Jaha, då så.
Äntligen når ”The Summer of Donald” sitt klimax.
Donald Trump – mannen som förvandlat upptakten av den amerikanska valrörelsen till sin egen absurda cirkusföreställning – går alldeles strax upp i sitt livs första politiska debatt i Quicken Loans Arena i Cleveland och ska under två timmar duellera, live, med proffspolitiker som Jeb Bush, Mike Huckabee och Chris Christie om vem av dem som är bäst lämpad att möta Hillary Clinton som republikansk presidentkandidat nästa höst.
Ingen kan erinra sig senast en primärvalsduell – allra minst en så tidig; det handlar ju om hela valrörelsens allra första – väckte lika stort intresse.
Nationen – eller åtminstone de delar av den som följer politik närmare – håller andan inför the showdown i norra Ohio.
Och det beror på just att Trump kommer att stå vid det mest prominenta podiet mitt på scenen.
För det är ju inte bara det att miljardären som oavbrutet skjuter från höften och kallat rivalerna han nu står öga mot öga med för idioter, nollor och losers blott medverkar, vilket skulle vara förbluffande nog.
Han är ”front runner” också, leder alla opinionsmätningar klart och skulle vinna om de inledande valen i Iowa och New Hampshire hölls idag.
På ena eller andra sättet kommer detta att bli något att minnas.
Jag uppdaterar kontinuerligt här i bloggen under kvällen och den som känner sig hugad är välkommen med civiliserade synpunkter i kommentatorsspåret.
* * *
Det republikanska startfältet är exempellöst månghövdat den här gången. Hela sjutton kandidater tycker att de ska ta över efter Barack Obama i Vita huset i januari 2017, men för att den inledande debatten ska bli någorlunda hanterbar har arrangerande Fox News bestämt att bara de tio med högst opinionssiffror får delta.
Förutom Trump (det känns lika besynnerligt att skriva varje gång…) handlar det om Jeb Bush, Scott Walker, Mike Huckabee, Ben Carson, Ted Cruz, Marco Rubio, Rand Paul, Chris Christie och John Kasich.
De övriga sju – Rick Perry, Rick Santorum, Bobby Jindal, Lindsey Graham, George Pataki, Carly Fiorina och Jim Gilmore – fick hålla en egen liten fördebatt tidigare ikväll.
Där svingades det rätt vilt – och på något sätt måste ju de stackarna försöka utmärka sig – men det kändes ändå påfallande avslaget.
Som att se reserverna slå lite håglösa hörnor i pausen under en fotbollsmatch, ungefär.
* * *
Det här är alltså första gången Donald Trump deltar i en debatt av det här slaget – och frågan är om det också är sista.
Han må ha tätpositionen i klungan, men hur mycket han än skrävlar om att han skulle bli den bästa presidenten i historien är jag helt övertygad om att han inte har en tanke på att fullfölja sin kampanj.
Den är, som allt annat han gör, ett marknadsföringsjippo och förr eller senare kommer han att hitta ett sätt lämna scenen och återgå till sin vanliga verksamhet.
Men vi kan väl, för underhållningens skull, hoppas att han är kvar åtminstone över nästa debatt, på Ronald Reagan Library i Simi Valley i södra Kalifornien i mitten av september.
* * *
För Rick Santorum, ex-senator från Pennsylvania, och Rick Perry, ex-guvernör i Texas, måste b-debatten tidigare ikväll ha varit direkt förnedrande.
De var ju i högsta grad med i täten i racet för fyra år sedan, framförallt djupt konservative sexbarnspappan Santorum, och nu får de sitta vid barnbordet och skrika på uppmärksamhet.
Hu.
* * *
Debatten i Cleveland leds av trion Megyn Kelly, Brett Baier och Chris Wallace.
Det är tre av Fox News minst kontroversiella profiler, men det säger nu inte så väldigt mycket och faktum är att Donald Trump redan på förhand haft en mini-beef med Kelly.
Under en intervju i maj fick han tydligen intrycket att hon inte gillar honom – tänka sig – och har nu uttryckt oro över att hon inte kommer att behandla honom rättvist.
Rykten – troligen spunna i Trump Tower på femte avenyn…– säger till och med att han bett sin kompis Rudy Giuliani, New Yorks förre borgmästare, att ringa Fox-bossen Roger Ailes för försäkringar om ett schysst upplägg.
– Absolut inte sant, klargör Rudy.
Nä, men mission accomplished ändå. Alla kommer att vara vaksamma på hur Kelly uppför sig mot The Donald.
* * *
Man kan verkligen fråga sig varför så många känner sig kallade i val av den här typen när oddsen är så dåliga.
Det finns ju rent hopplösa fall.
George Pataki, New Yorks förre torrboll till guvernör, exempelvis.
Som någon sa: Pataki – för de som inte fick nog av Tim Pawlentys karisma förra gången…
Han måste ju i djupet av sitt hjärta veta att han inte har en chans i hela helvetet.
Eller inte.
Det är nog – på bägge sidor – bara människor med en alldeles särskild sorts hybris, en särskild sorts narcissistisk övertygelse om utvaldhet, som försöker bli presidenter i det här landet.
* * *
Jag har faktiskt träffat Donald Trump en gång.
Våren 2007 översattes en av hans illustra böcker, en om hur man snabbast tjänar sin första miljon, till svenska och Aftonbladet fick på kort varsel en intervju ihop med SVT och någon tidning till.
Jag befann mig i södra Kalifornien på Stanley Cup-final och fick kasta mig på en red eye hem till New York och plötsligt satt jag i det beramade styrelserummet i Trump Tower, känt från ”The Apprentice”
Det blev inget vidare, framförallt för att Donald själv bara flirtade med den kvinnliga SVT- reportern. Det var charmigt i en halv minut, sedan bara tröttsamt – särskilt för SVT-kollegan som är högst seriös och ville ha svar på rediga frågor.
Allra mest minns jag dock att han inte tog i hand.
Det var en grej på den tiden, Trump hade bacillskräck och vägrade konsekvent delta i handskakningsceremonier.
Den fobin har han fått vänja sig av med nu.
Är det något amerikanska politiker gör, och måste göra, så är det att ta skaka hand.
* * *
Kandidaterna förväntas attackera hårt med högersvingen i natt och somligt av det som kommer att sägas, i synnerhet om Barack Obama och Hillary Clinton, lär låta chockerande brutalt i ovana svenska öron.
I primärvalen är det partibasen som ska övertygas och det betyder att även förment moderata republikaner – till exempel Jed Bush och Chris Christie – måste framställa sig som grundligt konservativa.
När segraren sedan säkrat nomineringen orienterar han eller hon sig snabbt tillbaka mot mitten för att attrahera de osäkra väljare som alltid avgör presidentvalet.
Fast Ted Cruz, senatorn från Texas, kan ni ta på orden.
Han är startfältets mest kompromisslöse ideolog, med hemvist längst ut på yttersta högerkanten, och står garanterat för alla sina skoningslösa salvor…
* * *
Exakt när demokraterna håller sin första debatt är ännu oklart. Länge såg det ju ut som att ingen alls tänkte utmana Hillary Clinton, den predestinerade kandidaten, men nu är i alla fall Vermont-socialisten Bernie Sanders, vicepresidenten Joe Biden och Maryland-guvernören Martin O’Malley ute på banan, så det talas vagt om en duell i Iowa någon gång i september
* * *
Jaha, nu börjar valrörelsen 2016 på riktigt – och fortsätter sedan oavbrutet i femton månader.
Jag uppdaterar när det finns något särskilt att berätta och däremellan är kommentatorsspåret som sagt öppet.