De tänder toppen av Empire State Building i olika färger varje kväll, ofta kopplat till aktuella händelser och högtider, och eftersom jag har den magnifika skrapan precis utanför vardagsrumsfönstret kan jag sitta här och föra privat logg över de mest, och minst, lyckade tilltagen.
Häromkvällen fick de till vad som i alla fall i mina ögon kan ha varit de senaste fem årens greatest hits.
Eller vad sägs?

I skenet av det konstverket satt jag sedan och dreglade över senaste utgåvan av Michelin-guiden för New York City – den franska gourmetguiden där stans bättre krogar recenseras och betygsätts.

Den är egentligen en plåga att läsa, man blir ju så hungrig av beskrivningarna av alla konstnummer superstars som Thomas Keller och Eric Ripert lägger på sina tallrikar att snålvattnet formligen forsar över oxeltänderna, men man vill ju ha koll på vilka som belönas med de eftertraktade stjärnorna.
Jag har för mig att det brukade heta att Michelin aldrig delar ut tre stjärnor till krogar utanför Frankrikes gränser, men numer finns det sju New York-restauranger som lyfts till den himlen.
Hela listan:
•Chef’s Table at Brooklyn Fare.
•Daniel.
(60 E. 65th/mellan Madison och Park).
•Eleven Madison Park.
•Jean Georges.
•Le Bernadin.
•Masa
•Per Se
Av dem är det, skam till sägandes, bara Daniel, på 65:e mellan Madison och Park, jag besökt och det var för all del en religiös upplevelse, men jag är en sån som tycker att man alltid ska sträva efter att få testa det bästa av allt.
Framförallt är det sedan länge en benhård målsättning att någon gång få bord på Kellers Per Se i Time Warner-huset vid Columbus Circle, den verkliga stjärnan på New Yorks kroghimmel. Det är flera månaders kö för en reservation och så långt i förväg har jag vanligen svårt att planera.
Så tills vidare får jag nöja mig med att då och då gå in på hemsidan och studera den avsmakningsmeny som skrivs om dagligen.

Listan över etablissemang som belönats med två stjärnor är exakt lika lång
•Atera.
•Corton.
•Gilt.
•Gordon Ramsey at The London.
•Marea.
•Momofuku Ko.
•Soto.
Där har jag kammat noll helt, men bland de 52 (!) som har en stjärna finns det några tunga personliga favoriter (nej, jag orkar inte lista samtliga..). Som svenske Håkan Swahns Aquavit, Gotham Bar and Grill strax sydväst om Union Square, The River Cafe vid Brooklyn Bridges fot på andra sidan East River, Spotted Pig i Greenwich Village och framförallt Gramercy Tavern, på 20:e mellan Park och Broadway, där jag såg sent som förra veckan genomlevde en rasande lång, rolig och god middag i goda vänners sällskap (missa den korv som kallas kielbasa…en nästan erotisk matupplevelse).
Det kostar förstås en del på dylika ställen, ibland till och med chockerande mycket, och för den som inte vill eller kan bränna den sortens pengar på krubb vill jag påpeka att det är en minst lika essentiell New York-upplevelse att gå på närmaste diner och käka där.
Undvik de i turistkvarteren bara, de är sällan bra och mycket dyrare än de borde vara. Ut i områdena där det bor folk permanent istället, där finns den äkta varan.
Och skulle ni sitta på en bordsbokning på Per Se – ta och hojta.