Gong-gongen ekar i Klippiga bergen och de tio sluggers som alltjämt känner sig kallade och tror sig vara bäst lämpade att överta världens mäktigaste ämbete kliver ut i ringen för det republikanska primärvalets tredje debattrond.
Den här gången befinner de sig i en aula på University of Colorado i Boulder strax utanför Denver och svavlet kommer garantera osa i ordväxlingarna.
Tyvärr snålade Grand Old Party och medarrangören CNBC med ackrediteringarna, så bloggen är inte på plats ikväll.
Istället sitter jag hemma i tv-soffan i ett regnigt och blåsigt New York, men det blir nog bra det med.
Jag kommer göra inlägg när det finns något särskilt att berätta – och kommentatorsspåret är öppet för synpunkter.
• • •
Sedan senast, I Kalifornien i mitten av september, har förre Wisconsin-guvernören Scott Walker hunnit släcka ner sin kampanj, och innan dess försvann ju också Texas-cowboyen Rick Perry, men startfältet är fortfarande så månghövdat att fyra kandidater – Rick Santorum, Bobby Jindal, George Pataki och Lindsey Graham – i vanlig ordning fick ha en fördebatt halvannan timme innan den riktiga holmgången.
Känslan runt den var densamma som i Cleveland och Simi Valley:
Här sitter det några stackare vid barnbordet och försöker påkalla uppmärksamhet.
Det är rent frapperande att de inte ger upp efter tre debatter i samma omöjliga situation.
Jag menar, Pataki, den förre guvernören här i New York, känd för karisma i paritet med en lyktstolpes….vad tror han?
Kanske att han skaffar sig tillräckligt stark profil för ett trevligt jobb i en eventuell republikansk administration, men det känns snarare som att de här framträdandena med B-laget i det avseendet är kontraproduktiva.
• • •
Precis som tidigare tidigare står Donald Trump i händelsernas centrum ikväll.
Eller snarare:
Han UTGÖR händelsernas centrum.
Fast opinionsläget är lite annorlunda än i de tidigare två debatterna.
Då var han odiskutabel front runner och kunde parera rivalernas attacker med överseende lugn.
Nu har försprånget till de andra inte blott krympt – de senaste mätningarna visar att Ben Carson gått om såväl i första primärvalsstaten Iowa som generellt.
Därmed finns risken – eller chansen, beroende på hur man nu vill se det – att The Donald går på offensiven, framförallt mot den försynte Carson, och gör kvällens tillställning till en riktig vilda västern-duell.
• • •
En som däremot kanske kommer vara något mer dämpad än vanligt är Chris Christie, New Jersey-guvernören som ser ut – och ofta låter – som om han klivit rakt ut ur ett ”Sopranos”-avsnitt.
Bara häromdagen blev han nämligen avkastad av expresståget mellan Washington och New York – för att han talade i mobil och var högljudd i en ”tyst” vagn.
Mycket underhållande och väldigt New Jersey…
• • •
I fråga om attityd och framtoning är Ben Carson Donald Trumps absoluta motpol.
Där tv-kändisen och mångmiljardären från New York är yvig och bombastisk och – skulle somliga säga – vulgär är neurokirurgen från Baltimore lågmäld och saktfärdig och försynt.
Det är just därför en direkt konfrontation mellan just dem skulle kunna bli så…intressant.
Imagen till trots ska dock ingen inbilla sig att det är något försiktigt eller mjukt över Carsons konservatism.
Han hyser åsikter – till exempel om abort och vapenlagar – som lätt skulle kunna rubriceras som extrema och får Trump att framstå som en smygliberal.
Det är ett annat skäl till att en mano-a-mano-duell dem emellan emotses med viss spänning.
• • •
Ännu gång får man dock säga att Lindsey Graham, South Carolinas egen Televinken, satte lite sprätt på fördebatten – genom att behandla den som om han satt vid den bardisk hemma i Charleston och förklarade läget för en samling good old boys.
När Obamas utrikespolitik kom upp slog han ut med armarna och skrockade:
– Gör mig till överbefälhavare så är det slut på den där skiten.
Synd för honom, bara, att den uppknäppta stilen inte tycks generera minsta väljarstöd.
• • •
Carly Fiorina, startfältets enda kvinna, gjorde succé i Simi Valley för en och en halv månad sedan.
Men det ser ut som att hon var en one hit wonder. Populariteten har avtagit dramatiskt sedan dess.
Ikväll kan vara sista chansen att göra ett mer bestående intryck på väljarna.
• • •
För de konventionella kandidaterna blåser det fortfarande motvind, ingen av dem lyckas mobilisera mycket mer än tioprocentigt väljarstöd och de flesta betydligt mindre än så, men en populär teori går ut på att det beror på att de är så många och att en av dem kommer ta över hela valrörelsen när de blivit färre.
Så det här en extremt viktig kväll för Marco Rubio och Jeb Bush, de som anses ha störst chans att bli the last man standing.
• • •
Okej, debatt i Klippiga bergen.
Som sagt:
Jag flikar in några rader då och då, när det känns angeläget.