Ah, Wisconsin.
America’s dairyland.
The Badger State.
Midwest-slätternas nordliga blindtarm.
Här händer vanligtvis inte mycket.
De brygger sin öl, tillverkar sin ost och älskar sin american football.
Men just ikväll har Milwaukee – delstatens största stad, belägen vid Michigan-sjöns västra strand, en och en halv timmes bilväg norr om Chicago – nationens ögon på sig.
För det är här, i vackra konserthallen Milwaukee Theatre, republikanerna håller sin fjärde primärvalsdebatt och hur förbryllande det än må te sig är dessa politiska showdowns sensommarens och höstens stora tv-happenings i USA.
Det kan man attribuera Donald Trump-effekten. Säga vad man vill om den yvige miljardären, men han har skapat en hausse kring valrörelsen som den vid det här laget – tre månader innan första provvalen i Iowa – inte varit i närheten av om han inte varit inblandad.
Bloggen är på plats, följer showen live och kommer, enligt känd mall, publicera små iakttagelser när det finns anledning.
• • •
Arrangerande Fox Business och Wall Street Journal har insett att det varit för många kandidater på scenen under tidigare debatter och helt osentimentalt krympt startfältet i kvällens main event
”Bara” åtta med drömmar om Vita huset – Donald Trump, Ben Carson, Marco Rubio, Jeb Bush, Carly Fiorina, Ted Cruz, Rand Paul och John Kasich – får vara med den här gången.
Offer för nyordningen:
Chris Christie och Mike Huckabee
De har degraderats och fick delta i den sorgliga fördebatten – eller kid’s table-debatten, som den kommit att kallas här – med Rick Santorum och Bobby Jindal alldeles nyss.
– Men jag ser det inte som en degradering. Bara en förändring, försökte Christie spinna i en intervju med CNN:s Jake Tapper häromdagen.
Snacka skit.
Det är såklart ett förödande slag för den voluminöse New Jersey-guvernören, hans kampanj kommer dö nu – liksom Huckabees.
Men han får försöka trösta sig med idolen Bruce Springsteens klassiska rader:
Maybe everything that dies someday come back…
• • •
Milwaukee är ingen stad man hamnar i särskilt ofta, ens när jobbet består i att studsa runt på den nordamerikanska kontinenten.
Jag har bara varit här vid ett tidigare tillfälle och då bara helt kort, men intrycket den gången var detsamma som nu.
Det verkar vara en genuin blue collar-stad. Lite kantstött, lite ruffig. Vänlig, men inte inställsam. Kommer någon och spelar Allan svarar Milwaukee med attityd. Som Pittsburgh. Eller närbelägna Chicago. I glasen häller man upp öl – från de lokala bryggerijättarna, förstås – och på tallrikarna serveras juicy burgers. Medan John Mellencamp sjunger om Jack och Diane i högtalarna.
Det är svårt att inte bli förtjust.
• • •
Ännu värre är det förstås för Lindsey Graham och George Pataki.
Efter tre meningslösa sittningar vid barnbordet har de petats helt och hållet och får inte ens komma till Milwaukee.
Det kan man kalla förnedring.
• • •
Presscentrat är beläget vägg i vägg med Milwaukee Theatre, i en sliten gammal idrottshall som heter UWM Panther Arena och utgör klassisk hemmaplan för det omsusade basketlaget från University of Wisconsin.
Här hade jag inte räknat med att någonsin hamna – allra minst mitt ute på själva basketplanen – men under en amerikansk valrörelse kan vad som helst hända.
• • •
Jag väger inte in min egna åsikter i de här bloggrapporterna, jag försöker bara skildra vad som sker bakom kulisserna och förmedla lite närvaro, men jag måste säga att jag inte fattar att det kunnat gå så illa för Chris Christie.
Jag tycker han varit bäst i flera av de föregående debatterna och med sin oförvägna no bullshit-stil borde flåsa firma Trump & Carson i nacken. (tanken på en CC flåsande i någons nacke är inte alldeles angenäm…).
Men de republikanska väljarna föredrar till och med den slätstrukne John Kasich framför Jersey Boy..
There’s a darkness on the edge of väljarkåren.
• • •
Lösenordet för Wifin i presscentrat:
StopHillary
Någon hos GOP roar sig med tanken på att förment liberala journalistwussies måste skriva in det…
• • •
Det här skulle förstås ha varit Scott Walkers stora kväll.
Wisconsin är hans hemstat, det är här han är sittande guvernör och det var här han som klassisk union-buster – han inskränkte de offentliganställdas förhandlingsrätt – slog igenom på riksplanet hos republikanerna.
Men men den något okarismatiske kamrerstypen kom aldrig så här långt, hans kampanj imploderade redan efter Simi Valley-debatten i mitten av september.
Nu får han sitta och titta när utbölingar kommer hit och slåss om hans väljare.
Lite bittert, får man anta.
• • •
Det har varit ganska knivigt att få ackreditering till de republikanska debatterna och jag har, ja, hm, sett mig tvingad att slå på stora trumman i kontakterna med partiets pressavdelning.
Så nu är jag ackrediterad för ”Aftonbladet Sweden’s largest newspaper”.
De tror att vi är tidningsvärldens Donald Trump och heter så.
Det är det roligaste i den vägen sedan Tomas Lundström på Vetlanda-Posten ackrediterade sig till en Stanley Cup-final och NHL fick det till att han hette Vetlanda i förnamn och Posten i efternamn.
• • •
Senast, i Colorado, skymdes själva debatten av det faktum att alla inblandade var så gruvligt förbannade på CNBC:s moderator-trio (och i efterhand har republikanerna avbrutit allt samarbete med NBC, de får inte arrangera några debatter i fortsättningen).

Det problemet behöver ingen oroa sig för ikväll.
Det är Fox Business – Fox News business-edition – som står för utfrågningen och Neil Cavuto, en av kanalens stora profiler, har redan på förhand gjort klart att det blir annan ”ton” nu.
– Vi tänker låta kandidaterna debattera, meddelar han.
Vilket förstås är ett annat sätt att säga ”vi ska inte ställa några tuffa frågor”.
• • •
Mediacentret är verkligen enormt.
Vi är åtminstone fem hundra murvlar av varierande sort som sitter i den luggslitna baskethallen och skruvar på oss i tilltagande anspänning i takt med att showtime närmar sig – inklusive storögda kids från college-tidningar
Ändå menade de alltså ett tag att de inte hade plats åt ”Aftonbladet Sweden’s largest newspaper”…
• • •
Som jag förstått saken kommer Charles Gasparino, Wall Street-reportern med flest scoop under bältet det senaste decenniet, agera sidekick åt de tre programledarna och det skulle roa bloggen mycket, för med honom har det suttits vid borden på Elaine’s i New York några gånger genom åren.
Han är något så ovanligt i business-journalistiken som en self made man som växte upp on the streets of Bronx och lika gärna hade kunnat spela bas i Ramones som avslöjat Bear Stearns obestånd, men blivit en av de mest aktade och fruktade på Wall Street på ren envishet.
• • •
En konsekvens av moderator-tjafset i Boulder var att den förväntade slugger-duellen mellan Trump och Carson – icke-politikerna som alltjämt leder racet – uteblev.
Nu borde förutsättningarna för en direkt clash vara bättre och att döma av tonläget ute på the campaign trail de senaste två veckorna kan de inte bärga sig…
• • •
Inte helt oväntat framgick det på sociala medier att Gasparino i går kväll laddade upp med en och annan dry martini på Milwaukees bästa stekhus.
Hur skulle det annars gå till?
• • •
Räkna också med att Trump och Carson – och de andra med, för den delen – kommer gå hårt åt Marco Rubio.
Hans ställning som den populäraste av de konventionella kandidaterna har cementerats sedan Colorado och gör han ytterligare ett ryck ikväll kommer den republikanska kampen i praktiken stå mellan honom och de två showmännen som aldrig innehaft några ämbeten.
Att Trump börjar uppleva den unge Florida-senatorn som ett hot framgår tydligt av den energi han ägnat åt att attackera och håna honom på slutet.
Framförallt har han gjort en affär av att Rubio svettas (!) mycket under debatterna.
– Jag har aldrig sett en ung människa svettas så mycket. Det är otroligt, skrockade ”Apprentice”-stjärnan vid ett valmöte i veckan.
Sedan budade han en laddning vatten till sin rival.
Elakt – och smart.
Det kommer vara omöjligt att inte studera stackars Rubios panna ikväll…
• • •
Vi befinner oss i det som kallas ”Beer Capital of The World”, så det var ju lite synd att Lindsey Graham inte fick vara med i fördebatten. Han har ju knappt pratat om annat än att det ska drickas mer öl i hans Amerika.
Nu var det Bobby Jindal som dominerade Kid’s table-dusten – genom att oavbrutet attackera, och irritera, sina rivaler.
Ingen annan brydde sig dock – som vanligt.
• • •
– Man kan inte sänka räntan lägre än noll, det går bara inte, sa Chris Christie för några minuter sedan.
Tell that to Stefan Ingves, Jersey Boy.
• • •
Jag vaknade i ett hotellrum i Toronto vid 04.00 i morse, det var vad som krävdes för att jag skulle hinna hit och hämta ut largest paper-ackrediteringen i tid.
Det betyder att jag kanske inte riktigt har samma energi som den bjäbbande Jindal alldeles nyss och jag ber om om överseende för eventuell tröghet i vändningarna emellanåt.
Men nu åker vi i Milwaukee och för den som känner sig manad är välkommen att publicera synpunkter i kommentatorsspåret.