Jaha, så fick man i panikfart adoptera bort yngelramarna i näst största samhället och fördela godiset bäst det gick. Jämrans bin.

Röda Bibis myterister är nu bara ett par tidningssidor från att bli sambor med gröna Aretha och hennes samhälle i fyran. La pappret mellan lådorna, de drottninglösa myteristerna går på övervåningen och börjar gnaga sig igenom redan i natt.

Håll tummarna så bina hinner bli sams och mysteristerna gillar att få en ny drottning. Annars blir det blodigt krig. Ungefär som i Highlander. ”There can be only one”. Sjukt men sant.

Hoppas det inte ligger drivor med döda bin nedanför flustret i morgon bitti.

Och så har det hänt. Trots att jag såg gammeldamen förra veckan.

Det var har varit revolution hos Röda Bibi. Bina har uppgraderat, kastat ut henne och fixat en ny drottning. Jag hittade en oparad ungdrottning ovanför spärrgallret som jag la dit den 20 augusti. Men inga ägg, för unga fröken har inte kunnat ta sig ut och para sig.

Bibi själv är borta. Utan svärm, för bina är kvar. Det ser ut som ett stilla byte, för att prata biodlarspråk. Bina lessnade alltså på att hon varit lite trött och bytte själva.

Attans.

Jag borde ha skaffat en ny drottning direkt när jag såg den täckta drottningcellen i slutet av juli. Bina hade bestämt sig redan då, dumt av mig att försöka vänta till våren.

Nu sitter jag här med en ungdrottning som inte lägger ägg. Parning är det för sent för och det finns inga parade drottningar till salu längre. För det finns väl ingen i mina trakter som fått en äggläggande krainerdam över så här i höststöket? Hör av dig i så fall!

Inget annat att göra annars än att slå ihop Röda Bibis gäng med ett annat samhälle där drottningen fungerar. Utan äggläggande drottning är samhället kört.

Fyra samhällen blir tre. Och jag måste nacka ungdrottningen. Suck, inte roligt.

Hoppas det inte blir fler överraskningar nu.

Så var det dags. Fast jag hittar faktiskt inte ett enda litet kvalster hos fyran. 

De sitter väl på ramarna och garvar och suger livet ur bina istället för att ramla ner. 

Vidriga kryp. Nu ska de döden dö.

Det är halvstort samhälle som verkar friskt, jag tar 25 ml lösning myrsyra på en fuktad urkramad kamprad-wettex.

Läggs ovanpå ramarna i 1-2 dygn.

Håll andan små bin, nu drar vi igen luckan och trycker på gasen.

– Snälla, hjälp mig hem!

Bin är väldigt gulliga. Speciellt små nykläckta ulliga ungbin som aldrig varit ur kupan förr och kommit vilse.

Svärmdrottningen Gullan i trean försökte luras in i det sista.

Hennes bastarder går på två lådor nu, med spärrgaller mellan, inför slutskattning, varroabekämpning och sedan vinterfodring.

Jag var rätt säker på att hon gick i undre låddan eftersom jag möblerade om i torsdags, för att enkelt kunna lyfta den övre när alla yngel där kläckts.

Icke. Döm om min förvåning när jag såg att det var ägg, massor av ägg, i lådan som snart skulle bort. Ägg som blir vinterbin och kläcks om 21 dagar.

Gullan gömde sig först i en klase döttrar. Sedan sprintade hon till ett mörkt hörn och höll sig blickstilla. Tog henne med märkburen, försiktigt. Hon fick lite vit tippex också, jag vet ju inte vilket år hon är från. Men pigg och rask, helt klart. Och nu betydligt lättare att hitta i vår.

Biodlarna i Västerbotten flaggar i lokalradion för ett dåligt honungsår.

Skörden blev bara hälften och priset lär stiga.

Det usla vädret i juni blev en katastrof för fler än bina här i byn alltså.

Västerbotten är för övrigt det område som föll sist för varroa-kvalstrets invasion.

Hoppas bisäljarna där slutar marknadsföra sig som ”varroafria” nu och tar bekämpningsplikten på allvar.

Lyckan kommer, lyckan går, lycklig den som honung får.

Byn söndag kväll. Testade att ringla över 10-procentig youghurt.

Fem plus.

..och sen ska det skummas och klaras och röras och hällas i små burkar.

Om det inte regnade ute skulle jag klättra upp på taket, luta ryggen mot skorstenen och ta en sked honung. Och sen en till.

– Mums, hon har missat att diska! Sa bina.

Sen blev det spolslang.

Ändå tog det mer än två timmar innan bina slutade lapa på slungkorgen.

Ska nog inte ställa grejorna odiskade på gårdsplanen mer, det blev en väldig trafik i luftrummet.

Här kommer den. Min första egna gyllene honning, direkt ur slungan.

Vansinnigt god också.

Jag får nog räkna ner pengen lite, det blev mer honung än jag trodde först. Flera kilo faktiskt.

Mitt årsbehov är alltså fixat. Just nu till kostnaden av fem kronor per gram, ungefär. Plus jobbet.

Köp alltid lokalt producerad honung! Den är otroligt prisvärd.