Ännu en dag på den eviga vägen och den börjar här.

Mount Rushmore alltså.
Ett mäktig patriotiskt manifest, mästerlig skulpturkonst (signerad danskättade Gutzon Borglum, mind you) – eller bara ockupationsmaktens hånfulla förolämpning?
You tell me.

Sedan fortsätter odyssén västerut längs de magnifika vidderna, förbi biker-paradiset Sturgis, genom Wyoming – där hastighetsgränsen utefter I-90 tidvis ligger på ljuvliga 80 miles per hours vilket är 130 friska knyck och 15 mer än de tillter på fjösiga östkusten – och in i Montana, förbi slagfältet vid Little Big Horn, också det tydligen nerlusat med skallerormar, och jisses.
De ljuger inte när de talar om big skies i Montana
Jag vet inte vad det är för optiskt fenomen som genererar den effekten, men plötsligt är hela synfältet maxat i IMAX-perspektiv.
Hisnande.
Till kvällen är vi framme vid de stora bergen, de som till slut häver sig upp mot i himlen med namnet Rocky Mountains. och har därmed definitivt lämnat plattmarken bakom oss.
I morgon ska vi träffa the mighty bison.