Ni som följt den här bloggen har sett några rätt så spektakulära vyer från mitt kontorsfönster.

Well, ibland är utsikten betydligt mer alldaglig.

Kolla bara onsdagens version av  Empire State Building – utan topp.

Och södra Manhattan fick man spana efter förgäves.

Det har helt enkelt blivit höst och grått och  regnigt och kallt och mjältsjukt även i New York och om bara några dygn ska det bli ännu dystrare– då lär hela huset vara insvept i moln och utsikten inskränkt till vit, ogenomtränglig soppa.

Fast som det brukar heta här:

Det må vara höst/vinterstorm/förkylt/bakfullt/deprimerat/bilköer/Bon Jovi-konsert– men det är i alla fall i New York det är det.

* * *

Nordiska krogen Aquavit, belägen på 55:e gatan mellan Park och Madison, har lagom till sitt 25-årsjubileum belönats med en Michelin-stjärna.

Lika kul som välförtjänt, stort grattis till grundaren och huvudägaren Håkan Swahn, och lika stort grattis till kökschefen Marcus Jernmark.

Jag går dit i december, när de dukar upp ett julbord som, på goda grunder, får varenda svensk inom 20 mils radie att kasta sig in i veritabelt krig om de inte alltför talrika stolarna  – och varje gång abstinensen efter inlagd sill blir för brutal.

Det brukar vara alldeles utmärkt, men senast såg servitören ut som en fågelholk när jag frågade efter en OP. Fanns inte, helt enkelt.

Så kan vi väl ändå inte ha det?

* * *

Alla talking heads på amerikansk tv, från höger till vänster, är överens om att Mitt Romney vann nattens debatt mot Barack Obama.

Klart, dessutom.

Som James Carville, Bill Clintons underbart sydstatsbräkande gamle strateg, besviket konstaterade på CNN:

– Romney såg ut som att han tyckte om att få debattera. Obama gav intrycket av att vilja vara någon annanstans.

Ja, presidenten var märkbart rostig, defensiv och till och med nervös.

I vad mån det betyder något för valutgången återstår att se, men O gör bäst i att öva upp fotarbetet inför nästa holmgång ute på Long Island om två veckor.

* * *

Bloggen fick en del starka reaktioner på förra inlägget om ”världens otrevligaste stad”, framförallt från svenska new yorkers som inte alls kände igen och jag var kanske lite otydlig.

Det handlar ju, enligt mig, om en särdeles kittlande smartass-attityd – och på samma gång är New York förstås den trevligaste, mest älskvärda, besjälade och finaste plats som finns.

Fast på sitt eget sätt.

Äh, ibland vet jag inte själv vad det är jag försöker säga.

* * *

”Looper”, som om jag förstått saken rätt går upp i Sverige nu på fredag, väcker associationer både till ”Inception”, ”Sjätte sinnet”, ”Tillbaka till framtiden” och fanimig ”Goodfellas” också.

Och ja, det är höstens actionfilm.

Se.

* * *

Längtar extremt mycket till Texas just nu.

Vill bara ha det sagt.

* * *

Varsågod, här är dagens eminenta New York-låt, med Minken: