Ledsen att det varit sån stiltje här, mitt i utlovat Fairytale of New York-glitter och bjällerklang.

Men tyvärr:

På juldagens morgon vaknade jag inte bara med sviterna av julaftonens förlustelser utan dessutom med en influensa så saftig att jag fram till ungefär nu legat och yrat i feberdrömmar, den ena mer förbluffande sjuk än den andra.

Sorry, så blir det ibland.

Men innan dess hanns i alla fall själva julafton med, inklusive ett romerskt gästabud på skandinaviska Aquavit på 55:e gatan,  och vi lät oss definitivt lustiga vara.

Här är några bilder.

King Cole-baren på St. Regis-hotell. Där borde alla kvällar börja, inte bara julafton. Det är en riktigt klassisk och magisk bar, perfekt in i minsta detalj. Ligger i hörnet 55:e och femte och är känd för att ha uppfunnit bloody maryn. Men sån passar ju bättre för juldagsmorgonen och tack och lov vet de hur man blandar bra drajor också.

Ni som är hemma har Kalle Anka och mammas köttbullar och allt det andra – svenskar i New York har Aquavit…

…och under ett dygn blir trängseln inne i den sobra lilla krogen monumental. Varenda skandinav inom tio mils radie ska dit och frossa på det julbord Håkan Swahn och hans medarbetare dukar fram.

Och det är värt trängseln, det håller formidabel klass.

Min favorit i år: Janssons Temptation. Kan vara den bästa i grenen jag ätit som inte serverats hemma hos Hasse Eriksson i Borlänge.

Också en hit. Men så råkar jag tyck att rödkål är julbordets kanske viktigaste inslag. Och att sitta i New York och äta det är rätt…overkligt.

En typisk svensk lassar på med köttbullar och prinskorv. Den här råkar i och för sig komma från Gästrikland, men håll inte det emot honom.

Några fina tallrikar blir det. Eventuella oortodoxa inslag här är en eftergift för danskar, som också går på Aquavit på julafton och väl också måste få sitt.

 

Mer bekymmersamt är att det inte finns OP på Aquavit. Istället får man hålla tillgodo med Aalborg – ännu ett suspekt danskt inslag i den blågula New York-julen! Men det få gå. Vi lär servitören att helan går på första men att man får bita av den andra.

Det slutar på Neary’s och där vill sällskapet inte längre vara med på bild.

Och utanför blänker 57:e gatan i regnet…

* * *

Nu laddar vi, precis som ni, för nyårsafton.

Brukar kunna bli nåt här.

Såvida den här flunsan inte tar ny fart hoppas jag innan dess återkomma med en best of New York 2012.