Det går is i East River.
Stora flak kommer stävande upp från Long Island Sound och stöter i regelrätt iskant på Brooklyn- och Queens-sidan – och framåt sena eftermiddagen frysar alltsamman ihop till en sörja som de rostiga pråmarna får bryta genom på väg söderut med last av skrot och sopor och kol och allt vad det är.
Det har jag aldrig sett förut, inte med egna ögon.
Men så är kölden svårare än den varit på flera decennier också.
Söndagen beskrevs som den bistraste i New York sedan 1994 – och de skräckinjagande minusgraderna ackompanjerades, på typiskt östkustvis, av en mördande vind som mellan varven kom upp i 30 sekundmeter och slet hotfullt i rutorna här uppe på 48:e våningen.

I samma stil ska det fortsätta, vi kommer inte häva oss över nollstrecket på lång tid framöver.
Man får känslan att hela stan befinner sig i ett tillstånd av djupfryst…undantag.
Ett lager av hård frost har till och med lagt sig över gatorna och avenyerna så att de nästan ser helt vita ut.

Jag tackar högre makter för delivery-kultur och varmluft i a/c:n, kryper ner under en tjock filt i soffan och har inga planer på att lämna lägenheten på hela veckan.