Goddag. Ja, här blev det ju inte mycket till uppdateringar om Sandys attack på New York.

Under själva stormen höll jag till i Cover it Live-forumet – och sedan har jag varit lyxflykting på vals mellan olika hotellrum och lite för upptagen med praktiska göromål för att hinna blogga anständigt.

Nu är det fredag och jag lever i och för sig fortfarande i något slags kappsäck – en väldigt liten en – men har såpass mycket ordning på grejorna att jag i alla fall kan ge en liten lägesrapport.

Och läget är fortfarande sådär i New York, tyvärr.

Manhattan är delat i två helt olika universum – ett i norr där det finns ström och livet pågår som vanligt, ett i söder som alltjämt saknar storm och i princip är en katastrofzon vid det här laget. Människor fryser, har ont om mat och dryck och saknar möjligheter att kommunicera med omvärlden.

Utanför själva city ser det ännu värre ut. Delar av Staten Island och Long Island påminner om New Orleans efter Katrina, och liksom där är nöden enorm.

Vi hoppas på bättre tider snart, New York har visat förr att det är en stad som alltid reser sig, men för många känns det tämligen hopplöst just nu.

* * *

Gränsen för el går på Manhattans östsida vid 39:e gatan – och mitt hus ligger förstås på 38:e.

Och eftersom jag bor på 48:e våningen och inte direkt är typen med den fysik som krävs för att gå 96 trappor – två branta per våning – har jag inte sett min lägenhet sedan jag lämnade den mitt under stormen i måndags, när huset faktiskt svajade så våldsamt att jag blev illamående.

Det har inte gått någon nöd på mig ändå, jag har lyckats hitta hotellrum varje natt, men det är krångligt och tråkigt – och dessutom dyrt – att inte kunna vara hemma och jag skulle i nuläget kunna ge åtminstone ett par tår för ström.

* * *

På grund av strul med telefonen har jag inte kunnat ta särskilt mycket bilder från det pågående dramat, men jag ber att få rekommendera det här fantastiska bildspelet från New York Times.

* * *

Under fredagskvällen kom till sist beskedet att New York Maraton, som skulle arrangerats i morgon, ställs in.

Borgmästare Bloomberg har hela tiden insisterat på att loppet ska genomföras, men när vreden över att resurser som behövs för återuppbyggnad och räddningsarbete skulle dirigeras om till ett lopp började närma sig upprorsstämning ändrade han sig.

Helt rätt, det hade varit snudd på perverst att starta ett maraton på Staten Island, där folk bokstavligen ligger och dör – och sedan dirigera om trafiken i en stad som officiellt befinner sig i en ”transportation emergency”.

Å andra sidan kan man ju tycka att det är ett beslut som kunnat tas redan i tisdags. Nu är det många löpare, inte minst svenskar, som åkt hit i onödan.

De kan trösta sig med att de slipper bli utbuade, för det är garanterat vad många frustrerade new yorkers hade mött dem med.

* * *

Medan jag sitter och skriver det här kommer rapporter om att strömmen börjat slås på i områden som Lower East Side, East Village, Soho och Chelsea.

Tydligen utbryter rena folkfesterna där ute, folk som levt i mörker i fem dagar jublar och kramas och dansar och gråter av glädje.

Ännu är det mörkt i mina kvarter, förstår jag, men strömmen kan vara på väg och jag ska fan ta mig dit för att vara med när jublet utbryter där också.

Fler – förhoppningsvis gladare –  rapporter kommer här.