Förträffliga resemagasinet Condé Nast Traveler har just publicerat sin årliga omröstning om de bästa hotellen i världen och topptiolistan för New York ser ut så här:

1. The Peninsula.

2. Trump International Hotel & Tower.

3. Four Seasons.

4. The Carlyle.

5. Trump Soho.

6. St. Regis

7. The Plaza.

8. Setai Fifth Avenue

9. Ritz-Carlton Central Park.

10. Sherry-Netherland

Personligen bor jag ju sällan, för att inte säg aldrig, på hotell just i New York nuförtiden, men jag har varit på merparten av ställena på listan – antigen för att vänner haft rum där, för att filmbolag arrangerat så kallade junkets eller för att jag velat leva ut min livslånga kärlek till hotellbarer.

Så jag kan ändå på rätt goda grunder konstatera att det är en bra  ranking, även om jag saknar några modernare namn, som The Mercer, 60 Thompson, den moderna versionen av Gramercy Park Hotel och Gansevoort.

Dock besvarar den verkligen inte den vanligaste läsarfrågan under de snart åtta jag varit här:

”Vet du nåt bra och billig hotell i New York”.

Det är ungefär som att fråga ”Vet du nåt bra sätt att bli uttagen i New York Rangers trupp utan att kunna spela hockey”.
Nej.

Det finns bra hotell – men de är i sanning inte billiga. Och det finns billiga hotell – men de är inte bra.

Extremt eleganta Four Seasons uppe på 57:e gatan, Condé Nast-läsarnas bronsmedaljör, är onekligen bra. Ja, så bra som ett hotell kan bli till och med. Men de billigaste rummen en helt vanlig dag går loss på 975 dollar. Plus skatt. För billigaste sviten får man hosta upp 4500 dollar. Och ja, vi pratar fortfarande om dagspriset. Vad de tar för dyraste sviten vet jag inte, för den prislappen har de inte mage att publicera. Man får ringa.

Vansinne?

Ja, det kan man verkligen tycka. Men de fyller ändå rummen, så vem kan påstå att de gör fel?

Nå, fullt så besinningslöst måste det ändå inte kosta för anständig kvalitet. Är man beredd att hosta upp 300 dollar natten – sådär en två tusen kronor med nuvarande kurs – får man ett, i allmänhet, litet men helt acceptabelt krypin på utmärkta etablissemang som Hotel on Rivington på vibrerande Lower East Side, Cosmopolitan i Tribeca och Washington Square Hotel, perfekt beläget vid  Washington Square mitt i hjärtat av Greenwich Village.

Utspridda över hela Manhattan finns sedan några år också enkla etablissemang tillhörande kedjor som Hampton Inn och Howard Johnson. De är verkligen inget att skriva poesi om, men nya och funktionella och perfekt för den som är förmögen att intala sig det klassiska ”vi ska ju ändå inte vara på rummet”. De stora schabrak de svenska charterbolagen stuvar in sina gäster på, till exempel Pennsylvania mitt emot Madison Square Garden, kan väl också gå an, men där är rummen i allmänhet exceptionellt slitna och ocharmiga.

Vad gäller de verkliga budgetvarianterna gäller det att researcha noga, så man inte behöver dela rum med den lokala kackerlackskolonin och kan gå ut utan skottsäker väst. Ett pålitligt alternativ brukar vara Larchmont på elfte gatan – med gemensam toa och dusch i korridorerna.

* * *

Även om jag nu råkar ha egen lägenhet här  New York är jag alltjämnt en passionerad hotellmänniska. Ända sedan knatteåldern har jag älskat the home away from home och vore jag rik skulle jag lätt kunna göra en Little Richard och inte ha någon annan adress än ett bra hotell. Det där med sova i egen säng betyder absolut ingenting för mig.

Så Condé Nasts greatest hits-nummer är en nästan lika stor, årlig happening som NHL-premiären (de gånger en sådan äger rum alltså…)

Etta på världslistan:

Qualia på Hamilton Island vid stora barriärrevet. Den anläggningen får hundra av hundra poäng – en notering endast fyra andra etablissemang förärats under de 25 år CNT genomfört sin omröstning.

Men det får nog ändå vara för min del, jag är inte mycket för små öar.

Desto mer nyfiken blir jag ju på USA-ettan:

Waldorf-Astoria i Chicago.

Det är ett oväntat namn. Klassikern med samma namn här på Manhattan är gravt överskattad. Viss atmosfär, hygglig mörk mahogny-bar – men de tråkiga, medfarna rummen brukar få förväntansfulla förstagångsbesökare att gapa i klentrogen besvikelse.

Man kan få betyldigt bättre för samma pengar.

De som medverkar i den här omröstningen har dock en benägenhet att ta uppgiften på största allvar, så man får nog utgå från att Chicago-varianten håller högre klass.

USA-toppen ser i sin helhet ut så här:

1. Waldorf-Astoria, Chicago.

2. Inn at Palmetto Bluff, Bluffton, South Carolina.

3. 21c Museum Hotel, Louisville.

4. Fearrington House Inn, Pittsboro, North Carolina

5. Colonial Houses, Williamsburg, Virginia.

6. French Quarter Inn, Charleston, South Carolina.

7. Cordevalle, San Martin, Kalifornien.

8. Resort at Pelican Hill, Newport Coast, Kalifornien.

9. Sanctuary Hotel at Kiawah Island, South Carolina

10. Westin Riverfront Resort & Spa, Beaver Creek, Colorado.

Jag håller definitivt med om 21c i Louisville, där satt jag så sent som för två veckor sedan och var betagen. Övriga har jag, genant nog,  ingen riktig koll på och ber att istället få kontra med en egen från-höften-lista över favoriter – hotell som för all del kan kosta men av ett eller annat skäl, ofta grad av service och suggestiv stämning och personligt touch, ändå känns prisvärda.

 

•The Breakers, West Palm Beach

•Beverly Hills Hotel, Los Angeles

•The Peabody, Memphis

•Bellagio, Las Vegas

•The Phoenician, Scottsdale Arizona

•Ritz-Carlton, Washington DC (där senatens talman, Harry Reid, bor, flashigt nog).

•Casa Marina, Key West.

•The Driskill, Austin.

•Camelback Inn, Scottsdale Arizona

•The Raleigh, Miami Beach

Har vi några andra bud i läsekretsen?

* * *

New Yorks Waldorf-Astoria, som tar upp ett helt kvarter mellan Lexington och Park i Midtown, har dock ett trumfkort som säkrar dess legendstatus i hotellvärlden.

Presidenten bor alltid där när han är i New York. Ja, jag tror till och med att det är så att han av säkerhetsskäl inte FÅR bo någon annanstans – och det ska bero på att det finns en hemlig tunnel från Waldorfs garage ut från Manhattan.

Man kan nog också utgå från att hans svit är aningen bättre än de rum mina polare brukar bo i…

* * *

Många svenskar som reser i affärer hamnar också på jättarna på sjätte och sjunde avenyerna, främst Hilton och Sheraton. De är extremt opersonliga, men det behöver inte nödvändigtvis vara av ondo.

Som Harry Schein sa en gång:

– När jag bor på hotell vill jag inte bli indragen i någon falsk gemenskap. Därför för jag alltid på stora businesshotell.

Just så!

* * *

Och apropå business:

Det är Marriott som gäller på jobbresor ute i landet. För man vet vad man får och det funkar alltid som det ska.

* * *

En personlig favorit på Condé Nasts New York-lista är för övrigt St Regis.

Där bor framstående medlemmar i Abba och Roxette alltid när de är i stan, vilket torde säga något om standraden – och så finns King Cole, baren där den amerikanska versionen av bloody mary påstås ha uppfunnits, här kallad red snapper.

Hotellbarer blir inte mycket bättre.

* * *

Jaha, nu ska jag ut på kort resa, norröver.

Återkommer ungefär samtidigt som Sandy – stormen som kan göra spurten mot halloween väldigt oförglömlig.

Vi hörs så.