TAMPA. Har inte sett några Good ol’ boys i Tampa ännu.

Men det är såna jag letar efter när jag är på republikansk konvent och lärdomen från St Paul i Minnesota 2008 är att jag kommer få mitt lystmäte.

Good ol’ boys är…ja, det finns väl ingen riktig entydig förklaring, men det handlar i alla fall i den politiska världen om en särskild sorts halvkorrupt lebeman med goda kontakter, rymligt samvete och lång erfarenhet av hemliga uppgörelser ratificerade med stadiga handslag, grabbiga ryggdunkar och höjda whiskeyglas, eller som det heter här:

Backroom deals.

Från St Paul minns jag särskilt en 75-årig herre i Louisiana-delegationen som med ormskinnsboots, fingrarna fulla av tjocka ringar och en brokig skjorta ogenerat spänd över kraftig buk utstrålade så mycket Good ol’ boy att jag blev alldeles förhäxad.

Man kunde se på honom att han tog det goda i livet för givet, att han var van att ta beslut – företrädesvis bakom stängda dörrar, med män av samma kaliber – och att eventuell kritik om bristande etik berörde honom ungefär lika mycket som rekommendationer om nyttig mat. Och så kom han som sagt från Louisiana. Det är Good ol’ boy-kulturens själva ground zero.

Rufflare av den otvungna typen är, dessbättre, på utdöende och det är väl därför jag är så fascinerad. De säger mycket om USA och varför det blivit som det blivit här och innan de är helt utdöda vill jag gärna bjuda på en drink och höra mer.

* * *

Ja, det där med att New York-bloggen är ute och reser ibland fick ni alltså vidimerat rätt snabbt.

Jag är som sagt i Tampa på det republikanska konventet – och ska sedan vidare till det demokratiska i Charlotte, North Carolina.

Så kan det gå.

Här blir det dock ingen regelrätt bevakning av politiken och händelseförloppet på konventen. Det följer man istället med fördel på kollegan Carina Bergfeldts utmärkta valblogg, här:

https://bloggar.aftonbladet.se/usavalet2012/

Själv ämnar jag utgjuta mig om sånt jag ser och hör i kulisserna, vid bardiskarna  på kvällarna, i CNN:s mytomspunna grill (varför har inte Aftonbladet en sån?) och ute i den kvävande fukten på gatorna.

Samt, alltså, jaga Good ol’ boys…

* * *

Vi kommer av allt att döma inte att utsättas för en direkt hit av orkanen Isaac, men får räkna med ett satans regnande och blåsande under måndagen. Ja, det friskade i rätt duktigt redan igår kväll.

Men att lägga ett konvent just här, vid kanten av Mexikanska golfen,  i slutet av augusti är också som att lägga en simtävling i Torne älv i januari.  Det är själva peaken av orkansäsongen – och oddsen för trubbel i de här delarna av landet just nu bedrövliga.

Vad var det, till exempel, för fel på Phoenix? Eller Dallas?

Man kan också undra vad dealen är med republikanska konvent och orkaner som hotar New Orleans

2008 drog Gustav in över Big Easy – just som McCain och Palin skulle krönas i St. Paul.

Nu, exakt fyra år senare, ser Isaac vara på väg åt samma håll.

Vill Gud säga nåt?

* * *

Det coola med att kliva ut på golvet inne på St Pete Times Forum är inte att se att ballongerna redan är riggade i taket, att man kan klättra upp på den flashiga scenen eller att John Bolten, den inte helt liberale valrossmustaschen George W skickade till FN, kommer och stryker just där jag står och skickar sms till Wåfflan Hansson om var vi ska äta lunch.

Det coola är att veta att det var just här Fredrik Modin från Njurunda hissade Stanley Cup-bucklan mot taket 2004  – och att det också är här, på isen under parketten,  Victor Hedman till vardags utför sina piruetter.

We’re not worthy, faktiskt.

För övrigt kan jag, som den New York-bloggare jag nu är, meddela att jag lokaliserat delegationen från The Empire State – eller åtminstone sektionen på golvet där den ska sitta.

Bättre läge än väntat, faktiskt. Jag trodde mina fellow new yorkers, som trots allt representerar en liberal bleeding heart-stat, skulle bli styvmoderlighet behandlade en sån här gång men de får vistas smack mitt i partyt..

Istället har delegationen från Nebraska knuffats ner i sämsta hörnet utan utsikt över nånting. Förbryllande, där borta i midwestern-spenaten har de ju solida konservativa credentials, ju.

* * *

Som någon påpekade under gårdagen heter Ry Cooder-låten jag tipsade om ”Mutt Romney Blues”, inte ”Mitt Romney Blues”.

Jag var tydligen helt blind för det u:et, men det gör ju bara ännu roligare eftersom mutt betyder, ungefär, byracka och det som sagt är hunden som utgör jaget i texten.