta en påse och dra över huvet nu.
Varroa kan också vara orsak till bidöd. Försvagning efter kvalsterangrepp som öppnar för virus och sjukdomar är minst lika stor bov i bidöd-sammanhang, anser forskare.
Jordbruksverket la igår ut mer information om bidöd och eventuella orsaker.
Intressant läsning.
Plus ett nytt ord. Guttationsdropparna. Den vätska som utsöndras i blatspetsen av växten och som kan vara felande länken i misstänkta sambandet mellan bekämpningsmedel och bidöd.
Alla vettiga biodlare i min förening har nu oxalsyrebehandlat. Utom jag, insåg jag på årsmötet.
Jag skäms lite. Måste få ut tummen nu och fixa den där slangsnutten till sprutan, så jag når ner till Gullans klot. De håller fortfarande till i undre lådan vid flustret, det är bara drygt 13 grader varmt i övre lådan.
Ljummet vatten, socker och sen skaka kristallburken.
Kemikalieinspektionen har bjudit in Svenska Biodlareförbundet till överläggning om samband mellan bidöd och neonikotinoider.
Bekämpningsmedel som används flitigt på majs och barrplantor, med befarad katastrofal effekt på även binas orienteringsförmåga.
Undrar vad LRF gör. Och undrar om lösningen på problemet blir GMO. Superplantor som inte behöver sprutas. Men är genmanipulerade.
