Och i ett slag  är allting för egen del nästan helt normalt igen…

Strömmen slogs inte på medan jag var nere i det spöklika mörkret i Kips Bay under fredagskvällen och det var med stor självömkan jag efter några timmar av fåfänga ”nudå!”-rop rakt ut i andra avenyn-natten drog mig tillbaka mot mitt trista Times Square-hotell.

Men vid ett, just som jag börjat leta hotellrum även för lördagen, hojtade Julia, som bor i kvarteret intill, i ett Facebook-mail att strömmen var på igen och strax därpå ringde de från huset med samma budskap och hälsade att ” We’re looking forward to you returning home”.

Det låter förmodligen helt nipprigt, jag har inte precis befunnit mig i nöd, men jag blev så glad att  jag hade kunnat dansa i en musikal. Att leva i kappsäck i egen stad är inte kul.

Nu kan jag, som dessutom kom hem till en lägenhet där det stod några yoghurt i kylskåpet och luktade apa men i övrigt var helt intakt, räknas till de mest lyckosamma.

Över 2 miljoner hushåll runt New York och i New Jersey är fortfarande utan ström och i exempelvis Staten Island, där människor lever i fullständigt fördärvade hus, är situationen helt desperat.

* * *

Det var NY Post som anförde protesterna mot maratonloppet som skulle gått idag, bland annat med bilder på generatorer som användes för att värma presstält i Central Park istället för att ge nödställda ström, och den oefterhärmliga tabloiden är förstås nöjd över att ha fått borgmästare Bloomberg att ändra sig – men man kan inte direkt påstå att han får beröm…

Genial etta det, i all sin dubbeltydighet.

* * *

Stämningen här i östra Midtown har varit fantastisk under denna första dag med ström.

Alla ler, människor stannar och kramas på trottoarerna och var man än kommer – till dörrmännen nere i lobbyn, dinern borta på andra avenyn och kiosken på hörnet – föräras man ett ”good to see you again”.

Och som om det inte vore nog får jag plötsligt ett mail från värden jag hyr av om att jag, av ren omsorg,  får tillbaka pengar på hyran för de dagar jag inte kunnat vara i lägenheten.

Det är något med katastrofer som tar fram det bästa hos människor.

* * *

Staten Island, där merparten av monsterstormens dödsoffer påträffats, beskrivs ofta som New York Citys bortglömda stadsdel och det har aldrig varit sannare än den här hemska veckan.

Den lilla ön söder om Manhattan är för Sandy vad Convention Center i New Orleans var efter Katrina. Myndigheterna verkade först inte ens medvetna om att något särskilt hänt i området, ingen organiserad hjälp kom på flera dagar och misären där ute går nu hand i hand med en helig vrede över att innevånarna övergivits.

* * *
I princip har hela Manhattan el nu, och tunnelbanan går på 80-procentig kapacitet.

Men fullständigt normalt är det inte, i synnerhet inte i trafiken.

Midtown Tunnel, som jag råkar bo direkt ovanpå, är till exempel fortfarande vattenfylld och avstängd. Från mitt fönster ser jag hur månghövdade team från New Yorks motsvarighet till gatukontoret sliter för att göra en av de mest vitala länkarna mellan Manhattan och Queens, inklusive flygplatserna LaGuardia och JFK, användbar igen – och hur spöklikt öde de vanligtvis hysteriskt pulserande in- och utfarterna ligger.

Först när vi får tillbaka de vanliga, vansinniga trafikstockningarna kommer de här kvarteren vara sig själva igen.

* * *

Det sista vi behöver nu är en storm till, men tyvärr:

Framåt onsdag väntas säsongens första ”northeasterer” – alltså en saftig vinterstorm.

Den kommer inte ha tillnärmelsevis samma  kraft som Sandy, men med hårda vindar och, eventuellt, snö kommer den att ställa till elände i redan sårbara områden.

Vädergudarna har nåt otalt med den här delen av landet just nu, det är helt klart.

* * *

Ett annat problem i trafiken är bristen på bensin – eller snarare öppna mackar. På grund av strömavbrotten har färre än 40 procent av New Yorks bensinstationer full service och ännu värre är det i norra New Jersey

Följden:

Milslånga köer, slagsmål och allmänt kaos; i stora delar av Jersey är det i det närmaste omöjligt att ta sig runt utan bil.

Nu har Chris Christie beslutat om ransonering i alla countyn närmast New York och det talas om att militären ska kallas in för att hjälpa till.

* * *

Sandy var en kategori 1-orkan.

Vad händer den dag ett katgori 5-monster slår till på de här breddgraderna?

Att det ska hända är osannolikt, säger de som vet – men det var osannolikt att vi alls skulle få hit två orkaner inom ett drygt år också.

Man vill inte tänka tanken, det skulle ju vara morsning och goodbye med New York.

* * *

Det fantastiska omslaget till nya New York Magazine, som jag härmed helt fräckt snor direkt rån Martin Gelins twitter, visar vad det är för Manhattan vi levt i sista veckan.

* * *

Nu ska jag börja röra mig mot Washington, där jag ämnar genomleva valnatten.

Vi hörs där och då.