DANVILLE, KENTUCKY. Mellan andra knäck i trakten kan ju bloggen givetvis inte låta bli att svänga förbi Danville – en liten, välmående  universitetsstad belägen mitt i det vackraste av centrala Kentuckys rolling hill-country – för VP-debatten mellan Biden och Paul Ryan.

Jag har egentligen inget uppdrag att utföra, men det är nåt oemotståndligt i att tränga in sig i en gymnastiksal – för det är alltid såna som tjänstgör som pressrum på dylika evenemang– med hundratals kollegor och liksom vara med där det händer.

Så – några ögonblicksbilder från Centre College i natt:

Själva debatten?

En förbluffande show – tack vare Ridin’ Biden.

Jag har ingen aning om hur det gick hem i de så kallade stugorna, förmodligen hade en och annan vissa problem med att han skrattade, grimaserade och avbröt sin motståndare praktiskt taget hela tiden, men underhållningsvärdet kan ingen ifrågasätta.

Lika lite kan någon ifrågasätta att VP:n var mer närvarande än sin chef förra veckan.

Jisses, jag tror inte jag sett någon gå ut så hårt, så oresonligt slugger-artat,  sedan Kanada krossade Ryssland i första perioden i OS-kvarten i Vancouver för två och ett halvt år sedan.

Om han vann – det vill säga om övertygade några ”undecideds” – är långtifrån säkert, men till skillnad från Obama lyckades han definitivt sätta de demokratiska kärnväljarna i lycklig spinn.

* * *

Har den stora äran att få sitta intill cover it live-rapporterande kollegan Carina Bergfeldt och får en lysande lektion i hur man förbereder sig för ett maratonpass i live-tjänst.

Hon ställer till med ett veritabelt romerskt gästabud kring sitt skrivbord timmarna innan Biden och Ryan kliver ut på scenen.

Kolla bara.

Och det visar sig att det finns skäl till energiuppladdningen – inklusive den  smaskiga brownie den hälsomedvetna virvelvinden från Götene vanligen aldrig skulle sätta tänderna i.

När sändningen på Aftonbladets websida börjar utbryter en forcering vid min sida som inte står Tour De France-cyklister efter – vare sig vad gäller snabbhet, fokus eller uthållighet.

Det är mäktigt att se.

Bäst av allt:

Det blir en hel del utsökta ostbitar över även till New York-bloggen…

* * *

Det verkliga spektaklet börjar när den här sortens debatter är över.

Då störtar några hundra journalister och kameramän in i the spin room, där debattörernas surrogater – familjemedlemmar, partivänner och allmänna hangarounds – står under namnskyltar och förklarar varför deras kandidat vann så övertygande.

Några snapshots från den föreställningen:

”The Ax” skryter om att han redan timmarna innan debattstarten träffade Gelin i toakön och lovade att vi skulle få ”a fun night”.

Thune förklarar läget för norska VG:s Eirik.

Martin Gelin i närkamp med Bay Bucanahan.

Libertarianernas hjälte, Rand Paul – Rons son, från trakten och allt.

Kung Porseryd tar in miljön.

* * *

Jag visste sedan tidigare att Kentucky är en cool delstat, men efter de senaste dagarnas mer grundliga inventering – inte minst bland bourbon-destillerierna i the real backwoods – har den blivit en av de stora favoriterna, nästan i klass med Tennessee, Louisiana, Texas, Nevada och Kalifornien.

Här är sanslöst vackert, besjälat, vänligt och fullt av spirit

Dessutom luktar det gott – i synnerhet runt dom där destillerierna.

* * *

Det kommer inte att bli tråkigt att titta när Saturday Night Live-ensemblen tar sig an den här debatten.

* * *

Man vet att man är i Kentucky när man i den lilla mutväskan man alltid får på såna här tillställningar hittar en liten flaska bourbon.

Nåt för att tänka på inför blågula debatter innan nästa riksdagsval!

* * *

Två timmar innan själva debatten börjar utbryter kvällens stora jubel i pressrummet.

Nej, det är inte liberal mainstream media som sett Ridin’ Biden anlända.
Det är Washington Nationals som slår St Louis Cardinals i baseboll-slutspelet på skärmarna – och många politiska journalister råkar ju vara mantalsskrivna i DC.

Rolig liten incident, tycker.

* * *

Budweiser bjussar på gratis bira i mediarummet också.

Det skulle man, som ledig bakom kulisserna-observatör, ha vetat innan man erbjöd sig att skjutsa körkortslösa kollegor från och till Lexington.

* * *

Lämnar er denna morgon  – sen natt här i dixieland –  med en lista över de bästa Kentucky-låtarna.

Bill Monroe/Elvis Presley – Blue Moon of Kentucky.

Elvis Presley – Kentucky Rain

Emmylou Harris – Blue Kentucky Girl

My Morning Jacket – Nashville to Kentucky

Tom Waits – Kentucky Avenue

Kinks – Kentucky Moon

Merle Haggard – Kentucky Gambler

Och så den gamla hymnen My Old Kentucky Home förstås, helst i Louis Armstrongs, Ry Cooders eller Randy Newmans version.