Oh Sandy, the aurora is rising behind us…This pier lights our carnival life forever…Oh, love me tonight, for I may never see you again…

Ja, ni vet hur det är.

När fara hotar börjar man sjunga Springsteen-låtar….

Och i just den här situationen känns ”Sandy (4th of July) väldigt lämplig.

Den inte bara heter som monsterstormen som tydligen har oss i kikarsiktet.
Den ödsliga tonen i sången harmonierar perfekt med atmosfären  på Manhattan denna nådens söndagkväll, on the eve av det dom säger kan bli rena kataklysmen.

Det syns kanske inte så mycket på den bilden, men som Jan Gradvall, på besök i stan just nu, skrev på twitter:
”Väntan på Frankenstorm skapar Snake Plisken-stämning på Manhattan”.

Exakt.

De som inte bor här försvann ut till de andra stadsdelarna, eller förorterna, innan tunnelbanan stängde vid 19-tiden och vi som har våra adresser på ön tömde butikerna på det nödvändigaste innan vi satte oss och hukade i våra lägenheter.

Sen var det öde och tyst där ute.

Och nu kan vi bara vänta….

* * *

Som jag utvecklat i en spalt som ska gå att hitta på mäktiga aftonbladet.se nu på morgonen finns det dock gott om new yorkers som skiter fullständigt i det påstådda hotet också.

De såg att big time-hajpade Irene förra hösten inte blev mer än en vindpust i Battery Park och fnyser nu åt upphetsade myndigheter och tv-meteorologer under Sandys insegling också.

Well, att ”dodge a bullet” är ju cool, men att man gör det en gång betyder inte att man gör det igen.

Men försök säga det åt new yorkers som sätter en ära i att inte låta sig skrämmas av nånting, att inte bry sig om vad myndigheter kommer med för påbud och att aldrig sluta göra precis vad de vill.

De kan vara de i hela världen som är sämst utrustade för att genomleva de dagar som väntar här nu…

* * *

För egen del?

Aningen nervös, jag satt igenom Wilma i Florida hösten 2005 och hyser respekt för naturens  största uppvisningar, men samtidigt har även jag av oklara utvecklat en annan defaitism sedan Irene.

Då var jag, som bor på 48:e våningen,  inte helt road av uppgifterna om att huset här i Midtown skulle komma att svaja i byarna och evakuerade till kompisen Thomas mer skyddade krypin på sextonde våningen i ett hus i kvarteret intill.

Nu är tanken att jag ska rida ut Sandy här uppe och, om de kan ta sig hit, till och med ha ett litet hurricane party under kvällen.

Det är med bra vin stormar ska mötas, det sa redan Tor Heyerdahl.

Men vi får väl se hur kaxig jag är när det börjar skaka i rutorna framåt sena eftermiddagen.

* * *

Tonen på nyhetskanalernas oavbrutna stormrapportering är minst sagt uppskruvad och erfarenheten säger störande nog att de överdriver.

Det är bland annat därför så många låter bli att lyssna, de har hört ”vargen kommer” några gånger för mycket.

Så om det nu för en gångs skull händer nåt jävligt på riktigt vill jag hävda att alarmisterna på exempelvis Weather Channel – som aldrig har fler tittare än inför såna här draman och därför trummar på så mycket de nånsin kan – bär visst ansvar för att somliga inte förberett sig ordentligt.

* * *

Störst är min oro för eventuella strömavbrott.

Bor man på 48:e våningen och har min fysik vill man inte riktigt tänka på en tillvaro utan fungerande hissar.

Då får man vara hemma och uggla i mörkret – eller ta trapporna ner och sen stanna ute tills det går att bli uppforslad igen; att gå uppför skulle för min del vara som att äta flugsvamp för att det inte finns något annat att tillgå.

Pågår avbrotten tillräckligt länge blir man dessutom av med telefon, uppkoppling och dator också – och kan till exempel inte blogga.

Kan ni tänka er nåt så hemskt?

* * *

Men jag litar på Bone Daddy.

Han stod just här och blängde söderut när Irene kom indundrande och så fort hon såg honom vek hon undan.

Sandy kan räkna med samma skrämmande upplevelse om hon visar sig.

* * *

Huruvida uppkoppling och dylikt håller är alltså osäkert, men så länge det går ämnar jag mellan varven uppdatera den här bloggen under stormen.

Titta gärna in nån gång, så jag inte känner mig helt ensam när det börjar bli rough.

Tills dess, här är alltså dagens låt: