Kvar i öknen, invaggad i ett tillstånd av lågintensiv eufori som på en och samma gång får pulsen att sakta in och välbefinnandet att sjuda i bröstkorgen.
Det är verkligen nåt med det här landskapet.
Med den khakifärgade, bruna, ibland nästan Arizona-röda sanden.
Med palmkronorna som rasslar lojt i en försiktig vindpust.
Med den brutala men torra ugnshettan om hänger kvar även under kvällen och natten men då blir mjuk och len.
Med de taggiga, kuperade bergsmassiven, formade i förhistoriska seismiska kataklysmer (tror jag; eventuella geologer i läsekretsen får gärna korrigera det påståendet…).
Med tumbleweedsen om blåser över Palm Canyon Drive när det blåser upp under sena eftermiddagen.
Med skymningarna som skänker himlen färger som tammefan är direkt erotiska i sin skönhet – och får den kokande luften ovanför vägbanan att dallra cinematiskt.
Med cikadorna som gnisslar som i gamla western-filmer under en magnifik stjärnhimmel om kvällen…











Barack Obama lär just ha köpt ett hus i Rancho Mirage och planerar, precis som föregångarna Eisenhower och Ford, att ha Coachella Valley som bas efter åren i Vita huset.
Jag förstår precis, jag skulle verkligen kunna tänka mig att bo här jag också.
Fast då skulle jag förmodligen behöva vara någotsånär produktiv.
Det är jag, verkligen, inte nu.
Jag sitter bara på hotellbalkongen och kisar mot morgonsolen över lätta frukostar medan draperiet in mot rummet fladdrar till som i en fred åkerströmsk tyllgardin, ligger vid poolen och läser George Jacobs fascinerande behind-the-scenes-biografi om mångårige chefen Frank Sinatra, kör på måfå genom den bedårande dalen, längs vägar gamla innevånare som Bob Hope och Gene Autry och Dinah Shore och just Sintra fått ge namn, förbi Betty Ford-kliniken för att se om det är nån spännande som behöver torka upp ett tag, till den stillsamma kyrkogården i Cathedral City där Ol’ Blue Eyes ligger begravd – och sitter sen med en kall Fat Tire på en terass och lyssnar på de där cikadorna i den svarta kvällen.
Så kan man kanske inte operera i sin vardag. Bara som pensionär. Och det är sedan länge planen:
Eventuell ålderdom ska genomlevas i Coachella Valley.
Det är härmed officiellt.
* * *
Snart tränger jag ännu djupare in i denna Mojave-öken, bort från själva civilisationen, ut i coyote-hundarnas och skallerormarnas land, för att såsmåningom ta mig till den stora hägringen i södra Nevada.
Följ med dit.