Små djur kan sinka stora bostadsområden. Ekot rapporterar att den utrotningshotade stinkpaddan fortsätter att sätta käppar i hjulet för Sölvesborgs kommun i Blekinge.

Kommunen har byggt små tunnlar vid ett nytt stort bostadsområde mitt i paddornas habitat, för att ge de kärlekskranka små kväkarna fri passage till lekplatserna i Sölvesborgsviken.

Nu rasar kommunalrådet eftersom regeringen ifrågasätter om kärlekstunnlarna ger tillräckligt skydd.

Stinkpaddor gör det i strandkanten.

I Norduppland räknas förresten en annan sällsynt kväkare just nu. Svenska gölgrodan hittas bara i norra Roslagen och räkning pågår just nu runt Gårdskär, Hållnäshalvön och Gräsö.

Igår for de som väldigt små vantar i mycket hård vind.

Idag regnar det. Enda fördelen är att myrorna också håller sig inne.

Bina gillar inte läget, men har i alla fall fått en helt ny låda att bygga ut. Bibi Victoria mår fint, det finns gott om pollen runt yngelrummet nu och samhället blir snabbt större. Satte i drönarramen också.

Beware lover boys, snart kommer jag med kupkniven.

Fick reda på igår att det har utfärdats omedelbart stopp tills vidare för flytt av bin från Halland och även delar av Skåne. Skälet är att en biodlare importerat drottningar från Argentina och hunnit sälja vidare.

Odlaren har haft tillstånd för import och följt reglerna, men Jordbruksverket vill ändå med mikroskop undersöka allt som har med de nya bina att göra, inklusive burarna och följebina. Man letar efter sjukdomar och oönskade fripassagerare.

En odlare i Skåne ville nyligen sälja bin till mig, så man undrar ju hur detta ska gå. Många biodlare bryr sig ju inte ens om regeln att vart 3:e år skicka in pappren till Länsstyrelsen om att man har bin och var de är placerade. Att skicka dem kors och tvärs utan närmare koll är tydligen inte heller någon samvetsfråga.

Det borde räcka med att vi importerat varroahelveteskvalstren, kan man tycka.

Please allow me to introduce myself.

Insekternas svar på Djingis Khan är på marsch. Hästmyror, insektsorcher beväpnade med enorma skarpslipade huggmejslar, tuggar i sig allt och raidar en bikupa på ett par dar. Vitala delar av ett gammalt trähus tar en säsong. Svartmyror, pissmyror – alla andra myror är ok. Men inte hästmyror. De får bo i skogen men inte i bigården.

Bina har inte en chans om de går på kupan. Eller rättare sagt – när. Det är en tidsfråga nu. Gråspetten och spillkråkan lyser med sin frånvaro fortfarande så jag har minerat myrstigen med myrdosor. En trojansk häst för myror. Bara att hålla tummarna, det tar ett par veckor innan bekämpningen märks.

Det surrar av rykten efter insikten att en blond strippa från huvudstaden blivit ägare till ett beryktat hus i trakten. Stiligt, nyrenoverat, massor av pengar har gått åt. Och kvinnan har fått huset i gåva. Uppenbarligen av en annan kvinna, som inte betalade ett rävöre heller när hon blev med hus.

Delar av den beryktade Uppsala-maffian har kopplats till huset, inklusive den ökände Tjock-Steffe Eriksson. Känd för torpedverksamhet i hemorten samt en 8-miljoners Ferrari-krasch i USA.

Tjock-Steffe sitter just nu på häktet i Uppsala och ingen har klippt gräset runt kåken i år.

Ännu.

Grannarna väntar spänt på vem som ska äntra åkgräsklipparen denna sommar.

Funderar på om jag ska slå på en låda till på kupan eller vänta några dagar till. Bina är flitiga, men det ska vara knökfullt i yngelrummet innan man bygger ut, säger experten. Efter flera dagars åska och regn är bina i alla fall flygsugna, nu drar de hem mer pollen också. Fint.

På radion säger en kvinna att hon tycker att man skulle ta hand om och omplacera möss och råttor som fångas inomhus. Istället för att raskt klappa ihjäl dem, alltså.

En intressant tanke. Bara logistiken svindlar – det bor fler råttor enbart i Stockholm än folk i hela landet.

Här i byn har vi husmöss, skogsmöss, näbbmöss och sork. Gift har jag slutat med, det är hederlig gammal slagfälla som gäller för gnagarna som tar sig förbi katterna, höken, vråken och räven.

Danska kollegor har besökt Kroatien. Som för övrigt är det fina lilla krainerbiets hemtrakter.

En lokal drottningodlare hade en klart spännande anläggning – ett bihus där soligaste väggen bestod av 48 små kupor.

Själva biodlarpysslet skedde bekvämt inifrån, under tak. Klart intressant konstruktion (och inte så ovanlig förr i Sverige. Innan varroakvalsterhelvetet hittade hit.).

Bredsida. Och varenda bi hittar rätt fluster.

De fyrbenta gräsklipparna har anlänt. Elva ystra tackor, nyklippta och otroligt spralliga efter  många långa månader inomhus.

Och för första gången har en blyg men klart vuxen liten bagge följt med ut i hagen. Kanske som tröst – inte ett enda lamm är med ut i försommarhagen. De små är redan på väg till sälla jaktmarkerna, i form av lokalt uppfött eko-kött.

Och eftersom baggen kan men inte får göra fler får – i alla fall inte just nu – har ägarna försett honom med ett oöverstigligt hinder inför årets utesäsong.

Han tvingas bära förkläde.

Något han tar med stor värdighet och anstränger sig för att ignorera fullständigt.

Dragshow i fårhagen.

Har flyttat bikupan en flusterbredd, för att nå mer sol. Flytta längre än så per gång är inte bra, säger min bi-mentor. Då hittar bina inte hem igen, nämligen, om omgivningen i övrigt är sig lik.

Ska man flytta kupan ska man flytta den minst en halvmil, så dom kan nollställa kompassen helt.

Flytten syntes i början – dragbina landade ett par decimeter fel, på högra sidan kupan, precis där flustret befann sig igår. Märkligt det där. Bina har mycket exakt navigering helt klart. Det var mycket surrande efter landning. Efter ett par vändor var allt normalt.

Nu har bina dragit sig tillbaka. Dagens äppelblomsfest är över, mörka moln hägrar och nån miljon mygg väntar på ängen. De sjunger i fiss och vässar sugrören.

Kolla Bee movie 2.

Sist drillade den dygnet runt i nästan två veckor.
Det var flera år sedan.
I kväll kom näktergalen tillbaka till byn. Galningen – den sjunger som besatt hela nätterna.
Sen blir det tyst i 50 veckor.
Man gissar att han behöver vila upp sig.