I filmen ”Miracle on 34th Street”– ursprungligen från 1947, sedan nyinspelad 1994 – visar det sig att tomten finns.
I verkligheten består miraklet på samma gata i att man alls tar sig fram i trafiken vid enstaka tillfällen.
Det som kallas crosstown traffic – och använts som klockren metafor av Jimi Hendrix – är vissa tider på dygnet en frustrerande utmaning överallt, men längs den tunga genomfartsleden i södra Midtown har det slagit över i ren parodi.
Utredningar har visat att genomsnittshastigheten för bussar på 34:e i morgon- och eftermiddagsrusning är ungefär 3 kilometer i timmen.
Så i praktiken går det fortare att krypa från mitt hörn vid andra avenyn till Madison Square Garden borta vid sjunde – trots att City Hall på senare år tvingat fram separata bussfiler (som ingen bryr sig om, men ändå…)
Men plötsligt, som denna grå januaritisdag, är det som att en propp går ur.
Utan förklaring tar sig chauffören i den långa, otympliga dragspelsbussen förbi korsningarna vid Lexington och Park utan problem, kommer upp i över femton bortanför Empire State Building, fastnar bara i fem minuter i kaoset vid Macy’s och är framme på under halvtimmen.
Det är nästan så man börjar tro att tomten finns…