Tar mig ner genom Kalifornien, från San Francisco men steker omsusade Highway 1.
Fin, men been there – och Virren påminner om att vi, för en gångs skull, hade rätt tråkigt när vi stannade i Clint Eastwoods Carmel 97 eller 98 eller när det nu var.
Så jag kör 101:an istället, tränger in i Santa Barbara Wine Country och tar in på självaste Days Inn Windmill i Buellton för natten.
Ringer ingen klocka?
Okej, om jag säger att man kan gå en halv kilometer söderut, längs 246:an, och dricka Pinot noir på The Hitching Post då?
Just det.
Det är ”Sideways”-land. Miles och Jack bodde också på Windmill, och drack rikliga mängder Pinot på Hitching Post.
Om det ska jag be att få återkomma i ett annat forum, men för allt i världen – se om ”Sideways” nu.
Det är en av de senaste decenniernas två-tre bästa Hollywood-filmer.
Och det ser ut precis som i verkligheten…



Färden fortsätter sedan ännu djupare in i vindistriktet, förbi Los Olivos och ex-danska kolonin Solvang och ut bland fälten och jag har ingen chans att ge det jag ser rättvisa med min futtiga mobilkamera, för det är helt sanslöst vackert och praktfullt och förstummande.


Inte sjunger det mindre i själen när jag till slut snirklar mig ut i själva Santa Barbara, med dess prunkande sluttningar ner mot stränderna, dess dyrbart jordnära och tillbakalutade atmosfär och dess bedårande caféer, där den ljumma vinden blåser i behagligt korsdrag genom öppna fönster.
Där väntar ju havet också.
The pacific.
Oceanen på andra sidan.
Den har en rent mytisk innerbörd under en sån här cross-continental-odyssé för det är mot kustbandet där borta man hela tiden strävar och sedan tar det obönhörligen slut.
It’s the end of the line, det går inte att komma längre västerut.
Så där kan ju den som alldeles nyss satt i samma bil och tittade på havet på andra sidan kontinenten, den blåa Atlanten, inte låta bli att stå och begrunda livet en stund.





Vad det lider ska jag vända motorhuven åt andra hållet och, mot alla instinkter, köra tillbaka österut.
Men först ligger jag still – någotsånär i alla fall – någon vecka här borta.
Way out west.
Det var ju hit jag skulle.
Egentligen.