Det är fredag kväll och från mitt utsiktstorn på 48:e våningen ser jag hela södra New York glittra i förväntan.

Ljuden och dofterna och stämningarna når inte hit – och ändå vet jag precis hur det är där ute.
Hur det låter när flickorna med högklackade Manolo Blahniks på fötterna trippar över kullerstenarna i Meat Packing District, på väg mot the velvet ropes utanför världens hetaste nattklubbar.
Hur det känns i det sorl och tallriksslammer som vid det här laget börjat stiga mot öronbedövande nivåer bland de trånga borden på hangarliknande restaurangen Balthazar i Soho.
Hur helgens löften lyser i ögonen på kidsen som strömmar upp ur tunnelbaneuppgångarna vid Union Square och försvinner ner mot The Village och studentpubar som inte är så noga med att identifiera förfalskade legitimationer .
Hur Joey Ramone börjar hojta ”Hey ho, lets go” när ett gäng sjaviga rockers i trasiga jeans och salta MC-jackor samlas med Heineken-flaskor runt jukeboxen på Manitoba’s och knappar in sina favoritlåtar.
Hur romantisk stämningen är när det äldre paret dansar långsamt till en gammal Glenn Miller-inspelning av ”Stardust” i en stillsam takbar med utsikt över oasen av mörker i Central Park.
Hur en smutsig, sönderriven tidningssida blåser över en gatstump i Chinatown som ligger helt öde och tyst men plötsligt kommer en taxi stävande, långsamt och lite tvekande, för hipster-gänget i baksätet vet inte exakt men nånstans just här, mellan de neddragna plåtjalusierna, SKA det finnas en diskret trappa som leder ner till coolaste svartklubben i stan.
Hur det smakar när han och hon som jobbat stenhårt hela veckan äntligen får in varsin välkomponerad dry martini vid det sedan länge reserverade bordet på Gramercy Tavern och tar den första, andaktsfulla sippen.
Och på ett av planen som ligger på ständig rull över East River, in mot LaGuardia, får två vänner som kommer hit för första gången plötsligt syn på den overkliga synen av Manhattan i nattskrud genom fönstret och börjar knuffa varandra i sätena i upphetsning.
”Titta”, ropar dom, ”titta, titta, titta!”.
Ja, titta.