Ni trodde förstås att en svensk sweet tooth i New York-exil får sitta och hulka av hemlängtan när semmeldagen kommer.
Icke.
Då går en sån bara till Fika och…ja, ni ser ju själva.
Där har de perfekta exemplar av den mest klassiska av blågula vinterbakelser.

Fika är, som namnet måhända indikerar, ett cafe och tillika det mest framträdande svenska inslaget i Manhattans gatubild.
Jag var med och skrev en liten skvätt när grundaren och ägaren Lars Åkerlund 2006 öppnade sitt första krypin på 58:e gatan, i kvarteret intill majestätiska Plaza, och trodde väl att det skulle bli ett trevligt ställe att gå till för svenskar som längtade efter kaffe och vaniljdrömmar men tyckte Åkerlunds egna drömmar om en kedja lät lite orealistiska.
Han visste dock precis vad han talade om.
Nio år senare finns det inte mindre än tretton Fika spridda över vår lilla ö, inklusive ett veritabelt slagskepp nere i Tribeca (fast min personliga favorit är en snyggt stylad skrubb på Park Avenue South, vägg i vägg med Anthony Bourdain-bekanta Les Halles).
Och publiken består verkligen långtifrån bara av svenskar.
Åkerlund har slagit an något här, hittat in i vardagen med gott kaffe och kvalitetsbröd och möjligheten att bara sitta en stund och…ja, ta en fika.
Dock:
Det är i första hand vi från ärans och hjältarnas trakter som förstår hur stort det är att sitta på Manhattan och äta fettisdagsbulle.