Nu är det i alla fall kört för det lilla biet.

Nångång under natten kilade hon runt hörnet för gott. Flög in i bi-himlen, som ett litet barn sa.

Tur det. Jag började tro att det där med att stickande bin dör på kuppen var en myt.

Sista måltiden.

Biet som stack mig dog inte alls.

Hon kröp nyss fram ur vecket på en tidning som legat på köksbordet och stapplade mot solstrimman från fönstret. Skakig och eländig – men vid liv. Otroligt, gadden slets ut vid 17-tiden i onsdags och det är 42 timmar sedan.

Hon fick lite honung på en sked och lapade i sig. Piggnade sedan till och började mödosamt putsa sig, men hon mår definitivt inte bra.

Och jag slits mellan lusten att ta reda på hur länge det tar innan hon dör, och att peta in henne i en kupa och låta hennes fränder utdela nådastöten. Det lär gå rätt fort, hon luktar ”fel” och kommer att bli angripen direkt.

Undrar om hon har ont.

Det är rimfrost på flustret för andra morgonen i rad.

Snökristallerna ser ut som tufsig päls och lecakulorna i vattenhinken har frusit fast.

Två hungriga getingar flyger fast det är minus och hittar lite rester från mitt bikrossande i förrgår.

Undrar om det blir som vintern -02 när snön kom redan i början av oktober. Kung Bore håller i alla fall på att koppla greppet rejält.

Nu är det dagen efter och bisticket varken känns eller syns. Och jag är inte allergisk, så jag känner mig stärkt i alla avseenden.

Mycket nöjd också eftersom jag kavlade upp ärmarna, spände musklerna och lyfte in en tomlåda underst på kuporna igår. Tog bort ballongerna och foderbrädorna och gjorde vinterklart. Det var bara sju grader ute då, nu på morron är det nån minus, så det var hög tid.

Förbenat tungt var det att lyfta lådan med maten och bina. Tyvärr blev det lite bikross också, speciellt hos mrs Bolt, som fyllde lådan med råge.

Måste uppfinna nån sorts portabel lyftställning med block och talja för detta var inte roligt. Plocka ram för ram var inte att tänka på, bina hade kittat och byggt ihop rejält och det var proppfullt med mat, kändes som dom kunde få ha det ifred när det är så kallt ute.

Hur som helst, den enes död blev den andres frukost, för talgoxarna hade fest i bigården i morse.

Flygande giftsprutan. Observera den dödliga skadan bak, det är som en gul liten påse som åkt ut.

Nu har jag fått ett.

Bistick alltså.

I huvudet dessutom, av alla oväntade ställen.

Den flygande lilla injektionssprutan satt väl och frös uppe på slöjan och trasslade in sig i håret när jag tog av mig skyddsdräkten. Det kändes precis som ett getingstick, brände till och gick över snabbt. Efter fem minuter kände jag inte ett dugg mer än en värmande känsla. Fast jag lyckades få bort gadden med giftblåsan kvickt, jag rev till med nageln direkt. Funkade hur bra som helst.

Stackars lilla bi. Inälvorna slets ut när den stack, så den fick komma in i köket och dog stilla, sittande på Carl-Otto Mattssons bi-bok på köksbordet.

Jag har bildbevis. Men tekniken är inte med mig just nu utan mer åt andra hållet. Fixar när det löst sig.

Utan tvivel är man inte riktigt klok, som Hasse&Tage sa.

Inte alla har nattfrost runt hörnet.

Honungsbina i Skaraborg hotas av svält och massdöd på grund av den milda hösten, rapporterar Radio Skaraborg. Det fina vädret gör att bina fortsätter flyga. Och de drar in fel sorts nektar –  bladhonung och sav från såren som granbarrlusen gör. Nektar som kristalliserar i vaxkakan direkt och blir stenhård. Sämsta sortens vinterfoder alltså.

– Det blir nästan som grus. Vi kallar det cementhonung, säger Kenth-Inge Wallgren, biodlare i Hjo, till kanalen.

Han har valt att skatta en extra omgång och låta bina dra in vinterfodret en gång till, på nya fina ramar.

Undrar förresten om folk vet att det som biodlare kallar bladhonung eller skogshonung ofta är lika med processat bladluskiss. Väldigt god honung är det också. 

Vissa saker vill man nog inte veta.

Idag fick jag äntligen svar från Corrine Cromar,  Parliamentary Information Service, Parliamentary Library, Te Pätaka Rangahau a Te Whare Päremata.

Jag kunde nämligen inte låta bli att mejla dit och fråga varför regeringen i Nya Zeeland kallar sin officiella hemsida för Bikupan. http://www.beehive.govt.nz/ närmare bestämt. Jag letade efter något helt annat när jag snubblade över haka-dansarnas surr.

– Sajten heter Bikupan eftersom parlamentet kallas så. Det beror i sin tur på att byggnaden ser ut som en bikupa, berättar hon.

Inte konstigare än så alltså. Om nån vill utöka sin avdelning för udda kunskaper så finns allt om Bikupan i Wellington här.

Tänkte testa att stoppa in en digital termometer i bastardernas kupa. En sån där enkel, med avkännare i en tunn liten sladd och digital visning av inne-ute-temperatur. Bortsett från att ute blir inne (i kupan) så tror jag att det kan funka om jag vattenskyddar själva visaren, även om bina lär bygga in in både avkännaren och sladden ordentligt.

Det kan bli smällkallt i byn, minus 32 är mitt rekord.

Kan vara spännande att se hur bina håller värmen då – de små liven håller drygt 20 plusgrader i vinterklotet genom att bränna socker och dra ihop sig tätt, tätt. Avkännaren får sitta mitt på en ram överst i kupan, tänkte jag.

Plus att jag är lite orolig för att bastardernas stora samhälle, som står fint med flustret i södersolen, ska få för sig att dra igång yngelproduktionen för tidigt nästa år. Då måste man avbryta genom att kyla ner, står det i boken.

Fullt i pollenkorgarna.

Strålande sol, nästan 20 grader varmt och bina är alldeles till sig. Stora skaror ungbin har gett sig ut på flygtur och det är pollenbrallor på i alla fyra samhällena.

Undrar vad det är för pollen. Väldigt mörkt och grönbrunt överlag. Sista chansen att få hem protein i alla fall, lönnarna lyser som eld i solnedgången och nattemperaturen har gått ner till tre grader nu.

Bina känner att kylan är på väg och flyger allt mindre. Alla samhällen har fått i sig 20 kilo socker nu. De får ett par kilo till – och trean får ännu mer eftersom Gullan & bastarderna lyxar på två lådor. Inte bra om maten hamnar en trappa ner i vinter, då svälter de ihjäl.

Nästa år ska jag nog göra lite annorlunda. Man lär sig.

Enda frågetecknet nu är att enstaka drönare fortfarande släpps in både i ettan och tvåan. Bina där bär dessutom in pollen. Hoppas det inte är något mysko på gång, drönarna borde vara borta nu. Å andra sidan betyder pollen yngel. Hoppas jag. Får kolla när vädret blir bättre, innan det är dags att gå i klot.