– Nån galning har ställt en jättehink med sockerlösning på taket! Det är servering från insidan, hos oss! Brudar, kom hem och ät, det är paaaaaarty!

Gänget i fyran blev av med honungen igår och surade. Idag är de saliga efter att jag lagt på en hink Bifor, vinterfoder. De ställde sig och blåste ut feromoner och bina strömmade hem. Gullans bastarder gjorde ett lamt försök att ta sig in och raida festen, men lyckades inte eftersom jag drog igen flustret rejält.

Gjorde ett försök att vara otrogen och skaffa Bifor på annat håll, eftersom närmaste bibutik finns rätt många mil bort och dessutom har semesterstängt.

– Bivaddå..? sa den prydligt uniformerade personalpersonen på LRF:s Granngården, organisationens nya flaggskepp i facket blommiga trädgårdshandskar.

– Ja, som Piggfor och Pullfor och Nötfor fast Bifor, för bin alltså, försökte jag.

Efter visst bläddrande i datorn insåg han att det faktiskt finns i sortimentet. Dom hade bara inte tagit hem något. Någonsin. Måste beställas alltså. Och det var dessutom ett par tior dyrare per hink, trots ett garanterat mycket lägre inköpspris än lilla bibutiken får.

Jag åkte hem igen.