Debatten i Vegas
avJa, slutligen då:
Demokratisk primärvalsdebatt.
Det är på tiden.
Medan de republikanska tjurarna varit ute och stångats ända sedan tidigt i somras har ju demokraterna likt små Ferdinands mest suttit under opinionsbildningens korkek och luktat på de små blommorna.
Men nu får de den nödvändiga sticket i rumpan och stormar ut i hagen i hopp om att få presumtiva väljare att utbrista, ”Ja, honom vill vi ha!” (eller henne, som det väl i första hand handlar om i det här fallet…).
Banderiljärerna, pikadorerna och matadoren – det vill säga journalisterna, kommentatorerna och moderatorn Dana Bash – är på plats, så fäktningsgalan kan börja.
* * *
Vi befinner oss den här gången i ett Las Vegas där en kokhet sol fortfarande bränner från somrigt klarblå himmel – och platsen för själva slaget är luxuösa kasinoresorten Wynn.
Det är ett något besynnerligt val av adress för en demokratisk debatt då Steve Wynn – miljardären som gett anläggningen dess namn och i mångt och mycket är katalysatorn bakom det moderna Las Vegas – varit en av Barack Obamas mest högljudda och frispråkiga kritiker de senaste åren
Men är det nånstans money talks så är det här och vill arrangerande CNN betala för det ser han givetvis till att den spatiösa konferensavdelningen – belägen precis innanför det pråliga kasinot – förvandlas till ett demokratiska partiets egen hultsfredsfestival.
* * *
Upplägget – och feelingen – kommer att vara helt annorlunda ikväll än i de två republikanska duster som redan hunnit läggas till handlingarna.
I dem deltog ju så många kandidater att det tidvis såg ut som vid vasaloppsstarten.
Till Wynn kommer blott fem debattörer.
Fem!
Och medan det bara vara välkända nunor som stirrade mot oss från pulpeterna i Cleveland och Simi Valley är det demokratiska startfältet bitvis komiskt obskyrt.
Alla känner ju till Hillary Clinton och Bernie Sanders och de flesta kanske också hört talas om Maryland-guvernören Martin O’Malley men då övriga två – Jim Webb och Lincoln Chafee – är i praktiken helt okända.
Som Stephen Colbert förra veckan utbrast när han kommenterade laguppställningen i The Tonight Show:
– Who the fuck are you guys?
Tanken är förstås att det ska bli ändring på med kvällens framträdande inför nationen, men då vill det till att de går på offensiven.
Som alla vet som kommer till den här stan av den vanligaste anledningen måste man satsa mycket för att kunna vinna.
De vet emellertid också – oh, tro mig – att det bara är genom att satsa mycket man kan förlora mycket…
* * *
Tvärs över gatan från Wynn tornar en annan hotellskrapa namngiven av en miljardär med hälsosamt ego:
Trump International.
Symboliken i detta faktum går ingen förbi.
The Donald – häpnadsväckande nog alltjämt front runner hos motståndarna – är ju inte plats ikväll, men ändå i högsta grad närvarande.
* * *
Det lilla vi ändå vet om The Other Two är att Webb är före detta marinkårsofficer och senator från Virginia som en kort stund var påtänkt som Obamas vicepresidentkandidat 2008 och nu försäker framställa sig som en mer konservativ demokrat – och att Chafee är pyttetstaten Rhode Islands guvernör och så sent som 2007 var republikan men just det året lämnade Grand Old Party ”på grund av George W Bush”.
* * *
Pikant detalj:
Det stora pressrummet – filing center – är inrättat i ett konferensrum med panoramafönster ut mot det Wynn kallar sin ”europeiska” pool och i själva verket är en topless-pool.
Tur inte Mike Huckabee är här, det hade den gamla baptistpastorn inte klarat….
* * *
Men Webb och Chafee får försöka sig profilera sig hur mycket dom vill, och O’Malley med – det här är i allt väsentligt en duell mellan Clinton och främste utmanare Sanders.
Han – socialisten från Vermont – kommer enligt förhandstipsen attackera den förra first ladyn, senatorn utrikesministern hårt och det blir mycket intressant att se hur hon hanterar det.
Clinton kampanj är organiserad för strid med motståndare till höger, men nu kommer angreppen från vänster.
* * *
Springer på min gamle idol The Wolfman – som säregne CNN-profilen Wolf Blitzer ju kallas – i en korridor och det vore nästan konstigt om jag inte gjorde det.
Det är som sagt CNN som arrangerar igen och efter succén i Simi Valley förra månaden, då den ärevördiga kanalen förärades högsta tittarsiffrorna någonsin, är satsningen på The Vegas Showdown enorm.
De har flugit in praktiskt taget all ”talang” som finns tillgänglig och åtminstone 30 olika reportrar rapporterar oavbrutet om allt från Bernie Sanders frukostvanor till Elvis-kopior ute på The Strip.
Dessutom är fyra-fem olika expertpaneler fullsmockade med pundits som i en eller annan mening är knutna till redaktionen.
Fan vet om det inte till och med är Anthony Bourdain som brer mackorna i kantinan utanför pressrummet.
* * *
Donald Trump lovar referera debatten på twitter – ”trots att jag förväntar mig två väldigt tråkiga timmar”.
Ojvoj, som det brukar heta i en annan blogg jag administrerar…
* * *
I den grävande journalistikens namn kryssade jag förstås mellan spelborden på Wynn igår kväll för att se om någon av kandidaterna laddade upp med lite gambling.
Jag såg ingen, men tror bestämt att The Wolfman var ute och kastade tärning.
Såklart.
* * *
Nätet har fungerat fint hela eftermiddagen men när vi närmar oss sändning och allt fler slagit igång sina apparater börjar det bli segt som George Pataki.
Det är väl fan.
* * *
Amerikanska debatter börjar alltid med nationalsång och ikväll är det Sheryl Crow som står för framförandet.
Utan att lägga några övriga värderingar i det, men artister av den kalibern har republikanerna svårt att städsla.
* * *
Okej, om en och en halv timme vecklar matadoren Dana Bash ut det röda skynket och låter de fem demokratiska tjurarna rusa.
Jag uppdaterar – givet att nätet och bloggplattform vill – när det finns något angeläget att berätta och hälsar samtidigt välkommen till kommentatorsspåret, där går det utmärkt att komma med egna, städade synpunkter.