AAaaaaaaaaaajjjjjj!

av biodlaren .

Stick i tummenÅrets första stick.

Och det var inte ens ett bi utan en grinig humla, som slagit sig ner för att suga ut det sista ur lammöronen jag klippte ner (nej, inte fårens hörselorgan utan växten).

Det gjorde halvont och har nu utvecklats till en röd prick i en vit blaffa, som svullnar. Men det verkar inte finnas någon gadd kvar.

gah.gif

Ska stoppa tummen i kallt vatten nu.

 

Stor penis men inget sting

av biodlaren .

dronare.jpg

I våras var han välkommen i alla kupor och fick mat, husrum och kärlek i oändlighet. Drönarnas enda väsentliga livsuppgift är ju att para sig och äta sig feta så de klarar jobbet. Han har inte ens någon gadd, bara en förhållandevis stor penis. Som är betydligt mer användbar i hans bransch, där  ”pen(is) mightier than sword”.

Nu är det roliga slut. Utan gadd kan han inte försvara sig och de som inte redan dödats av sina systrar inne i kupan sitter håglösa nedanför, till talgoxarnas förtjusning.

Hemlösa, hungriga och väntar på att dö, kort sagt. De försökte ta sig in igen när regnet kom. Vilket slutade som när vi ohippa lantisar vill in på krogen vid Stureplan: Nobbade, mobbade och påpucklad när man envisas.

Snart är fyran här

av biodlaren .

Fyrans pallPallen är klar och samhälle nummer fyra är på ingång. (och kameran är glosögd, pallen är faktiskt i våg…)

Hämtar snart, just nu pallrar dom sig ner via bitömmare till min hemsnickrade transportlåda som står hos säljaren. En fd norsklåda som fått ett enkelt låsbart fluster.

Väldigt behändigt, bara att sätta på pallen när man kommer hem, på med ett lock upptill och upp med flustret. Dan efter är det bara att byta till en riktig kupa och då har bina lugnat ner sig.

Och jag har inte så mycket honung som man kan tro. Det är stödfodring på gång, draget är i princip slut och det är drittväder. Men det ser onekligen rätt fint ut, flera nyfikna bilister har pekat och vinkat. Det bor en biodlare i dom, helt klart.

Taggar fyran på g

Nu sparkar dom ut älskarna

av biodlaren .

Portad drönare

– Jag vill in igen!

– Nä! Försvinn, annars sticker vi ihjäl dig. Du är portad på livstid.

Drönarslakten har börjat på allvar nu. Och det är ingen nåd. Några släpas ut vilt sprattlande, kunde de skrika så skulle ångestvrålen eka i byn. Andra motas ut, eller sticks ihjäl direkt inne i kupan. Sen kastar vaktbina liken över kanten, ner i gräset.

Att vara drönare i augusti är hårt.

 

 

Nätterna som inte är som andra

av biodlaren .

De gula bastarderna sitter på flusterkanten och tittar lite lojt på fullmånen.

För mörkt för att flyga och för varmt för att sova.

Vaktbina är på helspänn, de jagar till och med bort mygg nu. ”SzzrrrRRRR!” låter det.

Det är något speciellt med nätterna i augusti som jag gillar.

Här sprider dom feromoner till nykomlingarna

av biodlaren .

FeromonfläktDet är hett som i helvetet i byn.

Och i kuporna. Jag ställer mig under trädgårdsslangen, bina står på flustret och fläktar i formation.

Om det är feromon-spridning till nya dragbin som är ute för första gången (så dom hittar hem lite lättare) eller om det är fukt som ska ut och honung som ska torkas återstår att se.

Lite vaselin så halkar ohyran av

av biodlaren .

MyrstopparenHar gjort nya pallar med ben av fyrkantiga metallrör.

Och nej, det är inte vackert. Men myrsäkert, helt klart. Speciellt som jag smetat dit lite vaselin.

Borta är klafset i blomfaten som bina drunknade i.

Benen skruvas fast, kostade 17 kronor, kan justeras lite med skruvbar fot. Återstår att se hur det funkar i verklighetens väder.

Taggar vaselin

Jag har tiotusentals bin i trädgården

av biodlaren .

kuporna_090808.jpgKuporna tornar upp sig – och biodlaren is back.

Det tredje samhället kommer från en biodlare som hittade en pigg ny äggläggande drottning ovanför spärrgallret.

En dam för mycket alltså.

När och hur hon kom dit är oklart, det vet bara bina. Men hon är krainer, hon är årets och hon lägger ägg i rasande fart och lämnar inte en tom cell.

Ser det lika bra ut nästa år och svärmtendenserna uteblir får hon regera. Lite få dragbin bara just nu, det var lite knepigt att få med. De ville stanna hemma. Men gott om husbin, gott om mat och ett halvdussin ramar fulla med täckt yngel, så det löser sig snart.

En riktig sprinter dessutom, så hon får heta mrs Bolt. Höll på att halshugga ett ambi när jag skulle fånga och märka henne.  Men allt gick väl, nu har Blixten en tippexfläck på ryggen. Borde vara grön, men jag hade ingen grön penna och vågar nog inte jaga henne mer i år.

Slut i rutan – epilog

av biodlaren .

På grund av omständigheter bortom biodlarens kontroll tar bloggen en paus.

Vill du surra om bin ändå – mejla gärna! Å ha en fin sommar.

Bibi goodbye

PS:

Bibi Victoria kom tillbaka.

Ett dygn senare, på lördagen 1 augusti, upptäckte jag henne i gräset under Gullan I och de gula bastarderna. Det såg ut som Bibi ville ha sällskap.

Satte henne i en liten bur på flustret en stund, för att se vad som hände. De andra bina var lite nyfikna, men brydde sig inte speciellt. Hon satt bara still i solen.

Eftersom jag inte har hjärta att ha ihjäl kraken fick hon gå tillbaka till gamla kupan. Ett halvdussin hovdamer dök upp och flyttade med. De har fått en sked honung från sin gamla hembigård och nu lämnar jag dom åt sitt öde.

Konstigt att man kan bli så fäst vid ett bi.

Bibi Victoria är borta

av biodlaren .

I förmiddags tittade jag till dom för första gången på två veckor och då fanns hon där, tillsammans med en handfull bin.

Men myrorna (och säkert andra bin) hade tagit all honung, tvestjärtar satt inkrupna i tomma celler och slickade av det sista och det var en allmänt sorglig syn.

Jag tänkte slå på en ballong med Bifor för gammal vänskaps skull, men nu är kupan tom. Bibi finns inte kvar.

Hon måste ha flugit ut i solen en sista gång under eftermiddagen och tagit det lilla gänget med sig.

Det känns ändå som ett bättre slut än att hitta henne död på botten.

Men sorgligt är det.

Sida 54 av 65