Det har varit en del på slutet, så det finns ingen grund för några mer ingående utläggningar om särskilda fenomen eller särskilda stadsdelar i The Greatest City In The World.

Men här är i alla fall några snapshots – i bild och i text – från veckan som gått.

 

Det är, so far, en mild vinter som pågår i New York. Vi har bara haft enstaka, kortvariga köldknäppar och inga kaotiska vinterstormar

Å andra sidan är det oftast efter jul, och särskilt en bit in i januari, det blir så kallt att man kan frysa in fisk i fönsterkarmen i vardagsrummet – och strax därefter brukar en eller annan förödande ”nor’easter” komma stävande från Nordatlanten och begrava oss i en halvmeter snö, varmed allt omedelbart slutar fungera.

Så vyerna här ovan lär om en inte alltför avlägsen framtid kännas mer bekanta för er hemma i Sverige

* * *

Skranglar en kväll ut med path-tåget från Penn Station till – Penn Station.

Lustig nog är det just så det är upplagt; åker man med Amtrak från Penn Station, under Madison Square Garden, kommer man omedelbart till en station, i downtown Newark, som heter precis likadant.

Och ingen disrespect mot William Penn, som förutom att han grundade delstaten Pennsylvania back in the day också var ovärderlig för utbyggnaden av järnvägen på östkusten, men någon form av variation hade väl inte skadat?

Fortsätter man ytterligare några stationer, till Baltimore, kommer man för övrigt till Penn Station en gång till.

Morsning korsning.

Men det gör jag inte, jag kliver av i Newark, promenerar till New Jersey Devils hemmarink Prudential Center och ser, som kanske framgår av bilden, Rolling Stones fira 50-årsjubileum.

Inte direkt omvälvande, men spänstigare än väntat och emellanåt, inte minst under Springsteens och Lady Gagas respektive gästframträdanden, väldigt skoj.

* * *

Skrev för några inlägg sedan om den direkt komiska hysterin ute på gatorna i julhandeln, men glömde kvarteret där det är som allra värst….

Macy’s, i den lätt förvirrande korsning där Broadway och sjätte avenyn går möter34:e gatan, kallar sig rätt eller fel världens största varuhus, men det hade inte hjälpt om det så varit tre gånger så stort. Det hade varit kaosträngsel, både inne och ute,  i alla fall.

Nu är det så besinningslöst att jag verkligen inte kan förstå att människor frivilligt söker sig dit – jag börjar hyperventilera bara jag passerar i taxi – men för somliga verkar den tryckande värmen i en täckjacka i trängsel inomhus, känslan av stå på någons hälar i en överfull rulltrappa och de upploppsartade scenerna på alldeles för få kvadratmeter mellan två butikshyllor vara själva poängen med julen.

* * *

Kolla, Vieux Carré.

Ja, franska kvarteren i New Orleans alltså.

Jag svängde förbi där förra veckan, på ett litet uppdrag, och någon gång ska jag berätta varför en resa just dit får själen att sjunga av lycka.

Tills dess får ni nöja er med listan på mina favoritstäder i USA.

De stora: 1. New York. 2. Los Angeles. 3. New Orleans, 4. Las Vegas. 5. Chicago. 6. Austin. 7. Miami. 8. San Antonio. 9. Nashville. 10. Memphis.

De små: 1. Palm Springs, Kalifornien. 2. Charleston, South Carolina. 3. Key West, Florida. 4. Scottsdale, Arizona. 5. Sedona, Arizona. 6. Savannah, Georgia. 7. Santa Fe, New Mexico. 8. Palm Beach, Florida. 9. Breaux Bridge, Louisiana. 10. Clarksdale, Mississippi.

* * *

Där, på andra sidan gatan har jag haft roligare än någon annanstans i världen, med möjligt undantag för enstaka kvällar på Och Stora Havet på Södermalm i Stockholm.

Nu blir jag bara deprimerad av att passera hörnet andra och 88:e, för ni ser ju; det är stängt och igenbommat och övergivet – och synen påminner bara om att vi som hade den här adressen som ett home away from home fortfarande är hemlösa.

* * *

Jag gillar egentligen inte alls att flyga, men molnfria kvällar när de styr in över New York City för landning på LaGuardia…det är en syn för gudar.

* * *

Den där känslan av att New York är en organism i sig själv, att staden har en egen självständig energi som alla som kommer hit absorberas av, blir sällan mer påtaglig än i den stora, andlöst vackra hallen på Grand Central Station under rusningen en tidig vardagkväll.

* * *

Annan hotellrumsvy, aktuell i skrivande stund.

Washington är också en bra stad, väldigt underskattad av många, men nej – inte riktigt värdig en plats på topptiolistan.

* * *

Det är jul överallt – även i baren på omistliga Pastis i Meat Packing District.

* * *

I det här huset finns över 800 lägenheter – och i en av dem bor lilla jag.

Precis som mina grannar har jag bråda tider just nu, för veckorna innan jul ska de som jobbar här – dörrmän, vaktmästare, hissoperatörer och de som sitter på ett kontor på fjärde våningen – ha sin årliga bonus och i en så gigantisk fastighet är de några stycken, om man säger så.

Billigt blir det inte, men det är inte tillrådligt att låta bli – då kan paket som lämnats av UPS försvinna, hjälpen med den läckande toaletten dröja till på torsdag och delivery-krubbet till kvällens Homeland-avsnitt skickas till fel våning.

För övrigt är de värda varje cent, de gör livet väldigt mycket enklare och framförallt dörrmännen har blivit både goda vänner, beskyddare, kuratorer och biktfäder.

Dessutom:

Man har inte ”gjort” New York på riktigt förrän man utbytt några djupt kända ”How about them Yankees” med en dörrman.